Varning för medicinsk turism

Medicinsk turism (medical tourism) är ett nytt begrepp. Sjukvårdsturister åker till ett annat land för att få avancerad sjukvård till ett billigare pris. Nu varnas för att åka som sjukvårdsturist till Indien. Orsaken är NDM-1.

NDM-1 (New Delhi metallo-b-lactamase-1) är ett enzym som identifierades första gången hos en svensk patient i New Delhi i december förra året. Bakterier som tillverkar NDM-1 står emot alla slag av antibiotika. Hittills känner man till två slags bakterier med gener som producerar NDM-1, den ena ger en farlig lunginflammation, den andra urinvägsinfektion. Om NDM-1 sprider sig, och risken finns, är vi illa ute.

Gomorron Sverige

Var med i Gomorron Sverige i morse för att berätta om min nya bok Svenska äpplen. Jag hade köpt en ny kofta för tillfället och hoppades att alla skulle se att färgen var äppelgrön.

När jag väntade i studion såg jag mannen som presenterade vädret. Mina ögon blev stora som tefat. I teverutan ser man tydligt att meteorologen står framför en jättestor väderkarta. Bara lur! I själva verket är det en tom vägg bakom väderpresentatören. Kartorna visas istället på en normalstor teve intill meteorologen. Hur det då kan se ut som om de är projicerade på en vägg övergår mitt förstånd. Ännu märkligare är det att meteorologen hamnar rätt, när han eller hon sveper med handen i luften framför teven för att visa lågtrycket som rör sig från Skagerack och norrut.

Sigtuna Möte

I dag öppnade vad som kallas Sigtuna möte. Då är alla som kan klädda enligt modet från 1912, en positivhalare låter höra sin musik, två gamla röda brandbilar skjutsar omkring barnen, tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och farbror Blå spatserar tillsammans på stadens stora gata, Lions har en stor loppis, och museet öppnar sitt Kafé Fördärvet. Då händer allt detta och mycket mer.

I dag mötte jag bland annat den här stiligt klädda damen. Hon sa att hon bar sin pappas kusins kläder som hennes mamma varit klok nog att spara. En dag på året får man vara riktigt fin, sa damen. Sigtuna möte fortsätter i morgon söndag.

Charlie Chan

Bjurholm är en liten ort utanför Umeå. Hur kunde en pojke född 1879 i Bjurholm bli uppburen stjärna i USA och i film efter film på ett kritikerrosat sätt spela den kinesiske superdetektiven Charlie Chan? Jag påstår inte att frågan har hållit mig vaken men jag har undrat. Johan Werner Ölund hette han men artistnamnet i USA (familjen emigrerade när Werner var 12 år) blev Warner Oland. I The New Yorker läser jag att det har kommit ut en ny bok med titeln Charlie Chan: The Untold Story of the Honorable Detective and his Rendezvous with American History skriven av den Harvardutbildade kinesamerikanen Yunte Huang.

Författaren Earl Derr Biggers baserade sina berättelser om Charlie Chan på kinesen Chang Apana som arbetade vid Honolulu Detective Department och hade rykte om sig att vara den skickligaste, modigaste detektiven i Honolulus historia. En gång löste han en mordgåta genom att observera en filippinsk man som hade nya skor en morgon (han hade bytt sina leriga skor mot nya): ”Why you wear new shoes this morning?” En annan gång noterade han en silkestråd på en sovrumsmatta och fick fast en inbrottstjuv.

Warner Olands mor, står det i Huangs bok, hade ryskt ursprung. Olands slaviska drag hjälpte honom att spela kines. Det påstås han att var lite Charlie Chan även utanför filmrollen och gärna uttryckte smått filosofiska tankar. Som den här: ”Words, like sunbeams when concentrated, can burn.” Någonstans tror jag mig ha läst att Warner Oland besökte Bjurholm innan han dog 1938.

I dag fyller författaren Kerstin Ekman 77 år.

Lustrum

Det finns människor som har lusthus på sin tomt, små läckra runda byggnader med färgade glasrutor som ger möjlighet till både kaffekalas och kräftkalas. Måste vara fint att sitta där.

Jag har inget lusthus men väl ett sprillans nytt lustrum. Vår glasveranda blev färdig i går och nu återstår att måla den. I morgon äter vi surströmming här.

Film i dag

I eftermiddag ska se släppa allt annat och se en film på svt1: Skuggor över Södern. Med Gregory Peck. Han är advokaten Atticus som möter ett kompakt hat från stadens vita invånare när han försvarar en svart man anklagad för våldtäkt. Filmen, som Oscarsbelönades när den kom 1962, bygger på den 50 år gamla klassikern Dödssynden (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee.

