tag:blogger.com,1999:blog-8990787092556288562024-03-08T10:05:44.462+01:00Görel Kristina NäslundGörel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.comBlogger1657125tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-5931823879297237192024-03-08T09:55:00.002+01:002024-03-08T10:05:08.771+01:00Kvinnodagen 2024<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgO4XdJmOV1Or9wCF8fL5gRbbj9qT9Ck_v3Zld_SLm8GlM7DRYdt0wMwn-0-5udK_wE1Fvs1ENEi317Z-9F9NNPpKxOSJa9A_U2C2RQPvKsnwzIDWf4GXUpkmk8QObMbi71HfqJjk7OISPWnErOQfGN9BFwEhoMZ89hKP2egGbBggKyHdjQ3SYcONhIzU/s3570/IMG_5399.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3570" data-original-width="2254" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgO4XdJmOV1Or9wCF8fL5gRbbj9qT9Ck_v3Zld_SLm8GlM7DRYdt0wMwn-0-5udK_wE1Fvs1ENEi317Z-9F9NNPpKxOSJa9A_U2C2RQPvKsnwzIDWf4GXUpkmk8QObMbi71HfqJjk7OISPWnErOQfGN9BFwEhoMZ89hKP2egGbBggKyHdjQ3SYcONhIzU/w253-h400/IMG_5399.jpg" width="253" /></a><span style="font-size: medium;"> </span><br /></span></div><p></p><p><span style="font-size: medium;">Virginia Woolf ger ut <i>Ett eget rum</i> 1929. Hon kunde inte ana att det skulle bli en kultbok för den feministiska rörelsen. Ändå var det oundvikligt. <i>Ett eget rum</i> är genomsyrad av Woolfs återhållna vrede över kvinnors underordnade ställning i samhället. Hennes budskap till sina medsystrar är det här: kräv ett utrymme där du får göra det du vill och är ämnad för; sluta att underskatta dig själv; du har blivit uppfostrad att spegla mannen och återge honom i dubbel storlek för att han ska må bra, men sluta upp med det; ge mannen den plats han förtjänar men inte mer. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Om hundra år kommer kvinnorna inte längre att vara det svaga, skyddade könet, om hundra år kommer de att vara delaktiga i allt som pågår i samhället och ha tillträde till alla slags yrken, skriver Woolf. Om hundra år. Det är bara några år dit. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Har vi total jämlikhet i dag, mars 2024? Nej. För ett par dagar sedan uttalade jämställdhetsexperten Sandra Lindström i DN att jämlikhet har inte uppnåtts inom något av regeringens prioriterade områden: makt, ekonomi, utbildning, hälsa, hushållsarbete och utsatthet. Jämställdhetsmyndigheten rapporterar istället att det går bakåt. Det är mer än bedrövligt.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Man får vara glad för att vissa saker ändå har blivit bättre jämfört med tidigare. I England, under Virginia Woolfs tid, kunde en äkta man som ville bli av med hustru ta henne till en marknad, sätta en snara om hennes hals och sälja henne till högstbjudande. <i>Wife selling</i> pågick från 1600-talet till tidigt 1900-tal. </span></p><span style="font-size: medium;"><br /><br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-38041714958713240742024-02-04T10:54:00.002+01:002024-02-04T10:54:51.605+01:00Susanna Alakoski och Virginia Woolf<p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_6lF1qRGldchfrxsmnoYr7ZBx3fa0UD_KVJBNocRJXBIM3VhQiiKsieJrRmmV5qY4KIPcsU3OVzLpLNsfMmtn-HYM0d66WUtThYlSDXWr-PHXqK9TXvCiu9qo6kDlA3yoZ-oWHfk8cOLDzj92V-79MzObGGInAJVzMakBgj0cHcw2n9byOBoK9s3euVU/s500/324586125_1544379176080472_8672888053458374401_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="261" data-original-width="500" height="209" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_6lF1qRGldchfrxsmnoYr7ZBx3fa0UD_KVJBNocRJXBIM3VhQiiKsieJrRmmV5qY4KIPcsU3OVzLpLNsfMmtn-HYM0d66WUtThYlSDXWr-PHXqK9TXvCiu9qo6kDlA3yoZ-oWHfk8cOLDzj92V-79MzObGGInAJVzMakBgj0cHcw2n9byOBoK9s3euVU/w400-h209/324586125_1544379176080472_8672888053458374401_n.jpg" width="400" /></a></span></div><p></p><p><span style="font-size: medium;"><br />Har precis gått in på STV Play och sett programmet Go'kväll från den 26 januari. Författaren Susanna Alakoski bjuder sin mormor, Virginia Woolf och Moa Martinson på middag. Programledaren frågar om dessa tre hade haft något roligt att prata om. </span><span style="font-size: medium;">Alakoski svarar att det tror hon säkert, alla bör ha haft något roligt att berätta. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Många tror att Virginia Woolf var dyster och nedstämd. Det är fel. Faktum är att hennes samtida har vittnat om att Woolf var glad och munter i vänners lag. Hon älskade att skratta åt skämt och var själv en fantastisk konversatör som </span><span style="font-size: medium;">fängslade</span><span style="font-size: medium;"> människor och fick dem att skratta. Kort sagt, hon var t<i>he life of the party</i> och alla ville vara med henne. Bättre, mer underhållande sällskap kunde Alakoskis mormor och Moa Martinson inte ha fått. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Alakoski talar om hur det skulle ha varit om Woolf hade levat idag. Skulle hon då ha behövt ta livet av sig? Nej, alldeles säkert inte. I dag skulle läkarna ha gett den psykiskt sköra författaren en bättre behandling. När hon levde, under första halvan av 1900-talet, hade man inget annat än farligt starka mediciner som lagrades i kroppen att tillgå. Huvudvärkstabletterna gav Woolf ännu mer huvudvärk, ångestmedicinerna gav ännu mer ångest. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Mycket tyder på att Virginia Woolf levde med en medicinförgiftning. Utan dessa läkemedelsgifter i kroppen skulle hon bättre ha klarat det svåra livet under andra världskriget – starkt ransonerade livsmedel, dåligt uppvärmda hus, försämrade kommunikationer, ljudet av bombplan varje dag, ständiga rapporter om döda. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Woolf dränkte sig den 28 mars 1941. Jag önskar att hon visste hur mycket hon har betytt för flera generationer av kvinnor. Susanna Alakoski menar att Woolf har varit hennes ledstjärna och är odödlig. Javisst. En odödlig författare och briljant essäist. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Vill du veta mer om Virginia Woolf, läs min biografi. <br /></span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEl_RmqnqUaD3fx5m9WjHh-z8FdgxbkJVxaljVMs3_p1JKQIs5dMiAW0CXocGHOxAww2aza6Bw9mhb3BLOq9hn8ITbe4h6YXm_gw_vajRGxGDdCRv4tNa7UXUJbY_AH0pReVZI9aXZsEyALHcupg-BLAD2K1Jss9JWJjrbFNT4jI9FoJ1YiU4bUXKV7HQ/s2531/1.%20Omslag%20V%20W%20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2531" data-original-width="1843" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEl_RmqnqUaD3fx5m9WjHh-z8FdgxbkJVxaljVMs3_p1JKQIs5dMiAW0CXocGHOxAww2aza6Bw9mhb3BLOq9hn8ITbe4h6YXm_gw_vajRGxGDdCRv4tNa7UXUJbY_AH0pReVZI9aXZsEyALHcupg-BLAD2K1Jss9JWJjrbFNT4jI9FoJ1YiU4bUXKV7HQ/w466-h640/1.%20Omslag%20V%20W%20.jpg" width="466" /></a></div><br /><span style="font-size: medium;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-67126024682152179822024-01-01T12:38:00.001+01:002024-01-01T12:47:47.657+01:00Min jul 2023<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3nld1MEi6FYgo4efpGzG9-Mo74snpPplkviEerDgZuiionboZuNgRXvBohIBeNyh-iOgx00FIGcU5FaZyo389YsL2KJPFiRCHrzDICisSZnQZYv83BGedGL-v_CWbbZfImE0FjZRBs0-YmCXmtn9Rzsa46i6ZiaWjlROQMz59yOHmBLIa5E-OJ2qTNjs/s4032/IMG_5371.