Många människor tycker om att gå barfota, tevemysaren Ernst Kirschsteiger till exempel. Kanske beror det på att fötterna fångar upp jordbakterier som kommer hjärnan att producera måbra-ämnet serotoin (se tidigare inlägg)?
På julafton publicerade Dagens Nyheter en stor artikel av Dan Karlholm, professor i konstvetenskap. Den som vill vara i tiden, visar sin välpedikyrerade fot utan beklädnad. Det var professorns budskap och han angav bland annat Börje Salming och Maria Abrahamsson som exempel. Båda har låtit sig fotograferas med nakna fötter.
Känner du för att gå barfota under det nya året? Så gör det då, ta av dig skorna. Fakta att stödja dig på när du möter frågor om det hälsosamma/farliga/obekväma i att gå barfota, hittar du på barefooters.org
torsdag 31 december 2009
onsdag 30 december 2009
Jord gör dig lycklig
Att plantera om julhyacinter i krukor med jord som många av oss gjorde nyss får människan på bra humör. Det kan bero på att man tänker på hur gott det kommer att dofta om någon vecka. Men det kan också bero på att våra neuroner i hjärnan börjar producera serotonin.
Forskare vid universitet i Bristol har sett att en bakterie i jord påverkade möss på samma sätt som antidepressiv medicin, kan man läsa i tidningen Neuroscience. När samma snälla bakterie (Mycobacterium vaccae) gavs till cancersjuka människor kände de ett högre välbefinnande. Dr Chris Lowry vid universitet i Bristol menar att effekten kan bero på att just den här bakterien aktiverar vissa neuroner som producerar serotonin. Det är känt sedan tidigare att brist på serotonin kan ge depression.
Människor som pysslar i sin trädgård känner ett välbefinnande. Trädgårdsterapi har också gett goda resultat – deprimerade, utmattade människor har blivit friskare efter att ha sysslat med trädgårdsarbete under en växtsäsong. Förklaringen är kanske att de går med jordiga händer och smuts under naglarna?
Glada grisar med knorr är ett begrepp. Grisar som får böka i jorden av hjärtans lust är glada, inbillar vi oss. Jag har sett sådana grisar på Julita Gård och de verkade lyckliga, inget tvivel om det. Troligen är det också i det fallet jordbakterier som har en gynnsam effekt på hjärnan. Det är lätt att tänka sig vilket eländigt liv alla grisar som lever tätt packade på betonggolv har.
Forskare vid universitet i Bristol har sett att en bakterie i jord påverkade möss på samma sätt som antidepressiv medicin, kan man läsa i tidningen Neuroscience. När samma snälla bakterie (Mycobacterium vaccae) gavs till cancersjuka människor kände de ett högre välbefinnande. Dr Chris Lowry vid universitet i Bristol menar att effekten kan bero på att just den här bakterien aktiverar vissa neuroner som producerar serotonin. Det är känt sedan tidigare att brist på serotonin kan ge depression.
Människor som pysslar i sin trädgård känner ett välbefinnande. Trädgårdsterapi har också gett goda resultat – deprimerade, utmattade människor har blivit friskare efter att ha sysslat med trädgårdsarbete under en växtsäsong. Förklaringen är kanske att de går med jordiga händer och smuts under naglarna?
Glada grisar med knorr är ett begrepp. Grisar som får böka i jorden av hjärtans lust är glada, inbillar vi oss. Jag har sett sådana grisar på Julita Gård och de verkade lyckliga, inget tvivel om det. Troligen är det också i det fallet jordbakterier som har en gynnsam effekt på hjärnan. Det är lätt att tänka sig vilket eländigt liv alla grisar som lever tätt packade på betonggolv har.
tisdag 29 december 2009
Vad är Christmas Disease?
Den som har lust med lite morbid frågesport i mellandagarna ska gå in på Lakartidningen.se. Där hittar man tio knepiga frågor med anknytning till sjukdom och död. En bra sak är att man ges facit med fylliga förklaringar till de rätta svaren.
Vad är Christmas disease? lyder en av frågorna. Jag avslöjar inte svaret här men sjukdomen kallas så för att den upptäcktes 1952 hos en engelsk pojke som hette Stephen Christmas. Dessutom beskrevs fallet i julnumret av British Medical Journal år 1952.
