Martha Gellhorn får blå skylt

Martha Gellhorn var känd för två saker:1) hon hade varit gift med Ernest Hemingway (1940-1945), 2) som berömd, framgångsrik, kvinnlig krigskorrespondent var hon en pionjär.

Martha Gellhorn var född 1908 i St Lois, USA, men flyttade till London 1970 där hon köpte sig en bostadsrätt med adress 72 Cadogan Square (nära Sloan Square). På hennes hus satte man tidigare den här månaden upp den blå skylt som alla byggnader i London som hyst riktigt kända människor har fått alltsedan 1866. (Martha Gellhorns skylt är nummer 948 i ordningen).

När Martha Gellhorn var 89 år gammal och svårt sjuk i cancer svalde hon en tablett med cyanid. Som minne av henne delas varje år ut the Martha Gellhorn Prize: det går till en undersökande journalist som avslöjar vad Martha Gellhorn själv kallade official drivel. 

Från trädgården

Äpplen blir det inte många av i år. Alla är inte ledsna för det. Min bekant säger: "Det är roligt när vi får äpplen. Men år utan äpplen känns vilsamma".

Liten inflyttad harpalt som älskar fliknäva

Det har flyttat in en liten harpalt i trädgården. Jag smyger som en siouxindian i trappan som leder upp till den övre delen av tomten och där, på den daggiga gräsmattan mellan äppelträden, sitter haren som en grå liten boll. Funderar på dagens aktiviteter kanske. I går gjorde den en utflykt till grannen på andra sidan gatan. När solen skiner bakifrån på haren, lyser de långa öronen i orange.

Morot, har jag hört, är mums för harar. Jag kan berätta att det går lika bra med fliknäva. Vi hade ett litet bestånd i backen och det är nästan bortbetat. Haren är söt att se på, men den får gärna flytta vidare snart. Fliknävor kan vi offra, men vi vill helst ha våra äppelträd intakta hela vintern.

Edward Lear alltid aktuell

Stora genier blir aldrig bortglömda. De fortsätter att intressera oss och vi vill veta allt om dem. Min favoritnonsenspoet Edward Lear till exempel. Den 7 september skrev Magnus Hedlund i Svenska Dagbladet om Edward Lear och det faktum att det kommit ut nya böcker om den store skämtaren, tonsättaren och landskapsmålaren.



Magnus Hedlund nämnde Jenny Uglows Mr Lear: A life of art and nonsense som kom för några år
 sedan (och fick blandad kritik i den brittiska pressen). Han tar också upp biografin Inventing Edward Lear författad av Sara Lodge och utgiven av Harvard University Press. Magnus Hedlund tipsade om att Sara Lodge har låtit en pianist och två sångare spela in flera av Lears tonsättningar som vi kan lyssna på: edwardlearsmusic.com 

En tredje bok, som Magnus Hedlund inte nämner, är Edward Lear av James Williams nyss utgiven av Liverpool University Press. Dessutom, för tre år sedan, kom Edward Lear and the play of poetry sammanställd av samme James Williams och Matthew Bevis. Som det Lear-fan jag är, vill jag ha allihop, men det blir nog Sara Lodges bok som jag köper på nätet.

Från trädgården

För många år sedan planterade vi ett duvträd, även kallat näsduksträd. Trädet är pampigt och sprider en god skogsdoft. Välgörande för själen. Vi har väntat och väntat på att få se stora vita blad och i början på sommaren hände det äntligen. Efter tio år!

































Jag trodde att de vita näsdukarna skulle fladdra i trädet hela sommaren men de föll ganska snart bort. Nu har det istället bildats små gröna frukter med en liten kula högst upp.
 

Mord i Sigtuna

Sällskapet Deckarvännerna från Stockholm anlände till Sigtuna häromdagen i en abonnerad, gammal, orange buss. De togs emot av Sigtunas deckarintresserade kyrkoherde Jakob Tronêt som erinrade om att många präster är roade av spänningslitteratur: hos en präst hittar man ofta en psalmbok och en deckare på nattygsbordet.

Här står författarna Jonas Kilhman (röda shorts), Ralph Stenbäcker (vita byxor) och Crister Mattsson  (keps) som i sina böcker tagit livet av folk lite överallt i Sigtuna. Bland annat har St. Pers ruin som syns i bakgrunden (under renovering) varit  mordplats för två av männen.

Jakob fick mig att tänka på Tor Irstam som på 1940-talet donerade en stor samling detektivromaner till Matteus församlingsbibliotek i Stockholm. Ett bibliotek med atmosfär, grundat på 1860-talet. Värt ett besök!

Har någon i prästerskapet skrivit en deckare? Det känner jag inte till, men vem vet.