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3nld1MEi6FYgo4efpGzG9-Mo74snpPplkviEerDgZuiionboZuNgRXvBohIBeNyh-iOgx00FIGcU5FaZyo389YsL2KJPFiRCHrzDICisSZnQZYv83BGedGL-v_CWbbZfImE0FjZRBs0-YmCXmtn9Rzsa46i6ZiaWjlROQMz59yOHmBLIa5E-OJ2qTNjs/w480-h640/IMG_5371.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Upplandsmuséet i Uppsala i julljus<br /></td></tr></tbody></table><br /> <p></p><p>Julfrukter : Holsteiner Cox och sicilianska blodapelsiner </p><p>Julfisk : lutfisk bakad i ugn med brynt smör, hackade mandlar, gröna ärtor och kokt potatis</p><p>Julmusik : Paris Concert på SVT </p><p>Julläsning : <i>Foster</i> av Claire Keegan</p><p>Julpoet : Mary Ruefle som läser sina dikter på YouTube<br /></p><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-8334996613657953132023-12-30T10:02:00.001+01:002023-12-30T10:02:42.796+01:00Sara Lidman 100 år<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2h-1bNZBpP1CcpzS2XRG_zLIHWpj0w-Ocke5k0cceq3LXy8fl_9Z_7sNvDFNU8FRmeQKxJlCyJjbAdgfI6dd2AoglbYhqQjqvScvAsbPybzS879iaYGOFxQrZFebMbR0lyVsFIsuE64UPKB82_mnfB4q-COHqN3RIBXXsKZQcck1n4zV7l4nkyv56p0Q/s92/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="92" data-original-width="92" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2h-1bNZBpP1CcpzS2XRG_zLIHWpj0w-Ocke5k0cceq3LXy8fl_9Z_7sNvDFNU8FRmeQKxJlCyJjbAdgfI6dd2AoglbYhqQjqvScvAsbPybzS879iaYGOFxQrZFebMbR0lyVsFIsuE64UPKB82_mnfB4q-COHqN3RIBXXsKZQcck1n4zV7l4nkyv56p0Q/w200-h200/images.jpg" width="200" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /> I dag skulle Sara Lidman ha fyllt 100 år. En dokumentär som nyss visats på teve ger oss delar av hennes innehållsrika liv. En gång har jag träffat den stora författaren. Det var en vinterdag några år före sekelskiftet. Vi hade kommit med samma flyg från Arlanda till Umeå – detta var innan vi hade begripit att flyg är en belastning för miljön – och jag såg Sara Lidman som vankade av och an utanför stationsbyggnaden. </span><span style="font-size: medium;">Jag visste att hon bodde i Umeå då. </span><span style="font-size: medium;">Hon verkade fundera på att ta en taxi. Flygbussen går nu, sa jag till Sara Lidman. Underförstått "Hoppa upp och åk med!" Det lyssnade hon på och vi satt tillsammans på sätena längst fram i bussen. Jag kan inte minnas att någon av oss sa så mycket. Där satt jag några centimeter från ett författargeni och hade min chans att tacka för alla böcker som jag hade läst och beundrat, men tog den inte. Jag säger det nu: tack, Sara Lidman!</span><br /><p></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-55132342698365352892023-11-29T10:08:00.001+01:002023-11-29T10:08:25.211+01:00Om översättningen av Jacobs rum<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9BIk3W2Jh8BvYZEWzcLzJT3jzzpCC0JEqIkMF2Y4nms3SxUa_EzSbc5MJUEA3chMhh2ggnzCnJPt_SSfrgWH647bA9Lc5ZOSG9PSKBK0UctLkrhJnZrjrKSxXASRYwesoxpWXWVrkgTRhe-74x34TTaZpvKLDhohcZTvRbSUStIMIo7zOx221dFLyFhI/s3909/Jacobs%20rum.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3909" data-original-width="2366" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9BIk3W2Jh8BvYZEWzcLzJT3jzzpCC0JEqIkMF2Y4nms3SxUa_EzSbc5MJUEA3chMhh2ggnzCnJPt_SSfrgWH647bA9Lc5ZOSG9PSKBK0UctLkrhJnZrjrKSxXASRYwesoxpWXWVrkgTRhe-74x34TTaZpvKLDhohcZTvRbSUStIMIo7zOx221dFLyFhI/w242-h400/Jacobs%20rum.jpg" width="242" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;"> I </span><span style="font-size: medium;">kapitel tre i </span><span style="font-size: medium;">romanen <i>Jakobs rum</i> av Virginia Woolf </span><span style="font-size: medium;">läser man</span><span style="font-size: medium;">: <i>Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.