Vad är Christmas disease? lyder en av frågorna. Jag avslöjar inte svaret här men sjukdomen kallas så för att den upptäcktes 1952 hos en engelsk pojke som hette Stephen Christmas. Dessutom beskrevs fallet i julnumret av British Medical Journal år 1952.
söndag 27 december 2009
Önskeböcker
Fick du inte den roliga julklappsbok du hade bespetsat dig på? Du kan själv köpa dig något läsvärt. På www.abebooks.com finns Weird Book Room med rader av intresseväckande udda titlar. Som de här:
The English: Are They Human? av G.J. Renier
Death in the Pot: The Impact of Food Poisoning on History av Morton Satin
Impeccable Birdfeeding: How to Discourage Scuffling, Hull-Dropping, Seed-Throwing, Unmentionable Nuisances and Vulgar Chatter at Your Birdfeeder av Bill Adler Jr.
Fart Proudly: Writings of Benjamin Franklin You Never Read in School
Flow: The Cultural Story of Menstruation av Elissa Stein, Susan Kim
Why Do I Vomit: And Other Questions About Digestion av Angela Royston
Do-It-Yourself Coffins: For Pets and People av Dale Power
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
Stoppa djurmisshandeln nu
Svenska grisar lever miserabla liv hos uppfödarna. Det lät djurrättsaktivister oss veta nyligen. I dagens SvD kan vi läsa att smågrisar, även kravgrisar, inte bedövas när de kastreras. Trots att kastrering är en smärtsam process, och trots att Sverige redan 2001 skrev under en deklaration om att förbjuda obedövad kastrering, pågår den här formen av djurmisshandel i landet. Medan man i Norge har infört bedövad kastrering.
Det är inte bara i Sverige som djuren lever i misär. För ett år par sedan kunde man läsa i The New Yorker om det förfärliga sätt som man föder upp kyckling på i USA. Kycklingarna lever tätt packade i fönsterlösa rum på golv täckta av tjocka lager av exkrement. De starka ammoniumångorna ger andningsproblem och andra besvär. Eftersom uppfödningen går ut på maximal slaktvikt på kortast möjliga tid blir kycklingarna så tunga att deras ben inte orkar bära dem. Kanske går det till på samma sätt hos oss.
Den kände amerikanske författaren Jonathan Safran Foer har varit vegetarian från och till sedan barndomen. När han själv fick barn, tänkte han över slaktdjurens sak en gång till. Det ledde till att han skrev faktaboken Eating Animals som kom tidigare i år.
I boken beskriver Foer hur han slår följe med en djurrättsaktivist och gör ett nattligt besök hos en kalkonuppfödare. Flera av kalkonerna låg döda på golvet. Andra var blodiga, utmattade och täckta av fula sår. Författaren tar upp hur jorden och vattendragen förstörs av de enorma mängder urin och avföring från djuren som ingen tar hand om på ett ansvarsfullt sätt. När sjöarna och floderna är förgiftade dör fisken. Foer skriver också om förödande konsekvenser av att pumpa djuren fulla med antibiotika och om djurens lidande vid slakt.
Boken slutar med att Foer firar Thanksgiving Day utan kalkon. Thanksgiving Day utan kalkon är som jul utan skinka. Jag har inte ätit skinka sedan 7o-talet. Det har blivit julfrid och julglädje ändå varje år. Pröva!
Det är inte bara i Sverige som djuren lever i misär. För ett år par sedan kunde man läsa i The New Yorker om det förfärliga sätt som man föder upp kyckling på i USA. Kycklingarna lever tätt packade i fönsterlösa rum på golv täckta av tjocka lager av exkrement. De starka ammoniumångorna ger andningsproblem och andra besvär. Eftersom uppfödningen går ut på maximal slaktvikt på kortast möjliga tid blir kycklingarna så tunga att deras ben inte orkar bära dem. Kanske går det till på samma sätt hos oss.
Den kände amerikanske författaren Jonathan Safran Foer har varit vegetarian från och till sedan barndomen. När han själv fick barn, tänkte han över slaktdjurens sak en gång till. Det ledde till att han skrev faktaboken Eating Animals som kom tidigare i år.
