Fika i Varberg

 

Morotskaka i Varberg

Kusthotellet i Varberg (tidigare kurortshotellet) ligger tätt intill havet som är grågrönt vid mulet väder, ljusgrönt när solen skiner. Sista veckan i juni såg jag ingen som badade i havet och jag vågade mig inte heller i.

Åt en middag på kokt torsk med vinsås och små färskpotatisar som var underbar. Beställde jordgubbsparfait och blev besviken. Parfait är en frusen, gräddrik dessert. Har hotellets efterrättskock inte den kunskapen? Jag blev serverad pannacotta med skivade jordgubbar. 

"Dagens fika 125 kr" stod det på matsedeln. Visade sig just denna dag vara kaffe med god morotskaka. 

Hur länge har vi ätit morotskaka i Sverige? Frågade jag mina grannar som gissade att bakverket kanske infördes efter senaste sekelskiftet. Hemma har jag tre ex av Vår kokbok. I boken från 1993 finns inget recept på morotskaka, inte heller i tjugonde upplagan från 1995. Men i Vår kokbok från 2008 finns ett recept på Morotskaka med apelsin. 

Går till Myrorna för att lämna lite propra kläder och tittar samtidigt på böcker. Plockar upp ett stiligt ex av Sju sorters kakor från 1946. Vad hittar jag inte där på sidan 51 om inte ett recept på Glaserade orangebröd med morötter. Mer eller mindre samma recept som i Vår kokbok. I den senare boken ska morotskakan pudras med florsocker, i den förra ska den glaseras. Vad glasyren består av får man inte veta, på 40-talet visste alla hur man glaserar en kaka.

Dagens Nyheter om Mrs Dalloway

Åsa Beckman på Dagen Nyheter skrev i går om Bonniers nyöversättning av Mrs Dalloway gjord av Eva Åsefeldt. Åsa Beckman, som läste boken första gången för länge sedan, slutar sin recension så här: 

Det är en ren lycka att läsa om denna roman, så späckad av vackra och originella bilder för själens vindlingar. Inte ett slitet ord, inte en nött liknelse, en fräschör som får tillvaron att bli sedd på nytt. Kanske kan man kalla den för världslitteraturens största livshyllning. 

Jag håller inte alltid med om vad Åsa Beckman skriver, men den här gången är vi eniga: Mrs Dalloway är en fantastisk roman och Åsefeldts översättning är välgjord. Jag fick vetskap om den för någon månad sedan när jag fick ett mejl från  The Virginia Woolf Society in Great Britain som bad mig kontrollera hur meningen "If you wanted to know about Pope, say, or Addison, or just to talk nonsense, what poeple were like, what things meant, Peter know better than any one" var översatt. En av sällskapets medlemmar oroade sig för att den svenska översättaren kanske inte visste att Pope är en känd engelsk författare (Alexander Pope, 1688–1744). En norsk översättare hade tidigare tagit fel och skrivit "påven eller Addison". Ett så fatalt misstag skulle givetvis aldrig en en svensk översättare göra.

 

 

Iris är framtidens blomma

Iris variegata, känd från 1800-talet, blommar i mitten av juni

I framtiden blir klimatet varmare och torrare. Det verkar oundvikligt. Så vad ska våra efterkommande, som drabbas av ett allmänt bevattningsförbud, kunna odla?

Jag tror att irisen blir morgondagens favoritblomma. Lättskött och kräver ingen bevattning. Rotknölarna älskar att stå nakna och bakas i gassande sol. Och så finns det irisar i tusen olika vackra skepnader och färger, den ena mer spektakulär än den andra. 

Deckarförfattaren Rex Stout hade en stor irissamling. Det är lätt att skaffa irisar och skapa en samling eftersom man kan byta med andra irisentusiaster, utan kostnad. 

 Glad midsommardag!

 

 

Dalloway Day i Uppsala

 

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway firar 100 år i år.  Boken handlar om vad som sker en rad människor under en dag i London, en onsdag i mitten av juni. Fans världen över firar därför Dalloway Day en onsdag i mitten av den här månaden. 

