Teven har pajat.Sammanbrottet kom inte oväntat, vår bulliga Finlux hade 25 år eller mer på nacken. Nu står vi inför uppgiften att välja ny apparat. Hur stor? Märke?
Lägligt nog har Naturskyddsföreningen just publicerat en lista på de tio energisnålaste elprodukterna i olika kategorier, bland annat teveapparater, på adressen TopTenSverige.se. Philips ligger bra till, ser det ut som. Den jag fastnar för drar el för 125 kr per år. Jag läser också att om skärmen är för stor, blir tittandet för intensivt och tröttsamt. Så vill jag inte ha det. Dessutom drar apparaten mer energi ju större den är. Får åka till en butik och titta.
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Träffar med Margueritte
Såg Mina eftermiddagar med Margueritte på eftermiddagsbio i går. Man får vara mycket hårdhjärtad om man inte får blanka ögon av den här filmen. Gérard Depardieu, som med åren fått en kolossal övervikt, spelar en diversearbetare med olycklig barndom, han kom till av misstag den 14 juli och vet inte vem fadern är. En eftermiddag i parken träffar han Margueritte, en rar humoristisk 95-årig dam, spelad av Gisèle Casadesus, och introduceras av henne i litteraturens värld. Se denna ömsinta franska film om du kan.
tisdag 29 mars 2011
Almapriset till Shaun Tan
Årets Alma-pris (Astrid Lindgren Memorial Award) tilldelas i år den australiske illustratören och författaren Shaun Tan. Det tillkännagavs på Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby på eftermiddagen i dag.
Sommelier och selmelier
Systembolagets tidning Bolaget innehåller en hel del läsvärda artiklar. I senaste numret kan man läsa om vad en nutida sommelier arbetar med. I dag ska han eller hon inte bara vara superduktig på vin. En sommelier måste också kunna allt om öl och sprit, kaffe och te.
Ett nytt yrke på kontinenten är en selmelier som ger goda råd vad gäller salt. Vilket salt passar att sprinkla över sparrisen? Över t-benssteken? Över champinjonsalladen? Om sådant vet en selmelier besked.
Det står inte på förrän vi har selmelierer på restauranger i Sverige också. Men här finns väl inte mer än grovt salt och fint salt? Fel, fel, fel. När jag senast besökte snabbköpet kunde jag förutom fint salt och grovt salt se flingsalt med jod, flingsalt utan jod, flingsalt med citron, flingsalt med rosmarin, bergsalt, mineralsalt och örtsalt. In en stor livsmedelsbutik finns det antagligen en massa fler saltsorter. Ska detta fortsätta behöver snart varje butik en selmelier.
Ett nytt yrke på kontinenten är en selmelier som ger goda råd vad gäller salt. Vilket salt passar att sprinkla över sparrisen? Över t-benssteken? Över champinjonsalladen? Om sådant vet en selmelier besked.
Det står inte på förrän vi har selmelierer på restauranger i Sverige också. Men här finns väl inte mer än grovt salt och fint salt? Fel, fel, fel. När jag senast besökte snabbköpet kunde jag förutom fint salt och grovt salt se flingsalt med jod, flingsalt utan jod, flingsalt med citron, flingsalt med rosmarin, bergsalt, mineralsalt och örtsalt. In en stor livsmedelsbutik finns det antagligen en massa fler saltsorter. Ska detta fortsätta behöver snart varje butik en selmelier.
måndag 28 mars 2011
Forskning och Framsteg skriver om ansiktsblindhet
Jag har bråttom till tandläkaren när jag möter S på Stora Gatan i Sigtuna. S och jag måste ha träffats hundratals gånger. Nu svarar han mig med ett vänligt hej men jag ser att han inte känner igen mig. Fast jag är fullt medveten om att S har svårt att känna igen ansikten, och fast jag själv är ganska ansiktsblind, känns det konstigt. Hur ska då människor med fullgott minne för ansikten och utan kunskap om prosopagnosi uppleva det, när deras vänner och bekanta inte känner igen dem? Snorkig och självupptagen kan de tänka om den som inte hälsar.
Det senaste numret av Forskning och Framsteg innehåller en intressant artikel om ansiktsblindhet, även kallat prosopagnosi. Där berättar bland annat biologen Maria Bergström att hon har en skarp blick för detaljer och känner igen många sällsynta växter i naturen där andra bara ser grönska. Ansikten har hon däremot svårt för, en gång presenterade hon sig tre gånger samma dag för en ny chef på jobbet. Pinsamt, minst sagt. Maria Bergström startade förra året en grupp för ansiktsblinda på Facebook.
Kanske finns det hopp för oss med nylleglömska. I artikeln berättas om några ansiktsblinda som dagligen övat på ansiktsbilder i datorn och faktiskt blivit duktigare. Tills vidare är det bästa vi kan göra att ta till olika strategier. En är att berätta för alla om vårt dåliga ansiktsminne så att vi slipper bli avfärdade som nonchalanta. Andra strategier finns beskrivna i min populärvetenskapliga bok Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet. Den innehåller också förklaringar till ansiktsblindhet samt intervjuer med ett stort antal kända och okända människor med handikappet, bland annat neurologen Oliver Sacks.
Det senaste numret av Forskning och Framsteg innehåller en intressant artikel om ansiktsblindhet, även kallat prosopagnosi. Där berättar bland annat biologen Maria Bergström att hon har en skarp blick för detaljer och känner igen många sällsynta växter i naturen där andra bara ser grönska. Ansikten har hon däremot svårt för, en gång presenterade hon sig tre gånger samma dag för en ny chef på jobbet. Pinsamt, minst sagt. Maria Bergström startade förra året en grupp för ansiktsblinda på Facebook.