I boken beskriver Foer hur han slår följe med en djurrättsaktivist och gör ett nattligt besök hos en kalkonuppfödare. Flera av kalkonerna låg döda på golvet. Andra var blodiga, utmattade och täckta av fula sår. Författaren tar upp hur jorden och vattendragen förstörs av de enorma mängder urin och avföring från djuren som ingen tar hand om på ett ansvarsfullt sätt. När sjöarna och floderna är förgiftade dör fisken. Foer skriver också om förödande konsekvenser av att pumpa djuren fulla med antibiotika och om djurens lidande vid slakt.
Boken slutar med att Foer firar Thanksgiving Day utan kalkon. Thanksgiving Day utan kalkon är som jul utan skinka. Jag har inte ätit skinka sedan 7o-talet. Det har blivit julfrid och julglädje ändå varje år. Pröva!
tisdag 22 december 2009
Vykort med texter till
Om man går in på www.ordfabriken.org/autor/autoreter.htm kommer man till Autor Eter med bland annat texter av nyblivna akademiledamoten Lotta Lotass. Hon samlar på amerikanska vykort -- med motiv av till exempel gigantiska redwoodträd eller kraftverk -- och skriver inspirerade texter som utgår från bilderna. Läsaren ges också den autentiska texten på korten men får gissa sig till årtalen.
måndag 21 december 2009
Julläsning
fredag 18 december 2009
Boktips
Årets faktabok för vuxna: Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink
Årets faktabok för barn: Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick
Årets roligaste bok: Döda vita män av Johan Hakelius
Årets vackraste bok: Att överleva dagen av Brutus Östlund och Susanne Åkesson
Årets konstbok: A Face to the World av Laura Cumming
Årets novellsamling: Nära hem av Alice Munro
Årets diktsamling: Här av Wislava Szymborska
torsdag 17 december 2009
Jultips 3.
Det är i dag man ska köpa den salta sillen om man vill bjuda på Glasmästarsill i jul. Det finns inget så enkelt som att lägga in Glasmästarsill och jag gör det varje jul. Sillen ska inte skinnflås och inte benas ur, bara skäras tvärsöver i bitar. Men först ska den blötläggas och sedan dra i lag ett par, tre dagar för att bli god.
onsdag 16 december 2009
Den lyckliga hjärnan
Hjärnan vill ha roligt. Om den får stimulans och njutning, mår vi bra. Då avsöndras dopamin som är vårt främsta lyckohormon. När en människa är kär, när hon äter gott och när hon hör underbar musik -- vid sådana tillfällen avsöndras stora doser av dopamin.
Häromdagen sa hjärnan till på ett mycket bestämt sätt att den ville äta lunch på ett nytt ställe. Eftersom jag just då var på Dramaten för att köpa biljetter, var det enkelt att gå till restaurang Frippe. Där hade vi aldrig varit och hjärnan blev nöjd. Man blir placerad och serverad. Brödkorg, salladsskål, smör och vällagad dagens rätt. Till överkomligt pris. Våg efter våg av lyckligt dopamin flödade ut i hjärnan.
Nästa månad ska vi se teater, hjärnan och jag.
Häromdagen sa hjärnan till på ett mycket bestämt sätt att den ville äta lunch på ett nytt ställe. Eftersom jag just då var på Dramaten för att köpa biljetter, var det enkelt att gå till restaurang Frippe. Där hade vi aldrig varit och hjärnan blev nöjd. Man blir placerad och serverad. Brödkorg, salladsskål, smör och vällagad dagens rätt. Till överkomligt pris. Våg efter våg av lyckligt dopamin flödade ut i hjärnan.
Nästa månad ska vi se teater, hjärnan och jag.
tisdag 15 december 2009
Jultips 2.
Min vän Birgitta har lärt mig detta. Rulla med en kavel fram och tillbaka över ett oöppnat saffranspaket. Mycket bättre än att stöta saffran i mortel.
måndag 14 december 2009
Samtal med Kjerstin Dellert
Det bästa med att vara intresserad av något vanligt och alldagligt är att man alltid har ett samtalsämne när man träffar människor. Det måste vara svårare för den som har bysantiska fornlämningar eller vävteknik under Mingdynastin som sin hobby. Alla har något att säga om äpplen. Man odlar äpplen, man gillar äpplen, man är allergisk mot äpplen eller man önskar att det fanns mer svenska äpplen i butiken.