Min bokcirkel –  vi läser bara Virginia Woolf och är nu inne på tredje året – valde att lägga firandet den 11 juni (men den 18 juni är precis lika rätt). Först gick vi på en irländsk pub i Uppsala och åt underbar fish and chips.  

Sedan hem till mig för kaffe och tårta. I boken Mrs Dalloway möter vi Rezia, en italiensk modist som gör de vackraste hattar. Min tårta ville något likna en hatt. Jag använde två förpackningar kakbottnar och varvade dem med björnbärsmarmelad och hemlagad lemon curd.

Nytt pussel: The world of Virginia Woolf

 

Får jag något gjort numera?  Går jag ut och går i solen? Nej, nej. Jag sitter inne klistrad vid mitt nya pussel "The World of Virginia Woolf" på 1 000 bitar. Alla romanerna finns med och hela Bloomsburygruppen. Jag försöker gissa på alla 50 figurerna – där sitter Orlando, där är lilla Flush med sin matte, där är familjen Ramsey på väg mot fyren, där får Lytton Strachey håret klippt av Vanessa Bell. 

 Det kan regna. Sommaren är ändå räddad.

 

Immaculate Forms

Helen King heter en medicinhistoriker som skrivit boken Immaculate Forms, Uncovering the History of Women´s Bodies (utgiven förra året). Det är en tjock bok på drygt 400 sidor som handlar om allt det som skiljer kvinnokroppen från den manliga kroppen; brösten, livmodern, könet. Jag lär mig mycket. 

Hur gjorde man förr när kvinnan inte kunde ge barnet mjölk? Man lät barnet suga på getspenar.

Och när en nyförlossad kvinna hade för mycket mjölk i brösten la man i England små hundvalpar till brösten. Till exempel Mary Wollstoncraft (17569–1797), författare och feminist, fick hjälp av valpar på det sättet.

Genom århundraden har det världen runt uppstått myter om de kvinnliga särdragen och här redovisas alla. Slidkrans har blivit det svenska ordet för mödomshinna; det ordet har sedan inlemmats i engelska språket som vaginal corona. I den här boken avhandlas i ett långt kapitel allt som sagts om slidkransens vara eller inte vara. 

Näsan domnar

Favoriterna Kevin, Axel och Jakob vann inte. Ledsamt. Men gå in på Youtube och lyssna när Jakob Norrgård sjunger Nessun dorma så blir du glad igen. I KAJ:s version  heter arian Näsan domnar. 

Mrs Dalloway 100 år

 

För jämnt 100 år sedan gav Hogarth Press (ägt av Leonard och Virginia Woolf) ut Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway, en roman som fortsätter att ges ut igen och igen. Den 14 maj 1925, utgivningsdagen, skrev hon så här i sin dagbok:

The first day of summer, leaves visibly drawing out of the bud & the Square almost green. Oh what a country day – & some of my friends are now reading Mrs D in the country. [...] But the odd thing is this: honestly I am scarcely a shade nervous about Mrs D. Why is this? 

Virginia Woolf brukade vara ytterligt nervös och uppjagad för vad kritikerna skulle säga om hennes verk. Skulle de berömma eller säga att det var ett uselt verk skrivet av en galen kvinna? Men den här gången var hon ganska lugn. Hon måste ha känt på sig att hon hade lyckats.

BBC sände nyss ett program där Woolf-kännare talar insiktsfullt om den stora 1900-talsromanen Mrs Dalloway.

 bbc.co.uk/sounds/play/m002c3gm

 

Minnesmästaren Jonas von Essen

 

 

Har lyssnat på världsmästaren Jonas von Essen. Han är klädd i tröja och utanpåskjorta och lediga byxor, ser ut som vilken ung man som helst. Men han är bäst av alla på att minnas.