Kanske finns det hopp för oss med nylleglömska. I artikeln berättas om några ansiktsblinda som dagligen övat på ansiktsbilder i datorn och faktiskt blivit duktigare. Tills vidare är det bästa vi kan göra att ta till olika strategier. En är att berätta för alla om vårt dåliga ansiktsminne så att vi slipper bli avfärdade som nonchalanta. Andra strategier finns beskrivna i min populärvetenskapliga bok Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet. Den innehåller också förklaringar till ansiktsblindhet samt intervjuer med ett stort antal kända och okända människor med handikappet, bland annat neurologen Oliver Sacks.
fredag 25 mars 2011
Välkomna till Älvsjö
Nu pågår Trädgårdsmässan i Älvsjö. Jag kommer att vara i Pomologiska Sällskapets monter A06:19 på Rådgivningsgatan i A-hallen under förmiddagen i morgon lördag. Välkomna dit!
torsdag 24 mars 2011
Musikaliska katter
TV1 kör en ny serie om hundar som många protesterar emot. En hundintresserad familj får möta sex hundar och röstar bort en efter en för att till sist behålla en enda. Är det värre än att rösta bort människor i Robinson? Ja, sa en röst i radio, för Robinson söker människor sig till, men hundarna har inte haft något val.
Arma hundar, hur många gånger har de ett val? De skulle aldrig gå fot och äta pellets och anmäla sig till cirkusskola om de fick välja. Jo, de skulle nog gå i cirkusskola ändå. Hunden tycker det är roligt att få lära sig saker, säger min granne. Agnes, en smart terrier i vänkretsen, kan nu dansa, gå i åttor, göra high five med vänster tass, hälsa med höger tass, hoppa genom ring och mycket mycket mer.
Faktiskt alla pratar om hundar i år. Jag vill tala om katter. Är katter musikaliska? Har vissa absolut gehör och andra bryr sig inte? Jag frågar för jag har just läst ut boken Taken care of, den engelska poeten Edith Sitwells självbiografi. Hon tyckte om katter och skriver att hennes egen kisse var passionerat förtjust i sången Baby don´t be blue framförd av High Hatted Tragedian of Song (Edith är vag men jag gissar att detta var på 1930-talet). Har förgäves sökt stycket på nätet.
Jenny Lind brukade sjunga för sin katt. Det var så hon upptäcktes. Jenny satt i ett fönster mot Kungsträdgården i Stockholm och sjöng för sin katt när jungfrun hos en operadansös hörde henne och talade med sin matmor om flickan. Det ledde till att lilla Jenny fick provsjunga för operachefen greve Puke. Jenny blev elev vid Operan endast nio år gammal och debuterade på scenen ett år senare. Hon uppmärksammades och Dagligt Allehanda spådde barnet en stor framtid.
Arma hundar, hur många gånger har de ett val? De skulle aldrig gå fot och äta pellets och anmäla sig till cirkusskola om de fick välja. Jo, de skulle nog gå i cirkusskola ändå. Hunden tycker det är roligt att få lära sig saker, säger min granne. Agnes, en smart terrier i vänkretsen, kan nu dansa, gå i åttor, göra high five med vänster tass, hälsa med höger tass, hoppa genom ring och mycket mycket mer.
Faktiskt alla pratar om hundar i år. Jag vill tala om katter. Är katter musikaliska? Har vissa absolut gehör och andra bryr sig inte? Jag frågar för jag har just läst ut boken Taken care of, den engelska poeten Edith Sitwells självbiografi. Hon tyckte om katter och skriver att hennes egen kisse var passionerat förtjust i sången Baby don´t be blue framförd av High Hatted Tragedian of Song (Edith är vag men jag gissar att detta var på 1930-talet). Har förgäves sökt stycket på nätet.
Jenny Lind brukade sjunga för sin katt. Det var så hon upptäcktes. Jenny satt i ett fönster mot Kungsträdgården i Stockholm och sjöng för sin katt när jungfrun hos en operadansös hörde henne och talade med sin matmor om flickan. Det ledde till att lilla Jenny fick provsjunga för operachefen greve Puke. Jenny blev elev vid Operan endast nio år gammal och debuterade på scenen ett år senare. Hon uppmärksammades och Dagligt Allehanda spådde barnet en stor framtid.
onsdag 23 mars 2011
Mer om pareidolia
August Strindberg var pareidoliker. Så här skriver han i En blå bok: ”Eget är att mänskliga anletet syns överallt, på tapeter, i nottryck, på skåpdörrar av omålat trä, på bordsdukar, överallt där streck och punkter finnas. Märkvärdigast är att i omålat trä finna mänskliga anletet, särskilt i vresig valnöt och björk. Men det är aldrig något ungt och vackert, utan idel satyrer, fauner, troll. Trädstammen består ju av i varandra instuckna rör; om dessa skäras i längdsnitt så är strax ett monster där. Blommor, särskilt rosor ge också ansikten, men icke dem man ville vänta, utan mest häxor utspökade i bahytter o. s. v. Ett barnansikte har jag aldrig sett uppstå under dessa förhållanden”.
Fenomenet förklarar Strindberg så här: Nisus formativus, eller sinnets drift att komplettera, dana, bilda, finnes väl bakom, kanske annat också ´under tröskeln´.
En pariedoliker skulle säga att det är ett ansikte gömt i den socialdemokratiska rosen. Ansikten kan också dyka upp på en fuktfläckad mur, en trasig rullgardin, en tapet, ett möglat bröd, en ostgratinerad smörgås, ett nött träbord, ett stenlagt golv, en våt badrumsvägg och i majbrasans flammor.
Psykologer använder sig av pareidolia och det som finns ”under tröskeln ” hos en människa när de ber sin patient tolka slumpmässigt skapade bläckplumpar i det så kallade Rohrschachtestet. Krattan fann jag i en trädgårdsbutik.
tisdag 22 mars 2011
Världsvattendagen
I dag den 22 mars är World Water Day. Vi får tänka med tacksamhet på att vi lever i ett rikt land där vi bara har att vrida på en kran så flödar rent, friskt vatten. Hur svårt måste det inte vara i vattenfattiga länder där varje droppe är dyrbar.
Själv har jag hoppat av hygienhysterin och inser plötsligt att jag är del av en trend som vi kan kalla nolltvåltrenden. För att inte torka ut min gamla hud använder jag så litet tvål som möjligt. Jag duschar inte längre varje dag utan bara när jag måste tvätta håret, ungefär var tredje dag. Det går utmärkt, ingen har klagat.