I går pratade jag äpplen med Kjerstin Dellert som tittade in på julmarknaden i Herresta lada. Hon och maken har unika, gamla äppelsorter vid sin gård. Vilka sorter då? Ja, det vet bara maken och han var tyvärr inte med, han var på Bali för att se till den dansskola för barn som han stöttar.
Det skulle vara roligt att tala äpplen med Nils-Åke Häggbom någon gång. Han har mer eller mindre växt upp i en äppelodling. Pappan var trädgårdsmästare hos Adolf von Post som hade gården Stavshäll i Tullinge och var ivrig fruktodlare vilket hans artiklar i Sveriges pomologiska förenings årsskrift vittnar om. Efter von Posts bortgång gick gården över till familjen Häggbom.
I går pratade jag äpplen med Kjerstin Dellert som tittade in på julmarknaden i Herresta lada. Hon och maken har unika, gamla äppelsorter vid sin gård. Vilka sorter då? Ja, det vet bara maken och han var tyvärr inte med, han var på Bali för att se till den dansskola för barn som han stöttar.
Det skulle vara roligt att tala äpplen med Nils-Åke Häggbom någon gång. Han har mer eller mindre växt upp i en äppelodling. Pappan var trädgårdsmästare hos Adolf von Post som hade gården Stavshäll i Tullinge och var ivrig fruktodlare vilket hans artiklar i Sveriges pomologiska förenings årsskrift vittnar om. Efter von Posts bortgång gick gården över till familjen Häggbom.
fredag 11 december 2009
Jultips 1.
Japanska lyktor tänker jag odla nästa sommar. Då kan man skörda små papperslika orangeröda lyktor på hösten och sedan, i december, trä dem över julgransljusen. De orangeröda lyktorna i julgranen lyser skönt i granen.
Det här snappade jag upp häromdagen på Stora Brännbo konferensgård i Sigtuna. Där har man varje år en tävling för stadens företagare i grenen "finaste julgranen". Nitton granar tävlar i år. Jag har lagt min röst på en gran med underbara, små, rosa, handstickade dockkläder.
torsdag 10 december 2009
Två äpplen om dagen halverar risken för tarmcancer
Fick tips om en alldeles ny undersökning på äpple och hälsa. Det är polska och italienska forskare som tillsammans studerat sambandet mellan konsumtion av äpple och tarmcancer (Eur J Cancer Prev, E-pub Nov 18 2009).
En grupp på 592 patienter med tarmcancer (colorectal cancer) jämfördes med 765 patienter utan tarmcancer (alla var intagna på samma sjukhus). Forskarna tittade på patienternas intag av frukt och grönsaker. Cancerpatienterna visade sig bruka äta signifikant mycket mindre frukt än patienterna i den cancerfria gruppen. Äpple var den oftast konsumerade frukten i båda grupperna.
Risken att drabbas av tarmcancer hade ett starkt samband med hur mycket äpple man åt. De som tuggade i sig ett äpple om dagen hade en avsevärt bättre chans att slippa få tarmcancer än de som inte åt några äpplen alls. Men de som åt mer än ett äpple om dagen minskade sin risk för tarmcancer med hela 50 procent!
Konsumtionen av andra frukter och grönsaker hade ingen förebyggande roll vid utvecklingen av tarmcancer i den här undersökningen, det som hade betydelse var konsumtion av äpplen. Forskarna menar att den skyddande faktorn hos äpplet ligger i dess höga innehåll av flavonoider och andra polyfenoler som kan stoppa uppkomsten och tillväxten av cancerceller.
En grupp på 592 patienter med tarmcancer (colorectal cancer) jämfördes med 765 patienter utan tarmcancer (alla var intagna på samma sjukhus). Forskarna tittade på patienternas intag av frukt och grönsaker. Cancerpatienterna visade sig bruka äta signifikant mycket mindre frukt än patienterna i den cancerfria gruppen. Äpple var den oftast konsumerade frukten i båda grupperna.