Ung kärlek

Pojken på pendeltåget var kanske 12 år. ”Ibland överraskar du mig” hörde jag honom säga i allvarlig ton. Han fortsatte: ”Men jag är kär i dig i alla fall.”

Föremålet för den vackre pojkens kärlek satt mittemot. Det var en blond kvinna mellan 25 och 30 år som tog emot pojkens ord med ett skratt. Hon hade ett intagande leende, en mycket smal midja och en imponerande byst. Jag påmindes om filmen Amarcord och den scen där en ung pojke fascineras av en butikskvinna med jättebröst.

Pojken, kvinnan och jag sammanstrålade vid 47:ans hållplats utanför Centralen. Var detta hans första kärlek? En äldre kusin? Eller en ung moster som skulle ta med grabben till Skansen? Ja, säkert en moster. Hans föräldrar hade börjat arbeta igen efter semestern medan hennes termin på universitetet inte hade startat ännu och nu hade hon fått förtroendet att ta hand om pojken under en dag. De skulle nog till Gröna Lund. Och hon skulle överraska sin unge släkting med att våga åka alla höga, fartfyllda attraktioner som nöjesfältet erbjuder.

Stenen i prästgårdsparken

Stenen finns i prästgårdsparken nära Dunkers kyrka utanför
Malmköping. Överst står det:
KKH O G BLOMBERG 1886-1901
RESTE STENEN

Nedanför kan vi läsa:
KTPR J A HEDENDAHL 1902-1929
LÄT DEN STÅ

Den tredje texten:
KTPR G A CHRISTIANSSON 1930–1947
LIKASÅ

På andra sidan hittar man en enda text: Kom.R C A FAGERLUND 1947-1971

Alla fyra prästerna valde att skriva bakvända N. Skämtare allihop. Det finns god plats för fler på baksidan. Men senare präster fegade och ville inte stå sitt med namn på stenen.

Varsågod att plocka

Nu är den tiden inne när människor runtom i Sigtuna är snälla och ställer ut korgar med äpplen för att låta förbipasserande smaka. Jag ska också göra så när mina träd är större och ger lite mer. I går när jag gick Strandpromenaden på väg hem från frissan kunde jag plocka till mig några vackra Munthes Rosenäpple, en ovanlig sort som hittills bara återfunnits på två ställen i landet: i Algutstorp i Närke och i Sigtuna. (Du som är Sigtunabo: korgen står utanför Garvargården).

En annan familj hade vänligt nog ställt ut två korgar och skrivit på en prydlig skylt ”Varsågod, Transparente Blanche till vänster och Stor Klar Astrakan till höger”. Men till vänster låg det fina och lite ovanliga äpplet Mälardalens Vitgylling. Jag, som är pomologipolis, får tala med kvinnan i huset när jag möter henne nästa gång.

Åkerö som frimärke

Ibland får jag ryck av sparsamhet när jag tänker att varje köp måste vara ett förståndigt köp, berättigat och väl grundat. Antagligen får alla sådana ryck och därför vill jag berätta om gårdagens besök på Postmuséum i Stockholm. Om man fortfarande skriver pappersbrev ibland, och det gör man, så behövs frimärken, papper och kuvert. Det finns alltihop i butiken på Postmuseum i Stockholm där man hittar roliga frimärken från tidigare utgivning. Garbofrimärkena är slut tyvärr men jag kunde köpa frimärken med Åkerö.

Tändstickor går alltid åt, särskilt som det snart är tid igen för tända ljus på kvällarna. Just nu rear museibutiken en förpackning med sex tunna tändsticksaskar för en femma. Den kund som har spenderbyxorna på och handlar för 300 kr får en present. Mina korrespondenskort med tillhörande kuvert kommer att komma till användning.

Vi behöver återhämtning

Stötte på min vän doktor E i går. Hon hade just varit i fjällen en vecka och ridit islandshäst, haft det härligt. Även hästarna hade verkat njuta av den vackra naturen däruppe. Man måste refraktera ibland, sa E. Och förklarade att refraktera är att återhämta sig. Precis som hjärtat först slår ett förmaksslag, sedan ett kammarslag och därefter vilar, så behöver hela människan återhämta sig då och då.

Bra ord. Nästa gång någon ser mig sitta blick stilla utan att göra ett skapandes grand, ska jag säga att jag refrakterar.

Att välja är att vela

Jag läser i Michael Quinions nyhetsbrev från WorldWideWords att engelskan har begåvats med ett nytt ord. Den som har svårt att bestämma sig -- det vill säga är obeslutsam eller indecisive -- kallas nu indecider.

