måndag 28 januari 2013
Vildvinsnyanser i höst
söndag 27 januari 2013
Längtan efter det autentiska
Varför tror du att dokumentärer har sådana framgångar? Det är Helena Lindblad i Dagens Nyheter (26 jan.) som frågar filmaren Mia Engberg och hon svarar att "människor längtar efter det autentiska".
Det tror jag också. Vi vill inte bara bli matade med deckare och annat påhittat, vi vill höra om det som verkligen har hänt. I valet mellan Kristina Lindströms och Maud Nycanders välgjorda dokumentär om Palme och en aldrig så välspelad fiktiv historia om Palme väljer jag den förra; Filminstitutet lovade också nyss mer pengar till dokumentärer. Ska jag välja mellan Joyce Carol Oates roman om Marilyn Monroe och Donald Spotos ytterligt välgjorda biografi över skådespelerskan tar jag biografin, utan tvekan.
Facklitteraturen har en starkare ställning än skönlitteratur i Sverige. Medan försäljningen av skönlitteratur dalar håller sig facklitteraturen på en stabil nivå; förra året såldes fackböcker för 862 miljoner kronor medan man sålde skönlitteratur för 642 miljoner kronor. Men det kanske bara betyder att fackböckerna har fler bilder och därför kostar mer? Nej. Förklaringen är att det varje år kommer ut många fler fackböcker än romaner, novellsamlingar och diktsamlingar. Under 2011 kom 944 nya titlar av skönlitteratur medan det gavs ut 1 385 nya titlar på området facklitteratur. Vill du se mer statistik om bokförsäljning i Sverige, gå in på svenskbokhandel.se
Tavlan av den läsande kvinnan och katten har målats av den amerikanske konstnären Will Barnet som gick bort i november förra året vid 101 års ålder.
Det tror jag också. Vi vill inte bara bli matade med deckare och annat påhittat, vi vill höra om det som verkligen har hänt. I valet mellan Kristina Lindströms och Maud Nycanders välgjorda dokumentär om Palme och en aldrig så välspelad fiktiv historia om Palme väljer jag den förra; Filminstitutet lovade också nyss mer pengar till dokumentärer. Ska jag välja mellan Joyce Carol Oates roman om Marilyn Monroe och Donald Spotos ytterligt välgjorda biografi över skådespelerskan tar jag biografin, utan tvekan.
Facklitteraturen har en starkare ställning än skönlitteratur i Sverige. Medan försäljningen av skönlitteratur dalar håller sig facklitteraturen på en stabil nivå; förra året såldes fackböcker för 862 miljoner kronor medan man sålde skönlitteratur för 642 miljoner kronor. Men det kanske bara betyder att fackböckerna har fler bilder och därför kostar mer? Nej. Förklaringen är att det varje år kommer ut många fler fackböcker än romaner, novellsamlingar och diktsamlingar. Under 2011 kom 944 nya titlar av skönlitteratur medan det gavs ut 1 385 nya titlar på området facklitteratur. Vill du se mer statistik om bokförsäljning i Sverige, gå in på svenskbokhandel.se
torsdag 24 januari 2013
Så arbetar en ficktjuv
Besökte konditoriet Vetekatten i Stockholm i går. Där finns en varning för ficktjuvar och jag försökte ha mina prylar under uppsikt. När jag sedan inte kunde sova i natt läste jag artikeln "A pickpocket´s tale" i The New Yorker (7 jan. 2013) om Apollo Robbins. Du kanske tror att ingen kan ta din plånbok som ligger djupt nere i byxfickan eller ditt armbandsur utan att du märker det, men då har du inte mött den infernaliskt skicklige Apollo.
Mästertjuven Apollo (som lämnar tillbaka allt han tar) berättar på YouTube hur han gör. I The New Yorker får han frågan om han inte förstör för sig genom att lämna ut sina knep, men Apollo svarar "Nej, för ingen hinner ändå med när jag sätter i gång och muddrar någon."
Mästertjuven Apollo (som lämnar tillbaka allt han tar) berättar på YouTube hur han gör. I The New Yorker får han frågan om han inte förstör för sig genom att lämna ut sina knep, men Apollo svarar "Nej, för ingen hinner ändå med när jag sätter i gång och muddrar någon."
söndag 20 januari 2013
Oroar mig
Tänk om vi kunde leva utan minsta orostanke. Slippa högt blodtryck, dålig sömn, nedbitna naglar, övervikt och vad mer som oro kan föra med sig. Men vi vore inte människor om vi inte oroade oss.
Jag oroar mig för lejonen. Det finns i dag bara 32 000 lejon kvar i Afrika jämfört med omkring 100 000 lejon runt 1960 och orsaken är en dramatisk befolkningsexplosion -- från 230 miljoner människor söder om Sahara för 50 år sedan till 880 miljoner idag -- som betyder att savannerna har krympt och lejonen, liksom många andra djurarter, har trängts undan.