Risken att drabbas av tarmcancer hade ett starkt samband med hur mycket äpple man åt. De som tuggade i sig ett äpple om dagen hade en avsevärt bättre chans att slippa få tarmcancer än de som inte åt några äpplen alls. Men de som åt mer än ett äpple om dagen minskade sin risk för tarmcancer med hela 50 procent!
Konsumtionen av andra frukter och grönsaker hade ingen förebyggande roll vid utvecklingen av tarmcancer i den här undersökningen, det som hade betydelse var konsumtion av äpplen. Forskarna menar att den skyddande faktorn hos äpplet ligger i dess höga innehåll av flavonoider och andra polyfenoler som kan stoppa uppkomsten och tillväxten av cancerceller.
onsdag 9 december 2009
Julmarknad i Sigtuna och Herresta lada
Det är bråda dagar. På lördag ska vi övervara en julkonsert i Vintrosa kyrka. Bland de medverkande ingår bonusbarnbarnen och jag vet att det blir så vacker sång och musik att ögonen tåras.
På söndag, Luciadagen, kommer att jag att vara i Herresta lada som ligger en bit ifrån Märsta, se vägbeskrivning på www.herrestalada.se, tel. 08-591 430 61. Där kommer jag att sälja och signera min nya bok Tankar om glädje och vardagslycka och några böcker ur min tidigare produktion, bland annat Julboken. Herresta lada har öppet 11-17. Välkomna dit!
Lördags och söndag pågår i Sigtuna den traditionella och mycket populära julmarknaden. Då är det trångt på Stora Gatan så kom gärna redan vid 11-tiden.
På söndag, Luciadagen, kommer att jag att vara i Herresta lada som ligger en bit ifrån Märsta, se vägbeskrivning på www.herrestalada.se, tel. 08-591 430 61. Där kommer jag att sälja och signera min nya bok Tankar om glädje och vardagslycka och några böcker ur min tidigare produktion, bland annat Julboken. Herresta lada har öppet 11-17. Välkomna dit!
Lördags och söndag pågår i Sigtuna den traditionella och mycket populära julmarknaden. Då är det trångt på Stora Gatan så kom gärna redan vid 11-tiden.
måndag 7 december 2009
Äppelskal skyddar från cancer
Snart är de svenska äpplena slut. De som har hållbara hemodlade vinteräpplen som Ribston och Eldrött Duväpple kan skatta sig lyckliga, det är underbara frukter som håller aromen till och med mars.
Svenska hemodlade obehandlade äpplen kan man äta med skalet på. Ekologiska äpplen kan man äta med skalet på. Alla andra frukter skalar jag och då mister jag tyvärr samtidigt en stor del av äpplets hälsosamma kvalitéer.
När jag var liten sa min mamma till att äta äppelskalet, det var nämligen där nyttigheterna satt. Tänk att hon visste det redan då. I dag har forskningen visat att äpplet innehåller så kallade fytokemikalier, till exempel fenoler och flavonoider, och de är lagrade framförallt i skalet. Äpplets fiberinnehåll, viktiga för peristaltiken (finare ord för tarmrörelserna) sitter också framförallt i skalet.
Dessa fytokemikalier är viktiga i kampen mot cancer. Rui Hai Liu heter en forskare vid Cornell university, USA, som gjort flera studier på äpple och cancer. Han har kunnat visa att äpplen, liksom andra frukter och grönsaker, kan hjälpa till att förebygga bröstcancer hos råttor. Professor Lui och hans medarbetare fann att i en grupp råttor som gavs hög dos äpple i maten varje dag var det bara 23 procent som utvecklade adenocarcinoma (en särskilt farlig form av bröstcancer). Av de som fick små eller medelhöga doser äpple var det 57 respektive 50 procent som utvecklade samma cancertyp. Medan hela 81 procent av råttorna i kontrollgruppen som inte fick något äpple alls utvecklade adenocarcinoma (studien är redovisad tidigare i år i Journal of Agriculture and Food Chemistry).