Trenden mot att använda mindre vatten, tvål, shampo och deodorant har pågått en tid. I november 2009 hade New York Times en stor artikel med titeln The Great Unwashed. Där intygar flera intervjuade att det går bra att leva utan daglig dusch 0ch hudexperter varnar för att tvål tar bort naturliga fettämnen, torkar ut huden och kan ge eksem. Själv slutade jag med den dagliga duschen för cirka 10 år sedan på läkarens inrådan när jag besvärades av en irriterande klåda. Jag fick recept på en salva också men det räckte med att dra ned på duschandet så försvann det eksemliknande hudproblemet.
Själv har jag hoppat av hygienhysterin och inser plötsligt att jag är del av en trend som vi kan kalla nolltvåltrenden. För att inte torka ut min gamla hud använder jag så litet tvål som möjligt. Jag duschar inte längre varje dag utan bara när jag måste tvätta håret, ungefär var tredje dag. Det går utmärkt, ingen har klagat.
Trenden mot att använda mindre vatten, tvål, shampo och deodorant har pågått en tid. I november 2009 hade New York Times en stor artikel med titeln The Great Unwashed. Där intygar flera intervjuade att det går bra att leva utan daglig dusch 0ch hudexperter varnar för att tvål tar bort naturliga fettämnen, torkar ut huden och kan ge eksem. Själv slutade jag med den dagliga duschen för cirka 10 år sedan på läkarens inrådan när jag besvärades av en irriterande klåda. Jag fick recept på en salva också men det räckte med att dra ned på duschandet så försvann det eksemliknande hudproblemet.
Vem har en trenchcoat?
Om jag ägde en gammal ljus trenchoat ändå. Då skulle jag genast lägga den i Stadsteaterns insamlingslåda vid sceningången Beridarbansgatan 5. Teatern är på jakt efter ljusa rockar till scenografin i Angels in America och ber alla hjälpa till. Varje donator får en biljett till en generalrepetition i maj.
måndag 21 mars 2011
Pareidolia
Pareidolia. Lägg ordet på minnet. I morgon när du öppnar Dagens Nyheter kan du säga till din kompis: ”Jag ser att pareidoliaserien fortsätter.” Och så visar du bilderna på ansikten i stenar, fläckar, träplankor med mera som läsarna skickar in till tidningen.
Pareidolia heter det både på svenska och engelska men man hittar inte ordet i Websters International Dictionnary och den upptar ändå 450 000 engelska ord. Inte heller står pareidolia upptaget vare sig i Svensk Akademisk Ordbok eller Nationalencyklopedin. Jag söker förgäves efter pareidolia i mina gamla kursböcker i psykologi. Men när jag söker på nätet får jag 120 000 träffar. Det handlar om ett vanligt förekommande fenomen.
Pareidolia betecknar människans inneboende lust att skapa något meningsfullt av ett slumpmässigt mönster. Vår hjärna söker begripliga former i de bilder den möter. Om bilden är för rörig och svår att förstå förenklar hjärnan den tills den blir förståelig. Om bilden är alltför tom och innehållslös gör våra hjärnceller små tillägg så att bilden blir läsbar. Människor har på detta sätt gjort sig bilder av till exempel stjärnornas konstellationer på det mörka himlavalvet; sålunda har vi Lilla och Stora Björn, Lilla och Stora Hund, Väduren, Lejonet och många fler.
Ansiktet är viktigare än mycket annat för människan och just därför är det ofta ett ansikte som pareidolikern ser dyka upp. Gubben i månen är en pareidolisk illusion. Man kan se ansikten på himlen under dagen också. Min vän Elisabeth berättar om en upplevelse hon hade när hon var tonåring:
-- Min kamrat och jag låg och tittade på molnen som drog förbi. Då fick vi se ett stort, mycket tydligt ansikte där uppe i skyn. Det fanns kvar länge och innan det slutligen försvann förvreds det och fick ett grymt utseende. Man kan tänka sig vilka föreställningar våra förfäder långt tillbaka skapade sig när de såg liknande molnfenomen.
Många av oss har någon gång sett stora ansikten bland molnen. Kan det vara pareidoliska illusioner om molnen som förklarar föreställningen om en Gud Fader i himmelen?
Porten hittade jag på Skomakargatan 34 i Stockholm.
fredag 18 mars 2011
Atlantis
Det var en gigantisk tsunami som svepte in över Atlantis och spolade ut staden i havet. Det säger professor Richard Freund vid University of Hartford, Connecticut, som hävdar att staden ligger begravd utanför södra Spaniens Atlantkust. Freund stöder sig bland annat på Platon som skrev att Atlantis gick under på grund av en naturkatastrof omkring år 9000 före Kristus.
Alla kommer inte att hålla med Freund. Tidigare Atlantisforskare har hävdat att staden ligger i Medelhavet eller utanför Latinamerika. Det kommer att komma många fler teorier. Har Atlantis ens funnits?
Alla kommer inte att hålla med Freund. Tidigare Atlantisforskare har hävdat att staden ligger i Medelhavet eller utanför Latinamerika. Det kommer att komma många fler teorier. Har Atlantis ens funnits?
torsdag 17 mars 2011
Sunda vanor, långt liv
Är du en lite tråkig och försiktig typ? Som oroar dig? Var glad, du kommer att leva länge. Kanske tittar du med avundsjuka blickar på dina kamrater som slår klackarna i taket och glammar men vet att de får en kortare livslängd. Det här visar en stor forskningsstudie som kallas The Longevity Project och har letts av bland annat Leslie Martin vid University of California.
I 20 år har psykologer analyserat data om 1500 män och kvinnor som föddes 1911. De första svaren samlades in när deltagarna var 10 år. Alltsedan dess har man kartlagt personernas intressen, arbetsuppgifter, personlighet, familjeförhållanden, bostad, husdjur, mathållning, motionsvanor, alkoholintag med mera.
Forskarna har funnit att den viktigaste faktorn om man vill leva länge är att hålla fast vid goda hälsovanor (till exempel motionera, inte röka, äta rätt, dricka måttligt). Och de är de försiktiga, tillbakadragna människorna som kännetecknas av goda hälsovanor. Kvinnor lever längre än män och kvinnor kännetecknas också av sundare livsstil än män.
