Äntligen en bra följetong

Sommarföljetonger brukar jag aldrig läsa. Det passar mig inte att läsa ett kort stycke varje dag och alternativet, att riva ut alla sidorna för att läsa alltihop på hösten, är för mycket besvär för en oviktig deckare. 
























Men äntligen, säger jag. Äntligen har en morgontidning valt en faktabok som sin sommarföljetong. I dag ger Svenska Dagbladet första avsnittet av Sömngåtan av Matthew Walker, professor i neurovetenskap vid Berkeley University, som skriver om  sömnvetenskap. Jag kommer att kasta mig över varje avsnitt.

Stoppa bedragaren -- Malin Olsson ringer mig

Det är bara min mamma som ringer mig idag, säger en bekant. Om fem år pratar ingen i telefon, skriver Hugo Rehnberg i The Perfect Guide. Nej, telefonen används mindre och mindre för samtal människor emellan.

Men vänta tills du blir äldre, då kommer telefonen att ringa. Häromdagen ringde Malin Olsson och berättade att mitt bankkort hade blivit skimmat i en bankomat. Det gjorde mig förvånad eftersom jag inte har använt någon bankomat på ett bra tag. Jag frågade om Malin ringde från min bank vilket hon bekräftade och när jag bad om hennes telefonnummer uppgav hon det här numret: 073-93 86 882.

Malin lät som en ung person och jag måste ha varit ett av hennes första utvalda offer, någon att träna på, för hon verkade ganska nervös och osammanhängande. Hon hävdade i alla fall att mitt kort hade blivit skimmat och nu skulle hon polisanmäla detta samt skicka mig ett nytt kort och en ny bankdosa. Sedan sa hon i så myndig ton hon kunde åstadkomma: "Nu vill jag att du tar fram din bankdosa." Då fann jag för gott att lägga på luren.

Dagen efter försökte jag ringa upp Malin och be om ursäkt för att jag var så abrupt, men hon svarade inte och på Eniro får jag veta att numret är okänt. Nästa gång ska jag låtsas ta fram bankdosan så att jag får höra fortsättningen.

Polisen rekommenderar att vi anmäler varje id-kapning och försök till id-kapning så det har jag gjort, telefon 114 14. Den polis som tog min anmälan tyckte sig känna igen namnet Malin Olsson och uppgav att det ringer olyckliga människor varje dag och berättar att de blivit lurade på stora summor av bedragare.

Berätta för alla du känner om det här bedrägeriförsöket så att folk blir varnade, sa polisen. Det lovade jag att göra.

På friseringen

Julian Barnes hade som ung ett förhållande med en äldre kvinna och minnet av den tiden dröjer sig kvar hos den gamle författaren (Barnes är 72 år). Det är alltså vad jag tror.  I hans roman Känslan av ett slut är relationen mellan en ung man och en medelålders kvinna central. Den nya boken The Only Story (har inte kommit på svenska ännu) handlar om Paul som, till hans föräldrars förfäran, 19 år gammal flyttar ihop med Susan, en 20 år äldre kvinna. Hon har inget arbete, sitter hemma och dricker, men Paul, en oförtrutet god människa, uppoffrar sig och härdar ut länge, länge.

I början av deras förhållande frågar Paul vart Susan brukar åka på sin semester.
–Det där är en typisk frissan-fråga, svarar Susan.
Det är det kanske. De som blir klippta, färgade och fönade får frågor om sitt jobb, sin semester, sitt sommarboende, sin hund och mycket annat. Och förstås den obligatoriska frågan: vart ska du nu gå? (underförstått: när du är så fin i håret, har du något roligt inplanerat?).

Många går säkert till friseringen för att dels bli snygga, dels få en trevlig pratstund. Men så är det vi andra som går dit för att vi vill sluta ögonen och regrediera till preverbalt stadium. Vi blir små, kan inte prata, vill bara bli omskötta av händer som kan hantera en sax. Så hade jag det häromdagen och det var ljuvligt.

Irisomaner ger och tar

Silveriris, Iris pallida

Hur härligt är det inte att känna besatthet. Det är som en förälskelse. Det pirrar i kroppen, man undrar hur det ska sluta, om man kommer att bli besviken. Och hur underbart är det inte med vänner som delar samma besatthet. Häromdagen besökte jag författaren Maria Flinck som på sin kolonitomt har flera fantastiska irisar. Jag hade med mig två till henne och gick hem med tre. Det kallar jag gott utbyte. Dessutom fick jag veta att min höga ljusblå iris, som är ett kärt minne av en nu död väninna, heter silveriris, Iris pallida. En mycket gammal sort.

Som vi nyss kunde  höra i programmet Odla i P1, är det lätt föröka irisar eftersom de brer ut sig med jordstammar som ligger ytligt och går att enkelt att gräva upp och dela. En sann irisoman delar med sig till andra med samma läggning.

Knoppar av iris slår ut i ett glas, blomman varar en dag. Den bortre irisen med fenomenal blå färg, utan något namn, växer nu i min trädgård. Likaså den gula, undersköna, lågväxande irisen.  

Glad nationaldag!

 

The New Yorker, amerikansk veckotidning av klass, har en avdelning kallad Annals of Gastronomy som Hannah Goldfield svarar för. Svenskarna äter mer godis än något annat folk i världen, skriver hon och bekänner sin kärlek till svenskt lösgodis. Hennes lycka är stor, det har nämligen öppnats en ny svensk lösgodisaffär i New York med namnet Bon Bon on the Lower East Side (den förra som ligger i West Village, heter Sockerbit). Där handlar hon pick-and-mix candy som vita sockerbitar, pastellfiskar, lakrits, skumbananer, gula och vita ägg och mycket mera. Sedan går hon hem, tömmer påsen och darrar av förtjusning.

Hannah Goldfields artikel, som har rubriken How to eat candy like a Swedish person, fick mig att gå till lösgodisgondolen -- kanske hade produkterna från Dals konfektyr, Cloetta, Toms och Astra Sweets förbättrats dramatiskt under det senaste decenniet? Tappat i tillsatser, förlorat sin syntetiska smak? Blivit gourmetgodis? Men nej, de tjusigt färgade bitarna i alla slags former smakade lika hemskt som förr.

Ber att få önska alla en  fin nationaldag! Med lösgodis eller utan. 

Bläddra i Virginia Woolfs fotoalbum

Leonard Woolf

Få grupper har låtit tala om sig så mycket som den engelska Bloomsburygruppen. I dess mitt stod den uppmärksammade författaren Virginia Woolf men även de andra medlemmarna var kända personer, som till exempel konstnären Vanessa Bell, ekonomen Maynard Keynes och konstkritikern Roger Fry Det har skrivits böcker om dem alla. På konsthallen Artipelag pågår hela sommaren en omfattande utställning om Bloomsburygruppen. Den är väl värd en bus- eller båtresa från Stockholm till Värmdö.












Den som inte har möjlighet att åka till Artipelag kan istället gå in på nätet. På Youtube finns hur mycket som helst om Virginia Woolf och vännerna runt henne. På Virginia Woolfs födelsedag den 25 januari i år lät dessutom Harvard University lägga in hennes privata fotoalbum för oss alla att ta del av.

Virginia Woolf besökte aldrig Sverige men hennes man Leonard var här, åtminstone en gång 1911, året före bröllopet. Hans album visar flera bilder på Leonard, LSW,  tagna i Fiskebäckskil.