Men det som hjälper råttor att hålla sig friska, kan det också hjälpa människor? Ja, det tror forskarna. Kanske kommer torkat, pulvriserat äppelskal i framtiden att bli en naturlig tillsats i hälsofil, hälsomüsli och drickyoghurt.
fredag 4 december 2009
Mer om gift i äpple
Det jag skrev i går om Topsin stämmer inte. Nu har jag tagit reda på mer om antimögelmedlet Topsin (tiofanatmetyl) genom att ringa Kemikalieinspektionen och tala med Peter Bergkvist. Topsin förbjöds av Kemikalieinspektionen till äpplen och päron redan den 30 november 2006. Ändå har odlarna fortsatt att använda det till frukt.
Det är Kemikalieinspektionen som kan förbjuda bekämpningsmedel. Men fast det heter som det heter ingår inte inspektion i verkets uppdrag. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras av kommunerna och där kan det brista. Ofta är det livsmedelsverket som sköter kontrollerna och det var verket som upptäckte rester av Topsin i höstens äpplen.
Jordbruksverket har tagit på sig ansvaret att varje år informera odlarna om alla Kemikalieinspektionens beslut.
-- Praxis har varit att odlarna fått använda ett förbjudet medel i två år efter att förbudet har införts. Efter två år menar vi att deras lager av ett bekämpningsmedel ska ha tagit slut och att alla odlare ska ha nåtts av information om förbudet. Vi informerade om att Topsin kunde användas under 2007 och 2008 men missade sedan att berätta om att det var förbjudet under 2009. Vi har misslett odlarna och det är jättetråkigt, säger Agneta Sundgren på jordbruksverket till mig.
Peter Bergkvist säger sig inte ha känt till att odlarna har brukat fortsätta använda ett förbjudet medel i två år.
Hur tänker Jordbruksverket göra i fortsättningen för att undvika liknande fadäser?
--I fortsättningen får vi dra bort ett medel meddetsamma som det har blivit förbjudet, säger Agneta Sundgren.
Ja, det låter som en vettig åtgärd i linje med Kemikalieinspektionens intentioner, eller hur. Kanske bör det också framöver vila på odlarorganisationerna själva att bevaka vilka medel som är förbjudna att använda. Topsin säljs fortfarande, eftersom det ännu är tillåtet att använda till höstsäd, gräsmattor och prydnadsväxter. Det är samma Topsin WG (ett så kallat vattendispergerbart granulat) som har använts till frukt.
Kan odlarna ha haft så stora lager Topsin att det räckt dem i tre år -- 07, 08 och 09? Eller stämmer alla rykten om att de skyndade sig att köpa Topsin WG när förbudet kom?
-- Det kan man bara spekulera i. De enda som kan svara är odlarna själva, säger Agneta Sundgren.
-- Det är svårt att veta om ryktena stämmer. Men man har hittat Topsin med gammal märkning hos odlarna vilket är anmärkningsvärt, säger Peter Bergkvist.
Det är Kemikalieinspektionen som kan förbjuda bekämpningsmedel. Men fast det heter som det heter ingår inte inspektion i verkets uppdrag. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras av kommunerna och där kan det brista. Ofta är det livsmedelsverket som sköter kontrollerna och det var verket som upptäckte rester av Topsin i höstens äpplen.
Jordbruksverket har tagit på sig ansvaret att varje år informera odlarna om alla Kemikalieinspektionens beslut.
-- Praxis har varit att odlarna fått använda ett förbjudet medel i två år efter att förbudet har införts. Efter två år menar vi att deras lager av ett bekämpningsmedel ska ha tagit slut och att alla odlare ska ha nåtts av information om förbudet. Vi informerade om att Topsin kunde användas under 2007 och 2008 men missade sedan att berätta om att det var förbjudet under 2009. Vi har misslett odlarna och det är jättetråkigt, säger Agneta Sundgren på jordbruksverket till mig.
Peter Bergkvist säger sig inte ha känt till att odlarna har brukat fortsätta använda ett förbjudet medel i två år.
Hur tänker Jordbruksverket göra i fortsättningen för att undvika liknande fadäser?
--I fortsättningen får vi dra bort ett medel meddetsamma som det har blivit förbjudet, säger Agneta Sundgren.