Men visar inte studien att humor i stora mått är viktigt för att leva länge? Nej. De lättsamma och bekymmerslösa oroade sig inte särskilt för sin hälsa. De tog fler risker, de åt och drack och rökte utan att våndas. Och de dog yngre. Resultatet överensstämmer med en tidigare studie på finska poliser som visade att de med ett stort mått av humor också uppvisade fler riskfaktorer som övervikt, rökning och högt alkoholintag.
Ett stimulerande arbete befrämjade hälsa och långt liv. Skilsmässa förkortade livet för män men påverkade inte livslängden för kvinnor. Vad ska föräldrar tänka på? Studien visar bland annat att de som av sina föräldrar hade satts i förskolor med högt uppdrivna pedagogiska mål tenderade att dö yngre. Det är bättre att fyraåringen får leka än att han eller hon ska traggla med plus och minus.
Skratt och humor är viktigt. Det gör livet roligare, har goda effekter och betyder mycket för vår trivsel hemma och på jobbet. Men The Longevity Project lär oss att vi inte får skratta bort vårt BMI, kolesterolvärde och blodtryck. Lite oro för hälsan skadar inte, det får oss att leva sundare och kanske lite längre.
I 20 år har psykologer analyserat data om 1500 män och kvinnor som föddes 1911. De första svaren samlades in när deltagarna var 10 år. Alltsedan dess har man kartlagt personernas intressen, arbetsuppgifter, personlighet, familjeförhållanden, bostad, husdjur, mathållning, motionsvanor, alkoholintag med mera.
Forskarna har funnit att den viktigaste faktorn om man vill leva länge är att hålla fast vid goda hälsovanor (till exempel motionera, inte röka, äta rätt, dricka måttligt). Och de är de försiktiga, tillbakadragna människorna som kännetecknas av goda hälsovanor. Kvinnor lever längre än män och kvinnor kännetecknas också av sundare livsstil än män.
Men visar inte studien att humor i stora mått är viktigt för att leva länge? Nej. De lättsamma och bekymmerslösa oroade sig inte särskilt för sin hälsa. De tog fler risker, de åt och drack och rökte utan att våndas. Och de dog yngre. Resultatet överensstämmer med en tidigare studie på finska poliser som visade att de med ett stort mått av humor också uppvisade fler riskfaktorer som övervikt, rökning och högt alkoholintag.
Ett stimulerande arbete befrämjade hälsa och långt liv. Skilsmässa förkortade livet för män men påverkade inte livslängden för kvinnor. Vad ska föräldrar tänka på? Studien visar bland annat att de som av sina föräldrar hade satts i förskolor med högt uppdrivna pedagogiska mål tenderade att dö yngre. Det är bättre att fyraåringen får leka än att han eller hon ska traggla med plus och minus.
Skratt och humor är viktigt. Det gör livet roligare, har goda effekter och betyder mycket för vår trivsel hemma och på jobbet. Men The Longevity Project lär oss att vi inte får skratta bort vårt BMI, kolesterolvärde och blodtryck. Lite oro för hälsan skadar inte, det får oss att leva sundare och kanske lite längre.
onsdag 16 mars 2011
Ingen alkohol i luften och på läktaren
Sedan flera år är det slut med att röka på flygplan. Inbitna nikotinister tuggar tuggummi eller sätter på sig ett plåster. Nu bör det vara dags att införa förbud mot alkohol på flygplan. Jag läser i tidningen (SvD 14 mars) att direkt livsfarliga incidenter då och då inträffar på plan högt uppe i luften när passagerare uppträder aggressivt, hotfullt och oberäkneligt. Ofta finns alkohol eller droger med i bilden (när det inte handlar om psykisk sjukdom).
Servering av vin och sprit var ett medel att locka resenärer när flyget var nytt. I dag är det kanske något som flygbolagen tjänar pengar på. Men alkohol som bidrar till stora risker för passagerarna har inget berättigande på flygplan.
På en annan sida i samma tidning läser jag att servering av alkohol på idrottsarenor bidrar till stök och slagsmål. Kan det grova arenavåldet förebyggas genom att förbjuda utskänkning av alkohol? Ja, menar poliserna och många andra. På engelska fotbollsarenor är det fullständigt förbjudet -- även för dem sitter i aldrig så dyra loger -- att dricka öl under match. Ta bort alkoholserveringen från fotbolls- och ishockeyarenor och fler människor vågar gå på matcher.
Servering av vin och sprit var ett medel att locka resenärer när flyget var nytt. I dag är det kanske något som flygbolagen tjänar pengar på. Men alkohol som bidrar till stora risker för passagerarna har inget berättigande på flygplan.
På en annan sida i samma tidning läser jag att servering av alkohol på idrottsarenor bidrar till stök och slagsmål. Kan det grova arenavåldet förebyggas genom att förbjuda utskänkning av alkohol? Ja, menar poliserna och många andra. På engelska fotbollsarenor är det fullständigt förbjudet -- även för dem sitter i aldrig så dyra loger -- att dricka öl under match. Ta bort alkoholserveringen från fotbolls- och ishockeyarenor och fler människor vågar gå på matcher.
tisdag 15 mars 2011
Från häst och vagn till dator
Dockningslisten på min dator visar något som kallas dashboard. Ett klick på den ikonen ger mig tillgång till aktuell utetemperatur, lokal väderprognos (det blir soligt i Sigtuna de närmaste dagarna), räknemaskin, klocka och kalender för februari månad samt mycket annat. Utmärkt praktiskt. Men varför det heter dashboard (som borde ha översatts till instrumentbräda)?
Till all lycka svarar Michael Quinion på just detta i ett veckobrev om engelska språket (se hans hemsida www.worldwidewords.org) och jag behöver inte grubbla mer. Förr, när människor färdades i hästdragna vagnar och man ville slippa den smuts som hästhovarna sparkade upp, fanns längst fram på vagnen ett stänkskydd av trä eller kraftigt läder som kallades dashboard (dash kan bland mycket annat betyda stänk).