Vad blir det på svenska? Vi behöver ett ord och det illa kvickt. Snart är det val och många av oss kommer att ha det svårt. Jag vill inte bli kallad velpotta. Låter det inte en grad mindre oskönt med obestämmare? Eller valtvekare? Även den som har svårt att välja ny kamera eller cykel eller osthyvel är en valtvekare.

Kanske är jag en ambivalare? Eller är det ambivelare jag är? Önskar att jag kunde bestämma mig för vilket ord jag tycker är bäst......

Litet drama

Önskar att jag kunde visa en bild på snok från i lördags men jag var för långsam med kameran. Istället ser du den förskrämda grodan som var snokens tilltänkta middag.

Detta har hänt: I lördags satt G och jag på vår altan i Sigtuna och åt middag på gravad lax. (Att själv grava laxen är som alla vet ett do-it-your-self job som spar pengar och ger godare resultat). Plötsligt hördes ljud och över altangolvet skyndade en groda med långa jämfotahopp. Efter grodan kom en större snok och det är märkvärdigt hur fort en snok kan röra sig när den har span på något. I alla fall kom ormen av sig när den noterade oss. Jag önskar att jag kunde skriva att den väste, men det vore osant. Istället ringlade den tyst, förbittrad och svulten in under altantrappan.

Försök att fånga och bära grodan ut på gräsmattan misslyckades, den hoppade in under en liten soffa istället. Först när det blev mörkt och vi hade försvunnit in vågade den sig kanske ut.

Detta är tredje gången jag ser snok på tomten. Äter snokar sniglar? Nej, de slemmiga djuren skulle fastna i halsen. Det är synd, för annars hade ormen aldrig behövt gå hungrig på den här tomten.

Kratt i syd

”Kratt i syd” var ett av lösenorden i korsordet som jag försökte mig på nyss. På tredje dagen bad jag G om hjälp. Han visste: snår. Jag vet inte att jag någonsin stött på ordet tidigare men så är jag ju norrifrån.

Samma dag kommer överraskande en bok med posten från min vän Göran Bergengren. Han skickar mig nyutkomna Dagar som Brännglas och jag blir glad. Börjar genast läsa den inbjudande volymen och njuter av Görans poetiska språk. Det handlar om förr och nu, om levande och avlidna. Göran beskriver barndomens landskap, årstidernas rytm och det gamla Sverige med torpare som hade en hälsosammare, långsammare takt än vi. Han ger också glimtar från sina upptäcktsresor i andra länder. ”I nuets blinkning är jag ingen, och i nuets åkervinda snurrar jag” skriver Göran.

Göran inte bara kan ordet kratt, han använder det också. Hallonkratt och grankratt är för honom självklara ord.

En klassiker fyller 50

To Kill a Mockingbird av Harper Lee köpte jag för länge sedan men det har inte blivit av att läsa den, vet inte varför. När samma bok gavs ut som en del av Expressens serie Klassiska Böcker för tre år sedan köpte jag den igen men den boken, med titeln Dödssynden, blev också liggande. Tills nu när tidningarna påpekade att Lees klassiker fyller 50 år i år.

Bokens berättare är den nioåriga amerikanska flickan Scout som växer upp med sin bror Jem i en rasistisk sydstat. Mamman är död och det är pappa Atticus och den svarta, stränga men jyssta hushållerskan Calpurnia som tar hand om barnen. Pappan, som är advokat, får i uppgift att försvara en svart man som anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Den hätska stämningen i staden -- de flesta vänder sig omedelbart mot den anklagade mannen utan att ha hört hans historia -- piskas upp och Atticus och barnen lever under hot.

Många barn i USA lär vara uppkallade efter Scout, Jem och Atticus. Men så har också Lees bok lästs av miljoner amerikaner under ett halvt sekel och öppnat ögonen hos många för den grasserande rasismen och fördomsfullheten. Boken ska ha sålts i otroliga 40 miljoner exemplar.

Märkligt nog är detta prisbelönta, spännande och väl komponerade mästerverk Harper Lees enda utgivna bok. Ingen vet riktigt vad som hände. Hon lär ha börjat på en ytterligare bok men den blev aldrig klar. Vid 38 års ålder gör hon som Garbo, hon drar sig tillbaka. Harper Lee lever än men säger konsekvent nej till intervjuer.

Helstekt hatt

En halvtimmes promenad i en närliggande skog i går gav några fina Karl Johan, ett par stolta fjällskivlingar och några grynsoppar.