Knepet, säger Jonas, är att skapa bilder och berättelser av det som man vill minnas. Vill man komma ihåg vad överbefälhavaren Michael Claesson heter, kan man exempelvis tänka på Michael som en räv medan Claesson kanske för tanken till en vindruvsklase. Så ser man Claesson med en räv bakom örat och en vindruvsklase som skägg, en bild man minns. 

Jonas von Essen minns en serie på 100 000 siffror. Han har skapat en berättelse av siffrorna, en story som går hela vägen genom Skövde och en bit in i Göteborg. Vi i publiken får testa honom och blir otroligt imponerade. Ingen av oss vill spela Trivial Pursuit med Jonas. Han minns svaren på alla 3 000 frågorna.

 

I Vår Herres Hage

Nu sänder SVT nya avsnitt av I vår herres hage som bygger på veterinären James Herriots bok med samma namn. Jag är såld på berättelserna om arbetet på en veterinärpraktik på den engelska landsbygden under andra världskriget. Ibland är det sorgligt, ibland skrattar jag högt. 

James Herriot blev refuserad på det första bokförlaget han lämnade sitt manus till. Där ångrar man sig säkert lika mycket som man har gjort på Bonniers efter att man refuserade Astrid Lindgrens bok om Pippi Långstrump. 

James Herriot är en pseudonym som författaren tog efter en fotbollsmålvakt i Birmingham City. Herriots riktiga namn var James Alfred Wight. Det var statuterna i The Royal College of Veterinary Surgeons som stoppade honom från att ge ut boken under sitt eget namn. 

 

 

 

Medeltida kvinnor

 

Vilken tur att jag får bo i Uppsala som har två bibliotek, Stadsbiblioteket och Carolina Rediviva. På det senare kan jag låna alla böcker, från tidens början. På det förra lånar jag nästan vad som helst; biblioteket köper in nya titlar och gallrar inte så mycket utan sparar gamla klassiker i magasin.

Stadsbiblioteket köper också in böcker efter låntagarnas önskemål. Jag kan läsa om en superintressant bok i Times Literary Supplement eller i London Review of Books och blir själaglad när biblioteket sedan köper in den. 

Nu senast köpte biblioteket in Poet, Mystic, Widow, Wife av Hetta Howes. Den handlar om fyra speciella medeltida engelska kvinnor: Margery Kempe, Christine de Pizan, Marie de France och Julian of Norwich. Man begrundar deras öden och får samtidigt veta något om tillvaron för kvinnor på tidig medeltid.  

Jag läser boken med stor behållning men ska jag ha dåligt samvete? Kommer någon fler att låna boken? Jadå. Jag går tillbaka med den i dag, någon står i kö för boken.

Vanessa Bell ställer ut

 

Den som har vägarna till London i sommar kan vilja ta en avstickare till Vanessa Bells hus Charleston, Lewes. Där  man kan ta del av den hittills största utställningen med hennes verk – över 100 tavlor, den ovan har titeln Street corner – som pågår till 21 september.

 https://www.charleston.org.uk/exhibition/vanessa-bell-a-world-of-form-and-colour/

 

 

 

 

Kan pianomusik ge gladare kunder?

Vad gör en butikschef när hen ser molokna kunder som suckar över dyra priserna? Och handlar så lite som möjligt?   Man sätter givetvis in ett piano i butiken. Och hoppas på att spelsugna besökare ska slå sig ned och underhålla kunderna i butiken med en glad låt som får humöret och köplusten att stiga. Här är pianot på Hemköp i Uppsala.

Köpa tandkräm

 G gick för att köpa tandkräm. Vad som helst, bara inte amerikansk, var min önskan. Han kom från Willys med Eldorado tillverkad i Bulgarien. Smak av mint, utan färgämnen, innehåller fluor.  En schysst produkt, verkar det som.

The March of the Women

Stolt och upprorisk var titeln på ett entimmmes-program med musik av brittiska Ethel Smythe som gavs på Konserthuset i går, Kvinnodagen. Intressanta musikstycken, mycket roligare att lyssna på än jag hade väntat mig.