Kanske har du hört om dashboard i Oklahoma: ”The wheels are yellow, the upholstery´s brown, the dashboard genuine leather”. Sök Oklahoma på YouTube och du kommer till musikalen och kan klicka på sången ”The surrey with the fringe on top”.
De första bilarna var öppna fordon försedda med ett liknande dashboard som skyddade förarens ben från vind och regn. Så småningom fick bilarna skyddande glasrutor och man placerade hastighetsmätare, bensinmätare, klocka, radio med mera på vad vi kallar instrumentbräda men i engelskan behöll beteckningen dashboard.
Samma dashboard har flyttat över till datorn. Precis som man har flyttat över begreppet papperskorg till datorn fast man lika gärna kunde ha ritat en fyrkant och hittat ett annat ord för kasta-funktionen på datorn, till exempel Släng eller Bort. På samma sätt har ordet kärra flyttats över till bilen och därefter blivit piloternas smeknamn för flygplanet. Det är en utmärkt ordning, vi människor vill inte tampas med för många nya begrepp på en gång.
Till all lycka svarar Michael Quinion på just detta i ett veckobrev om engelska språket (se hans hemsida www.worldwidewords.org) och jag behöver inte grubbla mer. Förr, när människor färdades i hästdragna vagnar och man ville slippa den smuts som hästhovarna sparkade upp, fanns längst fram på vagnen ett stänkskydd av trä eller kraftigt läder som kallades dashboard (dash kan bland mycket annat betyda stänk).
Kanske har du hört om dashboard i Oklahoma: ”The wheels are yellow, the upholstery´s brown, the dashboard genuine leather”. Sök Oklahoma på YouTube och du kommer till musikalen och kan klicka på sången ”The surrey with the fringe on top”.
De första bilarna var öppna fordon försedda med ett liknande dashboard som skyddade förarens ben från vind och regn. Så småningom fick bilarna skyddande glasrutor och man placerade hastighetsmätare, bensinmätare, klocka, radio med mera på vad vi kallar instrumentbräda men i engelskan behöll beteckningen dashboard.
Samma dashboard har flyttat över till datorn. Precis som man har flyttat över begreppet papperskorg till datorn fast man lika gärna kunde ha ritat en fyrkant och hittat ett annat ord för kasta-funktionen på datorn, till exempel Släng eller Bort. På samma sätt har ordet kärra flyttats över till bilen och därefter blivit piloternas smeknamn för flygplanet. Det är en utmärkt ordning, vi människor vill inte tampas med för många nya begrepp på en gång.
måndag 14 mars 2011
Våren på väg
Just nu tänker vi alla på offren för de ofattbart svåra katastroferna i Japan: jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckorna. Jag vet varför jag röstade nej till kärnkraft. Må händelserna i Japan leda till att regeringar i alla länder påskyndar arbetet med att ta fram alternativa energikällor så att vi en dag kan göra oss av med kärnkraften.
I Japan är man van vid jordbävningar och vet allt om konsekvenserna så varför fick människor ingen varning för tsunamin? Man har 17 kärnkraftverk i landet, varför har man byggt dem i jordbävningsutsatta områden istället för på säker mark?
Det är svårare än annars att vara glad för vårtecken. Häromdagen såg jag den första flyttfågeln, en ringduva som landade i vårt plommonträd. I går hördes koltrasten sjunga. Min vän C talar om snödroppar i Västergötland.
I Japan är man van vid jordbävningar och vet allt om konsekvenserna så varför fick människor ingen varning för tsunamin? Man har 17 kärnkraftverk i landet, varför har man byggt dem i jordbävningsutsatta områden istället för på säker mark?
Det är svårare än annars att vara glad för vårtecken. Häromdagen såg jag den första flyttfågeln, en ringduva som landade i vårt plommonträd. I går hördes koltrasten sjunga. Min vän C talar om snödroppar i Västergötland.
fredag 11 mars 2011
För mycket GABA
En kväll i veckan under sommaren brukade Friskis och Svettis köra ett pass på ängen nära var jag bodde tidigare. Det såg roligt ut men jag hoppade aldrig in i ledet, det var inte att tänka på. Motionsformen kräver att man tar snabba, intrikata steg till vänster och höger, bakåt och framåt, allt på en gång. Sådant får mina ben att trassla in sig, jag klarar det inte. Den gången jag försökte, såg jag andra som snubblade på samma sätt. De gick nog också därifrån stukade. Vissa av oss har svårt när det kommer till mer avancerad motorik än vad som krävs i vals och foxtrot och vi blir aldrig duktiga pianospelare. Nu kan vi skylla på för mycket GABA.
Forskare vid University of Oxford kommit fram till att signalsubstansen GABA kan spela roll för motoriken (Current Biology, 3 mars 2011). Man behandlade en grupp försökspersoner med en metod kallad tDCS (transcranial direct current stimulation) som sänker GABA i hjärnan. Personer som var duktiga på att lära in nya, snabba fingerrörelser var också de som visade stora förändringar i GABA vid behandling.
Forskare vid University of Oxford kommit fram till att signalsubstansen GABA kan spela roll för motoriken (Current Biology, 3 mars 2011). Man behandlade en grupp försökspersoner med en metod kallad tDCS (transcranial direct current stimulation) som sänker GABA i hjärnan. Personer som var duktiga på att lära in nya, snabba fingerrörelser var också de som visade stora förändringar i GABA vid behandling.
torsdag 10 mars 2011
Lyckligare i Gnesta
Hanna Hellquist har nu avslutat sin teveserie om lyckan. Hon har tagit upp många bra saker i programmet som till exempel att det är bra för välbefinnandet/lyckan att göra något för andra människor, att försonas med sin ovän, att visa tacksamhet mot den som gjort viktiga saker för oss. En grupp människor i Gnesta har gjort just sådant under seriens gång och höjt sitt lyckoindex en grad (enligt enkätsvar före och efter) vilket gör Hanna Hellquist stolt.
Vad jag inte förstår är att hon i det avslutande programmet uttalar sig föraktfullt om tidningar med artiklar om hur man kan höja sitt välbefinnande och känna mer lycka. Varför är det bra att göra en åtta veckor lång teveserie om lycka (med intervjuer av våra vanligaste kändisar) men dåligt att publicera en tidningsartikel i samma ämne?