Älskar helstekt hatt av stolt fjällskivling. Man vrider av hatten, sköljer den och lägger den med smör i en stekpanna. Ofta är hatten så stor att den fyller hela pannan. Låt den först koka i en stund i pannan så att vatten avdunstar, salta därefter och stek hatten till ljusbrun ton. Delikat lyxmat.

Kökstips 2

Det är fortfarande rötmånad. Om vispgrädden är ett par dagar gammal och du är orolig för att den ska vara dålig när du behöver den nästa dag, ge den ett uppkok. Låt kallna snabbt och ställ tillbaka i kylen.

Nästa dag går det utmärkt bra att vispa den kokta, kalla grädden. Men kommer den inte att smaka annorlunda? Jag lovar, ingen känner skillnad.

Mörkare kvällar

Det stora höstmörkret sveper in. Ingenting kan vi göra åt det. När jag går ut på altanen halv sex på kvällen händer inget, men redan en halvtimme senare när jag rör mig därute tänds lampan som en tidigare ägare satte upp som skydd mot inbrott. För mina ögon är det fortfarande ljusan dag, men icke. Lampan berättar något annat.

Badplats Blackan

Det var inte lätt att köpa hus i Sigtuna för sju år sedan. Utbudet var inte stort, men det fanns några trevliga hus att välja på. Att det blev det hus det blev, berodde lite på att det fanns en badplats nära.

Nu går jag varje sommardag (om det inte regnar) till Blackan. Det är stor njutning att sänka sig ned i vattnet. Tidigt på morgonen badar jag ensam, kanske i sällskap med ett par änder. En och annan vattensnok har jag också sett. Senare på dagen är det många barnfamiljer som frekventerar badet.

Blackan har en historia. Där startade Gustav Vasa år 1540 ett salpetersjuderi för salpeter behövde han till att göra krut. Blackan måste då ha varit en svårt illaluktande, rökig plats. För att sjuda salpeter går det åt massor av ved. När de fattiga Sigtunaborna började stjäla ved vid Blackan flyttades salpetersjuderiet 1570 till en plats norrut som än i dag kallas Sjudargården.

På pendeltåget

När tåget kommer till Upplands-Väsby reser sig alla i vagnen och går ut. Varenda en lämnar vagnen. Vet de något som jag inte vet? Ska tåget plötsligt inte gå längre? Har något inträffat? Oroshormonerna stiger i kroppen.

Men tåget kör vidare, utan mankemang. Det är slumpen. Den avgör att alla passagerare i tredje vagnen utom en ska stiga av i Upplands-Väsby en tisdag kl 12´52.

Korsord med pomologiskt tema

Brukar inte lösa korsord eftersom jag är så kass på det. Nyss råkade jag se att fredagens nummer av Svenska Dagbladet har ett korsord som jag ska försöka mig på. Det är Dalslands landskapsäpple. Var äppelansvarig i Asgård. Blir bäst på sura äpplen. Satte pil i pall. Blev äppelförgiftad.

Lätt som en plätt! Jag kan alltihop. Eller nästan allt. Tillhör äppelö, 5 bokstäver? Jag har ingen aning. Finns det äppelöar?

Möte med Maria Flinck

I Pomologen, medlemstidning för Sveriges Pomologiska Sällskap, har tyvärr insmugit sig ett tryckfel. Maria Flinck , känd trädgårdsarkivarie och skribent, visar Stora Ängbys trädgård, Stockholm, lördagen den 4 september kl 14 (inte 4 augusti som det stod i Pomologen). Välkommen den 4 september alltså! Vi ses då!

Kökstips 1

Man ska inte äta kaffebröd titt och tätt, men om man i alla fall vill ha något lite till eftermiddagskaffet är det bättre att äta det man själv har bakat. Då vet man vad som ingår. Det besvärliga med att baka egen sockerkaka är att smörja och bröa formen. Nu har jag kommit på hur jag kan göra.

Ta ett valfritt sockerkaksrecept. Fördubbla det. Lägg ut ett bakplåtspapper i en långpanna och slå på smeten. Grädda 10–15 minuter. Slå upp kakan. Dra bort papperet direkt, medan kakan är varm. Låt den svalna under långpannan.

Röda små äpplen

PÅ Ica hittar jag kilopåsar märkta ”Röda äpplen, små och söta”. Påsens baksida informerar i mycket liten stil om att äpplena är av sorten Gloster och ursprungslandet är Polen.

Det är Gloster. De är röda, söta och ovanligt små. Gloster i slutet av juli, från Polen? Hur är det möjligt? Jag ringer Ica:s kundtjänst som lovar att återkomma med svaret.