</i> Samma meningar återkommer ordagrant lika på bokens sista sida. De måste ha varit viktiga för författaren. Kanske sammanfattar de Woolfs sorg efter älsklingsbrodern Thoby som dog ung. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;">På sidan 48 i den svenska översättningen av Siri Thorngren-Olin står "Slapp är luften i ett tomt rum, den sätter bara gardinerna i rörelse, blommorna i vasen skälver. Det knakar till litet i gungstolen fastän ingen sitter i den". </span></p><p><span style="font-size: medium;">På sidan 196 står så här: "Loj är luften i ett tomt rum, den får bara gardinerna att bukta ut litet. Blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i gungstolen fastän ingen sitter där". </span></p><p><span style="font-size: medium;">De två meningarna borde ha haft samma lydelse på båda ställena. Men kanske noterade inte översättaren att de dök upp i romanen en gång till? <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-74475144233586817062023-11-08T09:09:00.000+01:002023-11-08T09:09:03.691+01:00Packa inga kläder<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiprKdIpPfKibW5ii36rNLs80m3BV4JommwhPiRiK_bSeOHpCPByYERvFjUjMlPoFhH0r8on5BM9Uv0O1qCdVOxNktPH4lofhNGG2eQ_h-GEnJfv6fLGXubE7F7QeFgfvwJrTC4gWWWhLWH9EvJfEzkWNWfiC37ZQCuIuPrbF8TDe9gIB8U2jkex0F_ENM/s4032/Charlie%20Porter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: small;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiprKdIpPfKibW5ii36rNLs80m3BV4JommwhPiRiK_bSeOHpCPByYERvFjUjMlPoFhH0r8on5BM9Uv0O1qCdVOxNktPH4lofhNGG2eQ_h-GEnJfv6fLGXubE7F7QeFgfvwJrTC4gWWWhLWH9EvJfEzkWNWfiC37ZQCuIuPrbF8TDe9gIB8U2jkex0F_ENM/w300-h400/Charlie%20Porter.jpg" width="300" /></span></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;">I går mötte jag en ung kvinna med gula strumpor på gågatan i Uppsala. Gula strumpor får mig att tänka på Virginia Woolf. När hon första gången träffade Vita Sackville-West bar hon orangegula yllestrumpor och Vita tyckte inte att det var vackert. <i>Totalt oaffekterad, har inga yttre prydnader och klär sig alldeles gräsligt</i>, skrev Vita till sin make Harold Nicolson efter sitt andra möte med Virginia; då hade ändå författaren bytt ut yllestrumporna mot lite elegantare gula silkesstrumpor.</span></p><p><span style="font-size: medium;">I Lewes, Sussex, England, visas fram till 7 januari en intressant utställning med titeln <i>Bring no clothes</i>. När paret Woolf bad T S Eliot att besöka dem i fritidshuset Monk´s House sommaren 1920 skrev hon just så i sin inbjudan och menade att gästen inte skulle packa några finkläder att byta om till vid middag för sådana konventionella vanor hade värdfolket slutat med för länge sedan. </span></p><p><span style="font-size: medium;"><i>Bring no clothes</i> är en utställning över klädmodet i Bloomsburygruppen som satts upp av modeskribenten Charlie Porter. Tyvärr kunde han inte ta med så många plagg efter systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell. En dagboksanteckning gjord av Vanessa Bells hushållerska Grace Higgens visar att hon en vecka efter Bells död i april 1961 brände det mesta av den dödas kläder. Porter tror att Woolfs garderob kan ha rönt samma öde. Ingen av de samtida tänkte på att de här kvinnornas kläder kunde vara av intresse för eftervärlden. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Vi som inte kan åka till Lewes kan läsa Charlie Porters personligt hållna volym <i>Bring no clothes</i>. Mycket läsvärd bok. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-77634573426763036792023-10-25T08:33:00.005+02:002023-10-25T08:36:41.327+02:00En svensk krokodil i New York<p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv3BOFVD_Q6nDzn-NFm-u8Rt1fC9XN0P_N-11PKDlaVVHbTEzhW7ll3-pcuIe75_BnVsHQmYba1Y6ljn2ktfW9rTMzQIRVRg2gPO2YiYzosoqi2Wx25HvDs8EFssx9SW9kI94cztSaWHBsVXs6zUm5CGjsxsmza7TIr5nCBsNDk45RgTqnCwy5KYkwZeY/s2500/USP_NYC+Legend_jkratochvil_DSC_4926.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1667" data-original-width="2500" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv3BOFVD_Q6nDzn-NFm-u8Rt1fC9XN0P_N-11PKDlaVVHbTEzhW7ll3-pcuIe75_BnVsHQmYba1Y6ljn2ktfW9rTMzQIRVRg2gPO2YiYzosoqi2Wx25HvDs8EFssx9SW9kI94cztSaWHBsVXs6zUm5CGjsxsmza7TIr5nCBsNDk45RgTqnCwy5KYkwZeY/w400-h266/USP_NYC+Legend_jkratochvil_DSC_4926.JPG" width="400" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"> Under överinseende av drottning Sylvia invigdes häromdagen en ny bronsskulptur på Union Square i New Yourk: en krokodil i naturlig storlek gjord av den svenska konstnären Alexander Klingspor. Krokodilen knyter an till en hundra år gammal myt om att människor har släppt små babykrokodiler från Florida i stadens kloaksystem, krokodiler som växt sig stora och simmar runt därnere under fötterna på New York-borna. </span><br /><p></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-56603417344593311092023-10-02T10:10:00.000+02:002023-10-02T10:10:27.104+02:00Kerstin Ekman och Virginia Woolf<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCJ8d8Y7IQf7BLm9sJgNmLzH_xarASjIOh1CinpMZrG8CkYbdskUMiDRjQFDJQoXdnAwYAFreqk3IHHlHsjvcG3nW5kKckcb5qmLIoJygn0g-6xy26YagxbaPVIqr-z45HtuvaiCU8o6QFH55SiaVe2SjcHHGU7l_MiRgkzXdZlTS5ESFWrhIBypbWvnc/s4032/Min%20bokva%CC%88rld.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCJ8d8Y7IQf7BLm9sJgNmLzH_xarASjIOh1CinpMZrG8CkYbdskUMiDRjQFDJQoXdnAwYAFreqk3IHHlHsjvcG3nW5kKckcb5qmLIoJygn0g-6xy26YagxbaPVIqr-z45HtuvaiCU8o6QFH55SiaVe2SjcHHGU7l_MiRgkzXdZlTS5ESFWrhIBypbWvnc/w300-h400/Min%20bokva%CC%88rld.jpg" width="300" /></a></span></div><span style="font-size: medium;">Lånade hem <i>Min bokvärld</i> av Kerstin Ekman. Hon berättar i den boken om sina största läsupplevelser och jag var nyfiken på vad Virginia Woolf betydde för henne. Döm om min förvåning när jag ser att Woolf fått nio rader i boken. Ynka nio rader. Kerstin Ekman fick analysera <i>Mot fyren</i> när hon studerade litteraturhistoria på femtiotalet, gav inte mycket för det litterära greppet <i>medvetandeström</i> och har sedan aldrig läst något mer av Woolf. </span><p></p><p><span style="font-size: medium;">Önskar att Kerstin Ekman ville ge Virginia Woolf en ny chans. Just nu läser jag <i>Jacob's Room</i> för jag vet inte vilken gång i ordningen. Virginia Woolf skriver så vackert. Hör här: </span></p><p><span style="font-size: medium;">Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Tjjz0ds1UhEFLPxVJqNEHNAy8bIgXNRUBD8LyfCcxjFAf0oys_9Kp9gnIxGRto4LaWV3yhiRzv9NgRxdAbKaJBAJlgg98_ZJGoYzGaiUjhlYCxiEEMre67_N56Ds135jLn0jAZhxSlt9SHj0uwycFHzwO5yz4PnknMQKxZK_4A1zobEEiUpFPGZuaGQ/s2987/Jacob's%20Room.