Blev programledaren själv lyckligare under de åtta veckorna? Vi vet inte. En tittare hade skickat Hanna Hellquist sitt recept för lyckan: Någonting att göra, någon att älska och något att se fram emot. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Vad jag inte förstår är att hon i det avslutande programmet uttalar sig föraktfullt om tidningar med artiklar om hur man kan höja sitt välbefinnande och känna mer lycka. Varför är det bra att göra en åtta veckor lång teveserie om lycka (med intervjuer av våra vanligaste kändisar) men dåligt att publicera en tidningsartikel i samma ämne?
Blev programledaren själv lyckligare under de åtta veckorna? Vi vet inte. En tittare hade skickat Hanna Hellquist sitt recept för lyckan: Någonting att göra, någon att älska och något att se fram emot. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
onsdag 9 mars 2011
Det har gått framåt
Ringde C i går. Vi enades om att jämställdhetsfrågan har gått framåt, mycket har hänt sedan vi var unga. C berättade om en händelse från sin tid som enda kvinna i en ledningsgrupp. Vid varje möte avnjöts kaffe som serverades av C (samma sak skulle inte hända i dag, dagens unga kvinnor ställer inte upp på det). En dag rann sinnet över. När chefen sa ”Ska vi ta kaffet nu, C?” svarade hon ”Varför just jag?” Ett par killar hoppade genast upp och fixade kaffet. Därefter serverade C aldrig kaffet mer.
Sens moral: Män tar sig rättigheter så länge vi tillåter dem att göra det, det är inte ett dugg konstigt. Vi måste själva ändra på sakernas tillstånd och vi kan göra det också. Yes, we can.
C och jag blev rejält oense vad gäller kvotering. Jag vill att kvinnor kvoteras in i styrelser under en period av 10 år, för på den kanten har det ju hänt knappast något. C är rädd att det kommer in kvinnor som saknar tillräcklig kompetens. Vi enades om att återkomma till kvinnofrågan om inte förr så nästa år den 8 mars.
Sens moral: Män tar sig rättigheter så länge vi tillåter dem att göra det, det är inte ett dugg konstigt. Vi måste själva ändra på sakernas tillstånd och vi kan göra det också. Yes, we can.
C och jag blev rejält oense vad gäller kvotering. Jag vill att kvinnor kvoteras in i styrelser under en period av 10 år, för på den kanten har det ju hänt knappast något. C är rädd att det kommer in kvinnor som saknar tillräcklig kompetens. Vi enades om att återkomma till kvinnofrågan om inte förr så nästa år den 8 mars.
tisdag 8 mars 2011
Internationella kvinnodagen
I dag står följande på mitt program:
• Sända en tacksamhetens tanke till alla kvinnor världen över som baxat kvinnosaken fram till 2011. Må vi alla göra vårt bästa och må andra andra framöver ha ork att fortsätta driva frågan om jämställdhet.
• Ringa ett par kvinnliga vänner som jag inte talat med på länge.
• Skriva till Riksbanken och föreslå dessa motiv för de kommande nya sedlarna: Drottning Kristina och Sophie Brenner, Sveriges första kvinnliga författare.
Har du andra förslag? Skicka dem till: sedlarmynt@riksbank.se
• Sända en tacksamhetens tanke till alla kvinnor världen över som baxat kvinnosaken fram till 2011. Må vi alla göra vårt bästa och må andra andra framöver ha ork att fortsätta driva frågan om jämställdhet.
• Ringa ett par kvinnliga vänner som jag inte talat med på länge.
• Skriva till Riksbanken och föreslå dessa motiv för de kommande nya sedlarna: Drottning Kristina och Sophie Brenner, Sveriges första kvinnliga författare.
Har du andra förslag? Skicka dem till: sedlarmynt@riksbank.se
måndag 7 mars 2011
Vilda djur
Året om kan jag följa den vilda faunan. Ute smyger rådjuren -- det huserar en flock på fyra djur i skogen ovanför oss -- desperata av hunger. De tittar på magnolian men den står inhägnad i år.
Inomhus, i garaget, möter jag husspindeln som mäter fyra cm (med krumma ben, se min bild). I går låg det tomma skalet av en gulvit larv mitt på golvet i vardagsrummet. Varför? Kan det ha ramlat ned från taket? Det sunda förnuftet kan egentligen inte besvara en enda fråga, skriver Torgny Lindgren i Minnen (en nätt bok som man läser på en kväll).
Den mannen skriver inte ett sant ord. Romanförfattare gör inte det. De hava icke förmågan. Men Lindgren roar oss storligen med sin fabuleringsglädje.
fredag 4 mars 2011
Skriv om det som gläder dig
Rune läste min blogg häromdagen och vill kommentera den så här:
”Att systematisera sina tankar känns genuint bra. Då kan man få ett rimligt perspektiv på vad man upplevt, även om det är negativt och uppskakande. Jag ser skrivandet som ett sätt att ”tvinga sig” att systematisera. Det finns andra metoder också.
Men jag ser det tillika som mycket värdefullt att skriva ner sina positiva upplevelser. Därigenom kan man kreera en plattform, ett fokus och ett avstamp till en vidare levande utveckling fylld av dynamik. Min favoritförfattare är Harry Martinson. Han kunde på några få rader, i bunden form, samtidigt spegla allt från atomkärnans inre till insekternas liv och vidare till mänskliga relationer och universums gåtor. Tala om perspektivskapande!”
Rune, jag håller med dig helt och hållet. Forskning har visat att ett av de bästa sätten för att känna ett större välbefinnande -- mer lycka -- är att varje kväll skriva ned positiva saker som har inträffat under dagen. På det sättet får man upp ögonen för hur mycket bra som ändå händer, hur mycket det finns att glädjas åt och vara tacksam för. I går kväll kunde jag ha skrivit upp det här: 1. Jag ringde Lisa som jag träffade som barn; jag har sedan mött henne bara en gång, på 80-talet, men vissa människor är lätta att samtala med också efter flera decenniers frånvaro. 2. Det var sol och jag tog en tur med sparken på Sigtunafjärden. 3. Det har kommit en ny stor bok om familjen Tessin skriven av Jan Mårtenson med foton av Ralf Turander. Ett praktverk som jag lånade hem från biblioteket och längtar efter att få försjunka i.