Smythe var kompsitör, författare, suffragett och vän med åtskilliga kulturpersoner, bland annat Virginia Woolf. Här är de två första verserna i The March of the Women. Smythe skrev musiken och Cicely Hamilton orden. Det berättas att Smythe, som blev satt i fängelse för stenkastning, dirigerade en kör av kvinnor på fängelsegården från sitt fönster utrustad med en tandborste som taktpinne.

The March of the Women

Shout, shout, up with your song!

Cry with the wind for the dawn is breaking;

March, march, swing you along, 

Wide blows our banner and hope is waking.

Song with its story, dreams with their glory,

Lo! they call, and glad is their word! 

Loud and louder it swells, 

Thunder of freedom, the voice of the Lord!

Boktips: Wager

Det är länge sedan jag blev tipsad om att läsa Wager av David Grann. I förra veckan blev det äntligen min tur att få låna boken.

Wager är en spännande äventyrsroman med den skillnaden att allt som skildras i den – fruktansvärda stormar, skeppsbrott, myteri, mord, våld, svåra sjukdomar – har verkligen hänt. Wager är ett engelskt fartyg som tillsammans med några fler fartyg skickas ut för att kapa en spansk båt lastad med rikedomar. Tiden är 1700-tal. Grann har skrivit sin bok med utgångspunkt i efterlämnade loggböcker, dagboksanteckningar och brev. Är du intresserad av historia, läs Wager.  Så bra.

Mothering Sunday

 

Jag har varit på Vårsalongen. Där hittade jag bland mycket annat detta vackra djur i tuftad ull av Sara Rylander. SPILOSOMA LUBRICIPEDUM var titeln. Fjärilen fick mig att tänka på Virginia Woolf som samlade fjärilar tillsammans med sina syskon som barn och fortsatte att älska fjärilar livet ut.

I dag är sista dagen att se filmen Mothering Sunday på TVPlay.  En fantastisk bra film som bygger på Graham Swifts underbara kortroman med samma titel. Filmskaparna har lagt till mycket – som filmskapare alltid gör – men jag har inget att invända. 

Jane Fairchild är den föräldralösa husan som älskar att läsa. I boken nämns Joseph Conrad som en stor författare. Han finns inte med i filmen. Istället dyker två av Woolfs  titlar–  Orlando och Ett eget rum – upp. Tittaren anar att Woolf har avgörande betydelse för att Fairchild satsar på sitt författarskap och utvecklas till prisad författare. 

New Yorker 100 år

 

 

I går, den 21 februari, fyllde den amerikanska veckotidningen The New Yorker 100 år. Efter att ha varit prenumerant i 50  år kan jag tryggt säga att det är en oöverträffad tidskrift. Den var tjockare förr – ryggen var så bred att tidningsnamnet och numrets tema kunde skrivas på ryggen – men den höga kvalitén består. The New Yorker är en mix av seriösa kulturartiklar, politiska analyser, informativa essäer om vetenskapliga framsteg, personliga livshistorier, noveller och dikter. Alltsammans noggrant faktagranskat. Till och med dikterna faktagranskas av en särskild redaktör. 

Varje nummer innehåller ett antal skämtteckningar, så kallade cartoons. Jag har numret från den 20 januari framför mig. En teckning visar två sjöjungfrur som sitter uppflugna på några stenar vid havet. Den ena säger: " Ben? Allt jag skulle vilja ha är en bekväm bh".

Nästa teckning visar två medelålders kvinnor som packar för att gå på utflykt. Den ena säger: "Jag tar alltid med en bok så att jag får en konstant påminnelse om vad vad jag borde göra, men väljer att ignorera".

En tredje teckning: En stenåldersman knackar fram ett hjul av sten. Han säger till en kompis: "Den här uppfinningen kommer att bli revolutionerande för att hålla uppe konditionen hos hamstrar".   

Samma nummer visar Trump och Musk som båda lägger handen på bibeln. Omslaget är gjort av Barry Blixt och bildtexten inne i tidningen lyder: Two's a Crowd.  