Ja, det låter som en vettig åtgärd i linje med Kemikalieinspektionens intentioner, eller hur. Kanske bör det också framöver vila på odlarorganisationerna själva att bevaka vilka medel som är förbjudna att använda. Topsin säljs fortfarande, eftersom det ännu är tillåtet att använda till höstsäd, gräsmattor och prydnadsväxter. Det är samma Topsin WG (ett så kallat vattendispergerbart granulat) som har använts till frukt.
Kan odlarna ha haft så stora lager Topsin att det räckt dem i tre år -- 07, 08 och 09? Eller stämmer alla rykten om att de skyndade sig att köpa Topsin WG när förbudet kom?
-- Det kan man bara spekulera i. De enda som kan svara är odlarna själva, säger Agneta Sundgren.
-- Det är svårt att veta om ryktena stämmer. Men man har hittat Topsin med gammal märkning hos odlarna vilket är anmärkningsvärt, säger Peter Bergkvist.
torsdag 3 december 2009
Gift i äpplen
I dag meddelade radion att det förbjudna mögelgiftet Topsin hittats i svenska äpplen. Genast kom det information från äppelodlarnas förening Äppelriket i Skåne. Där läser jag detta: Topsin förbjöds av Jordbruksverket år 2007 men odlarna fick tillstånd att använda överblivet Topsin under 2007, 2008 och 2009. Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket förbjöd sedan all användning av Topsin från och med 2009 men informerade inte odlarna eller Jordbruksverket om detta. Odlarna har handlat i god tro, hävdar Lars-Olof Börjesson på från Äppelriket.
Det är roligt och lönsamt att odla sina egna äpplen. Då har man för det första chans att njuta alla sina speciella favoritsorter under sensommar, höst och vinter. För det andra vet man att man äter obesprutad frukt.
onsdag 2 december 2009
En stilla eftermiddag på Thielska galleriet
Waldermarsudde är ett underbart museum men vill man dricka kaffe med en vän går det mindre bra. Där är alltid mycket folk och bullernivån blir så hög i det textillösa kaféet att det kan vara svårt att föra ett samtal.
Thielska galleriet ligger lite längre bort på Djurgården och dit hittar inte lika många. Jag var där i går med A för att titta på den fantastiska tavelsamlingen med Anders Zorn, Ernst Josephson, Richard Berg, Carl Larsson, Edward Munch och Eugen Jansson med flera, Gustaf Fjaestads gigantiska träsoffa i nationalromantisk stil och Karl-Axel Pehrsons takmålning. Samt den tillfälliga utställning av Endre Nemes konst som pågår just nu (till 10 januari).
Kaféet har ett mindre utbud men är pratvänligt. Faktum är att vi var ensamma där denna tisdag eftermiddag och vi avhandlade allt. Rätt som det var sa ett par anställda till oss att gå till fönstret i ett angränsande rum, himlen var underbar att se! Vi sprang till fönstret och skådade en fantastisk blodapelsinröd himmel på andra sidan vattnet, ovanför Söders höjder.
Så där borde vi göra oftare. Uppmärksamma varandra -- dem vi känner och dem vi inte känner -- på det som är lite extra. Lite extra vackert, lite häpnadsväckande, lite underbart och utöver det vanliga. Sådant som ger glädje.
Thielska galleriet ligger lite längre bort på Djurgården och dit hittar inte lika många. Jag var där i går med A för att titta på den fantastiska tavelsamlingen med Anders Zorn, Ernst Josephson, Richard Berg, Carl Larsson, Edward Munch och Eugen Jansson med flera, Gustaf Fjaestads gigantiska träsoffa i nationalromantisk stil och Karl-Axel Pehrsons takmålning. Samt den tillfälliga utställning av Endre Nemes konst som pågår just nu (till 10 januari).
Kaféet har ett mindre utbud men är pratvänligt. Faktum är att vi var ensamma där denna tisdag eftermiddag och vi avhandlade allt. Rätt som det var sa ett par anställda till oss att gå till fönstret i ett angränsande rum, himlen var underbar att se! Vi sprang till fönstret och skådade en fantastisk blodapelsinröd himmel på andra sidan vattnet, ovanför Söders höjder.
Så där borde vi göra oftare. Uppmärksamma varandra -- dem vi känner och dem vi inte känner -- på det som är lite extra. Lite extra vackert, lite häpnadsväckande, lite underbart och utöver det vanliga. Sådant som ger glädje.