Harry Martinson var en underbar författare med en särskild plats i mitt hjärta. Han och hans fru bodde i en villa nära mig i Sollentuna (svärföräldrarnas villa). När jag läser Harry Martinson har jag hans trädgård med äng istället för gräsmatta för mina ögon, en äng som måste ha rymt alla de insekter han tyckte om iaktta.
”Att systematisera sina tankar känns genuint bra. Då kan man få ett rimligt perspektiv på vad man upplevt, även om det är negativt och uppskakande. Jag ser skrivandet som ett sätt att ”tvinga sig” att systematisera. Det finns andra metoder också.
Men jag ser det tillika som mycket värdefullt att skriva ner sina positiva upplevelser. Därigenom kan man kreera en plattform, ett fokus och ett avstamp till en vidare levande utveckling fylld av dynamik. Min favoritförfattare är Harry Martinson. Han kunde på några få rader, i bunden form, samtidigt spegla allt från atomkärnans inre till insekternas liv och vidare till mänskliga relationer och universums gåtor. Tala om perspektivskapande!”
Rune, jag håller med dig helt och hållet. Forskning har visat att ett av de bästa sätten för att känna ett större välbefinnande -- mer lycka -- är att varje kväll skriva ned positiva saker som har inträffat under dagen. På det sättet får man upp ögonen för hur mycket bra som ändå händer, hur mycket det finns att glädjas åt och vara tacksam för. I går kväll kunde jag ha skrivit upp det här: 1. Jag ringde Lisa som jag träffade som barn; jag har sedan mött henne bara en gång, på 80-talet, men vissa människor är lätta att samtala med också efter flera decenniers frånvaro. 2. Det var sol och jag tog en tur med sparken på Sigtunafjärden. 3. Det har kommit en ny stor bok om familjen Tessin skriven av Jan Mårtenson med foton av Ralf Turander. Ett praktverk som jag lånade hem från biblioteket och längtar efter att få försjunka i.
Harry Martinson var en underbar författare med en särskild plats i mitt hjärta. Han och hans fru bodde i en villa nära mig i Sollentuna (svärföräldrarnas villa). När jag läser Harry Martinson har jag hans trädgård med äng istället för gräsmatta för mina ögon, en äng som måste ha rymt alla de insekter han tyckte om iaktta.
Litterära katter
Tant Grön i Sigtuna har stängt sin butik och man får inte längre beundra den storväxta svartvita katten Esmeralda som brukade dominera butiksfönstret mot Stora gatan. Alla som älskar katter kan istället titta in på ”the catalog” www.abebooks.com/books/bookseller-bookshop-bookstore/cats Där presenteras i text och bild en rad älskliga katter som residerar i olika boklådor världen över.
Bilden visar Samuel Johnsons katt Hodge som står staty utanför hans hus vid Gough Square i London. Johnson brukade själv gå ut och köpa ostron till sin favorit.
torsdag 3 mars 2011
Prata om det
Vi måste börja prata om viktigare saker än melodifestivalen, vi måste börja prata om kött, skrev mediekrönikören Kristin Lundell efter att teve visat den franska dokumentären Stek åt alla (visas fram till 22 mars på SVT Play). Ja, det pratas mycket om växthusgaser och miljöförstörande ämnen och glaciärernas försvinnande men just köttets roll som miljöbov står sällan i fokus. Ingen får andas att svenska konsumenter kanske borde njuta färre gånger i veckan av kött. Stek åt alla är inte lika underhållande som en schlagertävling eller danstävling i teve men det är ett viktigare program.
Om efterfrågan på kött fortsätter att vara så stor som i dag, måste produktionen i världen fördubblas fram till 2050. I Amazonas skövlas skogen hej vilt och till 80 procent är det köttindustrin som står bakom, nötkreaturen behöver betesmark. Köttindustrin använder också mycket konstgödsel, bekämpningsmedel, bränsle till lastbilar med mera.
I programmet får man veta att om Belgiens befolkning skulle införa en köttfri dag i veckan skulle det ha samma effekt som att ta bort en miljon bilar under ett år. Skulle en köttfri dag i veckan vara en alltför stor uppoffring?
För övrigt anser jag att vi borde klara oss utan skumgodis. En påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött visar en studie från Institutet för livsmedel och bioteknik.För att tillverka ett kilo skumgodis krävs 3,6 kilo ingredienser och det är dessa som bidrar till utsläppet.
onsdag 2 mars 2011
Skriva om det
Prata om det, ja det ska vi göra. Den som varit utsatt för ett övergrepp har allt att vinna på att inte hålla tyst. Därför är det underbart att människor har börjat öppna sig och berättar om övergrepp som drabbat dem, till exempel sexuella övergrepp i gråzon eller otvetydig svartzon. Gå till #prataomdet och läs berättelser skrivna av kvinnor (och några män).
Vår hälsa gagnas av att vi berättar om uppskakande händelser som vi varit med om. Det finns många studier som visar det (mer om det i min bok Tankar om glädje och vardagslycka). Att traumatiska upplevelser, som gnagt långt inne i själen under flera år kanske, får komma ut är positivt för din mentala och fysiska sundhet. Du behöver förstås inte publicera dig på nätet. Det räcker med att du skriver av dig, sedan kan du lägga din berättelse i en låda eller riva sönder den. Det viktiga är att du får ned din berättelse på papper -- det är ett sätt att tänka över den, bearbeta den och skjuta den ifrån dig så att den inte tynger dig lika mycket längre.
Skriv om det som plågar dig! James Pennebaker, en av dem som forskat på effekten av att skriva av sig, har lagt sina skrivråd på nätet; sök Pennebaker och sedan Writing and Health: Some Practical Advice. Här är några av råden:
1. Skriv om sådant som du tänker mycket på eller som du känner stark oro för
2. Skriv om det du drömmer om
3. Skriv om sådant som påverkar ditt liv negativt i alltför hög grad
4. Skriv om sådant som du har undvikit att tänka på under lång tid
Skriv om samma sak under en halvtimme varje dag eller skriv om ett nytt ämne varje dag. Om du inte vill eller kan skriva, så tala in din berättelse, det hjälper också, säger Pennebaker.