När jag flyttade från villa i Sigtuna till lägenhet i Uppsala för fyra år sedan kunde jag inte ta med alla kartongerna med älskade gamla New Yorker. Jag rev av alla omslag och kastade resten. Skulle jag få tråkigt en dag, kan jag sitta och njuta av alla de underbara omslagen. 

I dag lånar jag New Yorker från Uppsala stadsbibliotek. Jag får också varje dag ett nyhetsbrev från redaktionen som ger mig tillgång till nya artiklar och till gamla klassiker som publicerats under de gångna 100 åren.

Ett land i sorg

Sverige är ett land i sorg. Jag vill klä mig i svart och stanna inomhus. Efter massakern på Risbergska skolan i Örebro där 10 elever sköts ihjäl är det svårt att känna förtröstan. Nu är alla döda identifierade och det verkar som om de flesta har invandrarbakgrund. De var människor som kom till vad de trodde var ett tryggt Sverige. Även om vi med vårt förstånd hade insett att en stor skolskjutning kan ske även här, trodde vi ändå inte att det skulle hända i vårt land. När och var ska en vettvilling slå till nästa gång? Man tittar sig omkring på gatan. 

En fråga är hur mördaren kunde samla på sig så många effektiva vapen. Den misstänkte mannen, 35 år,   hade fem vapenlicenser och minst ett halvautomatiskt kulgevär med hög eldkraft; med ett sådant vapen kan man skjuta snabbt, gång på gång, utan att göra en mantelrörelse mellan varje skott. Vapenlicenserna hade utfärdats av Polismyndigheten mellan 2011 och 2014. 

Innan man utfärdar en vapenlicens ska Polismyndigheten bedöma om personen är lämplig att inneha vapen. Gjordes det verkligen en sådan bedömning i det här fallet? Var det ingen på myndigheten som frågade sig vad en ung man skulle med så många vapen till?

Timmarna

Den som längtar efter en dos Virginia Woolf  har tur: gå till TV Play och titta på föreställningen Timmarna från Metropolitan i New York. Operan bygger på Michael Cunninghams omskrivna bok Timmarna (som blev film med Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore 2002).

Operan handlar om tre kvinnor i tre tidsepoker: Författaren Virginia Woolf  år 1923, hemmafrun Laura Brown i Los Angeles  1949 och New York-kvinnan Clarissa Vaughan i New York 1999. Den stora operastjärnan Joyce DiDonato sjunger rollen som Virginia Woolf. Otroligt bra.  

Vill du veta mer om Virginia Woolfs liv, före och efter 1923, finns min biografi.

 

Virginia Woolf fyller år

 

Önskar att jag vore i London i dag. För 143 år sedan föddes en av Englands största författare: Virginia Woolf. I dag firas hennes födelsedag med en föreläsning i Camden Town Hall kl 14. Där skulle jag ha kunnat lyssna på "Double Vision: Woolf's Reading of Hardy and Meredith through Leslie Stephen's Eye" av Eleanor McNees från University of Denver samt festa på en bit födelsedagstårta och ett glas vin. 

Jag får nöja mig med en bit tårta till eftermiddagskaffet här hemma istället och lite läsning  i hennes dagbok. Bland annat skriver hon om sin underbara födelsedag den frostbitna måndagen 25 januari 1915.  Först kröp Leonard ned i hennes säng och överräckte ett litet paket som innehöll en vacker grön börs. Sedan kom han med frukost och ett paket till, en fin förstaupplaga av The Abbott skriven av Walter Scott. 

Morgonen var alltså trivsam och munter. Ändå överträffades den av eftermiddagen. Då fick Virginia åka in till London, gå på biografteater och sedan på tesalong. Inte nog med det, Leonard gav henne en ask konfekt att ta med hem. Hon skriver: "Jag kan faktiskt inte minnas när jag senast hade en så rolig födelsedag – inte sedan jag var barn i alla fall".