Jag oroar mig för elefanterna. I Sudan fanns 130 000 elefanter år 1986, nu återstår bara omkring 5 000 och de kan vara helt borta om några år. Senast läste jag om hur en grupp på 12 elefanter brutalt dödats med automatvapen av tjuvjägare i östra Kenya och därefter fick sina betar avsågade.
Jane Goodall vill fästa världens uppmärksamhet på situationen och försöker tillsammans med David Attenborough att få FN att agera mot försäljning av elfenben. Många menar att Kina ligger bakom tjuvjakten på elefanter. I Kina är elfenben en eftertraktad vara och den som smugglar in betar i landet får bra betalt. Nu tänker jag undvika att köpa varor från Kina.
Mer ändå mer oroar jag mig för unga kvinnor i Asien, villebråd för våldsamma, samvetslösa män. För drygt 30 år sedan bodde jag fyra månader i Delhi och då var det inte så här. Våldtäkter måste ha förekommit då också -- och jag minns en handbok för husmödrar som varnade för att låta barnen vara ensamma tillsammans med manliga släktingar och tjänare -- men man läste inte om grymma gruppvåldtäkter i tidningen.
Det sexuella våldet är inte begränsat till Indien. I Bangladesh var det i början av december en tonårig flicka som våldtogs av fyra män i flera dagar och sedan lämnades vid ett järnvägsspår. Från Nepal har det rapporterats om en ung kvinna som våldtogs och dödshotades av en polis. I flera asiatiska länder har man nu, efter de massiva protesterna i Delhi, börjat prata klarspråk om sexuella övergrepp mot kvinnor och demonstrera mot våldet.
Våldtäkter, inklusive gängvåldtäkter och våldtäkt på unga flickor av polis, förekommer också i vårt land dessvärre. Just nu ger Sveriges radio en dokumentär i två delar -- andra delen sänds i eftermiddag -- med rubriken "Den fastspända flickan" som handlar om en av de unga flickor som våldtogs av polischef Göran Lindberg. Det är skakande program.
Jag oroar mig för lejonen. Det finns i dag bara 32 000 lejon kvar i Afrika jämfört med omkring 100 000 lejon runt 1960 och orsaken är en dramatisk befolkningsexplosion -- från 230 miljoner människor söder om Sahara för 50 år sedan till 880 miljoner idag -- som betyder att savannerna har krympt och lejonen, liksom många andra djurarter, har trängts undan.
Jag oroar mig för elefanterna. I Sudan fanns 130 000 elefanter år 1986, nu återstår bara omkring 5 000 och de kan vara helt borta om några år. Senast läste jag om hur en grupp på 12 elefanter brutalt dödats med automatvapen av tjuvjägare i östra Kenya och därefter fick sina betar avsågade.
Jane Goodall vill fästa världens uppmärksamhet på situationen och försöker tillsammans med David Attenborough att få FN att agera mot försäljning av elfenben. Många menar att Kina ligger bakom tjuvjakten på elefanter. I Kina är elfenben en eftertraktad vara och den som smugglar in betar i landet får bra betalt. Nu tänker jag undvika att köpa varor från Kina.
Mer ändå mer oroar jag mig för unga kvinnor i Asien, villebråd för våldsamma, samvetslösa män. För drygt 30 år sedan bodde jag fyra månader i Delhi och då var det inte så här. Våldtäkter måste ha förekommit då också -- och jag minns en handbok för husmödrar som varnade för att låta barnen vara ensamma tillsammans med manliga släktingar och tjänare -- men man läste inte om grymma gruppvåldtäkter i tidningen.
Det sexuella våldet är inte begränsat till Indien. I Bangladesh var det i början av december en tonårig flicka som våldtogs av fyra män i flera dagar och sedan lämnades vid ett järnvägsspår. Från Nepal har det rapporterats om en ung kvinna som våldtogs och dödshotades av en polis. I flera asiatiska länder har man nu, efter de massiva protesterna i Delhi, börjat prata klarspråk om sexuella övergrepp mot kvinnor och demonstrera mot våldet.
Våldtäkter, inklusive gängvåldtäkter och våldtäkt på unga flickor av polis, förekommer också i vårt land dessvärre. Just nu ger Sveriges radio en dokumentär i två delar -- andra delen sänds i eftermiddag -- med rubriken "Den fastspända flickan" som handlar om en av de unga flickor som våldtogs av polischef Göran Lindberg. Det är skakande program.
måndag 14 januari 2013
Djur i snö
Känns det redan nu som om januari är en lång månad? Aldrig är det så många utgifter som i januari och aldrig så många beslut att fatta. Ska jag fortsätta vara med i den här föreningen eller ska jag spara pengarna? Bör jag ha kvar den här tidningen?