Det finns små vardagskränkningar som inte är ett dugg traumatiska men ändå kan lämna en smått skakad. Sådant kan man också skriva av sig. Som jag gör nu:
När jag senast var på biografen i Sigtuna för att se en föreställning från Metropolitan Opera kom en ensam, välklädd man och satte sig intill mig. När ljuset hade släckts ville han lägga sin arm på armstödet. Självklart hade han rätt till det, vi kunde turas om, men just nu var det mitt. När mannen kände att armstödet var upptaget, försökte han knuffa bort min arm. Skulle han ha gjort likadant mot en manlig stolsgranne? Nej, det hade ju varit oförskämt. Det är lika oförskämt att göra så mot en kvinna, men den för mig okände mannen tänkte inte på det viset. Jag hade aldrig tidigare stridit om ett armstöd men nu var det skarpt läge. Nej, det blev inget trevligt småprat i pausen.
Borde jag inte ha förståelse för mannen? Jo, det borde jag. Han är van vid att breda ut sig. Hans fru låter honom ha hela stödet hela tiden. Men jag vill se honom som påverkbar. Han kommer att inse att det är nya tider, jämställda tider.
Vår hälsa gagnas av att vi berättar om uppskakande händelser som vi varit med om. Det finns många studier som visar det (mer om det i min bok Tankar om glädje och vardagslycka). Att traumatiska upplevelser, som gnagt långt inne i själen under flera år kanske, får komma ut är positivt för din mentala och fysiska sundhet. Du behöver förstås inte publicera dig på nätet. Det räcker med att du skriver av dig, sedan kan du lägga din berättelse i en låda eller riva sönder den. Det viktiga är att du får ned din berättelse på papper -- det är ett sätt att tänka över den, bearbeta den och skjuta den ifrån dig så att den inte tynger dig lika mycket längre.
Skriv om det som plågar dig! James Pennebaker, en av dem som forskat på effekten av att skriva av sig, har lagt sina skrivråd på nätet; sök Pennebaker och sedan Writing and Health: Some Practical Advice. Här är några av råden:
1. Skriv om sådant som du tänker mycket på eller som du känner stark oro för
2. Skriv om det du drömmer om
3. Skriv om sådant som påverkar ditt liv negativt i alltför hög grad
4. Skriv om sådant som du har undvikit att tänka på under lång tid
Skriv om samma sak under en halvtimme varje dag eller skriv om ett nytt ämne varje dag. Om du inte vill eller kan skriva, så tala in din berättelse, det hjälper också, säger Pennebaker.
Det finns små vardagskränkningar som inte är ett dugg traumatiska men ändå kan lämna en smått skakad. Sådant kan man också skriva av sig. Som jag gör nu:
När jag senast var på biografen i Sigtuna för att se en föreställning från Metropolitan Opera kom en ensam, välklädd man och satte sig intill mig. När ljuset hade släckts ville han lägga sin arm på armstödet. Självklart hade han rätt till det, vi kunde turas om, men just nu var det mitt. När mannen kände att armstödet var upptaget, försökte han knuffa bort min arm. Skulle han ha gjort likadant mot en manlig stolsgranne? Nej, det hade ju varit oförskämt. Det är lika oförskämt att göra så mot en kvinna, men den för mig okände mannen tänkte inte på det viset. Jag hade aldrig tidigare stridit om ett armstöd men nu var det skarpt läge. Nej, det blev inget trevligt småprat i pausen.
Borde jag inte ha förståelse för mannen? Jo, det borde jag. Han är van vid att breda ut sig. Hans fru låter honom ha hela stödet hela tiden. Men jag vill se honom som påverkbar. Han kommer att inse att det är nya tider, jämställda tider.
tisdag 1 mars 2011
Glad och lycklig
Tänker man efter har vi allihop som lever i ett välordnat land varje dag många saker att vara lycklig för. Lycklig för sådant som ligger nära oss -- till exempel att våra anhöriga har det bra, att våren närmar sig -- och för sånt som ligger mer perifert. En av många saker som gläder mig just för tillfället är att prins William är på väg att gifta sig med en kvinna som verkar vara en helgjuten, varm person.
Nyss kunde man läsa i engelsk dagspress att prins William och Kate Middleton har gjort sitt första framträdande efter förlovningen. Kate fick mer än godkänt. Hon tryckte händer, log och småpratade. I varje tum en fantastisk blivande drottning, lyder omdömet.
Tidningen redogör för Kates klädsel och läsaren delges såväl pris och ursprung. En diminutiv hatt i brunt prydd med fjädrar, vintage-knappar och en liten brosch, pris ungefär 500 pund. En ljusgrön kappa i Shetlandsull med bruna sammetsdetaljer som -- hör här -- Kate bar redan 2006 (men nu kortats till ett stycke ovanför knät) och en brun liten väska. Till detta bruna handskar och en brun halsduk. På halsduken sågs en lapp med tvättinstruktioner och det, förstår man, var en blunder men strunt i det menar modejournalisten, det är mänskligt att fela till och med för en blivande stilikon.
Nyss kunde man läsa i engelsk dagspress att prins William och Kate Middleton har gjort sitt första framträdande efter förlovningen. Kate fick mer än godkänt. Hon tryckte händer, log och småpratade. I varje tum en fantastisk blivande drottning, lyder omdömet.
Tidningen redogör för Kates klädsel och läsaren delges såväl pris och ursprung. En diminutiv hatt i brunt prydd med fjädrar, vintage-knappar och en liten brosch, pris ungefär 500 pund. En ljusgrön kappa i Shetlandsull med bruna sammetsdetaljer som -- hör här -- Kate bar redan 2006 (men nu kortats till ett stycke ovanför knät) och en brun liten väska. Till detta bruna handskar och en brun halsduk. På halsduken sågs en lapp med tvättinstruktioner och det, förstår man, var en blunder men strunt i det menar modejournalisten, det är mänskligt att fela till och med för en blivande stilikon.