Deppig? Leta då upp BBC1 på nätet och titta på tre korta filmer med rubriken Snow Babies och du får le åt bedårande rävungar som leker i snö, ulliga pingvinungar som räddas undan snöstorm och apor som rullar snöbollar.
Deppig? Leta då upp BBC1 på nätet och titta på tre korta filmer med rubriken Snow Babies och du får le åt bedårande rävungar som leker i snö, ulliga pingvinungar som räddas undan snöstorm och apor som rullar snöbollar.
lördag 12 januari 2013
Helene Schjerfbeck på Waldemarsudde
Vi vet att människor försvinner ibland. G hade en chef som bara försvann en dag och aldrig mer hördes av. Målaren Evert Lundquist hade två tvillingpojkar varav den ene försvann som ung man, ingen vet vart. Man slutar aldrig att fundera över vad som hände.
Men hur kan engelsmannen som Helene Schjerfbeck var förlovad med gå upp i rök? Han ska ha brutit förbindelsen när hans föräldrar menade att fästmöns haltande gång berodde på tuberkulos (istället var orsaken ett olyckligt fall i barndomen). Efter brytningen förstörde Helene alla hans brev och sa till sina vänner att förstöra de brev där hans namn förekom. Hon måste ha haft lojala vänner för resultatet är att i dag vet ingen vad han hette.
Det är 150 år sedan Helene Schjerfbeck föddes och 110 verk av den stora finska konstnären från 1880-talet fram till 1940-tal visas nu i sal efter sal på Waldemarsudde (t o m 23 februari). Besökaren får se intensiva målningar av hus och och landskap men längst stannar man vid porträtten: självporträtt, barnporträtt, porträtt av vänner och porträtt av den gamla modern som Helene Schjerfbeck levde tillsammans med i flera år på finska landsbygden medan hon hela tiden längtade tillbaka till Frankrike.
 |
| Den vackre kosacken, 1878 |
 |
| Skidåkerskan, 1909 |
 |
| Konvalescenten, 1888 |
 |
| Självporträtt, 1915 |
 |
| Självporträtt, 1945 |
Det är 150 år sedan Helene Schjerfbeck föddes och 110 verk av den stora finska konstnären från 1880-talet fram till 1940-tal visas nu i sal efter sal på Waldemarsudde (t o m 23 februari). Besökaren får se intensiva målningar av hus och och landskap men längst stannar man vid porträtten: självporträtt, barnporträtt, porträtt av vänner och porträtt av den gamla modern som Helene Schjerfbeck levde tillsammans med i flera år på finska landsbygden medan hon hela tiden längtade tillbaka till Frankrike.
måndag 7 januari 2013
High tea i köket
Tänk att få gå in på ett bibliotek och veta: Allt det här är mitt -- att låna när jag vill! Och hur ofta jag vill! Och alla dessa kloka, vänliga bibliotekarier är mina vänner! Så känns det varje gång jag går in på ett bibliotek, särskilt det i Sigtuna som jag utnämner till landets bästa.
När jag senast besökte biblioteket föll ögonen på Flodernas bok av Nina Burton som jag lånade direkt. Anglofil som jag är började jag med bokens avslutande kapitel som handlar om Thames och England. High tea trodde jag innebar en tjusig liten måltid med te, små scones och eleganta trekanter i Downton Abbey och andra slottsmiljöer. Alldeles fel. Nina Burton lär mig att medan överklassen njöt sitt eftermiddagste vid fyradraget så fick arbetare och bönder vänta med sitt. Först efter arbetets slut drack man te med en matbit till vid köksbordet som förstås var högre än de låga soffborden i salongerna.
Nina Burton är en utomordentlig fackförfattare som skriver otroligt väl. Hon är utforskaren som reser på floden samtidigt som hon dyker ned i dess historia. Läsaren får veta mycket om livet på Thames förr och idag. I dag ska jag lämna tillbaka boken. Dess kapitel om Rhen och Rhone får vänta till en annan gång. Nu ska jag bjuda G på high tea i köket med paj och sallad till.
På bilden av sfinxen i London skymtar Thames.
När jag senast besökte biblioteket föll ögonen på Flodernas bok av Nina Burton som jag lånade direkt. Anglofil som jag är började jag med bokens avslutande kapitel som handlar om Thames och England. High tea trodde jag innebar en tjusig liten måltid med te, små scones och eleganta trekanter i Downton Abbey och andra slottsmiljöer. Alldeles fel. Nina Burton lär mig att medan överklassen njöt sitt eftermiddagste vid fyradraget så fick arbetare och bönder vänta med sitt. Först efter arbetets slut drack man te med en matbit till vid köksbordet som förstås var högre än de låga soffborden i salongerna.
På bilden av sfinxen i London skymtar Thames.