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2987" data-original-width="2159" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Tjjz0ds1UhEFLPxVJqNEHNAy8bIgXNRUBD8LyfCcxjFAf0oys_9Kp9gnIxGRto4LaWV3yhiRzv9NgRxdAbKaJBAJlgg98_ZJGoYzGaiUjhlYCxiEEMre67_N56Ds135jLn0jAZhxSlt9SHj0uwycFHzwO5yz4PnknMQKxZK_4A1zobEEiUpFPGZuaGQ/w289-h400/Jacob's%20Room.jpg" width="289" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Jacob's Room</i> i en upplaga från 1960. Omslaget har Vanessa Bell, syster till Virginia Woolf, gjort. <br /></td></tr></tbody></table><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-52689856725884367962023-10-01T11:45:00.003+02:002023-10-01T11:45:43.227+02:00Virginia Woolf I Times Literary Supplement<p><span style="font-size: medium;">Virginia Woolf – som jag ägnat flera år åt att skriva en biografi över och som jag fortsätter att läsa om och om igen med oförminskat nöje – är en av 1900-talets mest inflytelserika engelska författare. Doris Lessing och Iris Murdoch kommer att glömmas bort men inte Woolf. Från helt unga år medverkade hon med litteraturkritik i Times Literary Supplement , TLS. I den tidningen dyker Virginia Woolf fortfarande upp mycket ofta. Inte i varje nummer men nästan. </span></p><p><span style="font-size: medium;"> I TLS från 4 augusti hittar vi Virginia Woolf på två olika ställen. På sista sidan kan vi läsa om </span><span style="font-size: medium;">Virginia Woolfs presentation av </span><span style="font-size: medium;">den lärda 1600-talskvinnan Margaret Cavendish i <i>Ett eget rum</i>: "likt en jättegurka lade hon sig över alla rosorna och nejlikorna i trädgården". Cavendish skrev mycket på olika områden men hamnade senare i skugga. I sommar har i alla fall hennes pjäs <i>Convent</i> blivit uppförd på King's College London.</span></p><p><span style="font-size: medium;">På sidan 6 i samma nummer av TLS finns ett brev från Margaret D Statz vid University of Delaware. Brevet handlar om Virginia Woolfs tankar under begravningen av författaren Thomas Hardy: hon tänkte, som vi alla gör under en begravning, inte bara på döden och evigheten utan på en rad olika saker; bland annat tänkte Woolf på hur glad hon var över att ha fått beröm från författaren Max Beerbohm. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Thomas Hardy begravdes i Westminster Abbey den 16 januari 1928.</span><span style="font-size: medium;"> Dessförinnan hade man skurit ut den stora mannens hjärta. På samma dag och vid samma klockslag begravdes hjärtat i Hardys hemförsamling på den engelska landsbygden. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfDwgyEUiZtmImR9PJCcPIck2X_x1ucaAnZJ5tNfr5S178TxFlmvRWOfXktdUAa49yywvTrMoH4N5f1bFgYFst1OP3RoUqfd8Ba-uiuMyUgoP9jGQEd-qRldgTi8CmNCdMcQWpXzBtJqmQj0rskQSwrY4sLOCvg7ntgwpayVbjAvuw2IsHOWWwNEzrlEs/s2531/1.%20Omslag%20V%20W%20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2531" data-original-width="1843" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfDwgyEUiZtmImR9PJCcPIck2X_x1ucaAnZJ5tNfr5S178TxFlmvRWOfXktdUAa49yywvTrMoH4N5f1bFgYFst1OP3RoUqfd8Ba-uiuMyUgoP9jGQEd-qRldgTi8CmNCdMcQWpXzBtJqmQj0rskQSwrY4sLOCvg7ntgwpayVbjAvuw2IsHOWWwNEzrlEs/w291-h400/1.%20Omslag%20V%20W%20.jpg" width="291" /></a></div><br /><span style="font-size: medium;"><br /></span><p></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-3556908179000602532023-09-25T11:16:00.003+02:002023-10-01T11:46:15.769+02:00Julia Margaret Cameron och den svarta drottningen <p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi00m-N6y4l9HLyrGSVGi52Ls5r3RclXYedk1hsajdIhI3GIsKlu0Jt7oiApE0-bT4sxRxbkDoRNTtYWNPCwdMnxqbvP-elq3weB9rkU2mqIGNxfnftnx6FwuwOYncf0EhcQr-Rz8eZRQPodExPek8EJHY7EYAoChRiAVAeYvQkD4LUNeXNUOXCLhmuJg/s3860/Alice%20och%20drottningen%20I.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3860" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi00m-N6y4l9HLyrGSVGi52Ls5r3RclXYedk1hsajdIhI3GIsKlu0Jt7oiApE0-bT4sxRxbkDoRNTtYWNPCwdMnxqbvP-elq3weB9rkU2mqIGNxfnftnx6FwuwOYncf0EhcQr-Rz8eZRQPodExPek8EJHY7EYAoChRiAVAeYvQkD4LUNeXNUOXCLhmuJg/w502-h640/Alice%20och%20drottningen%20I.jpg" width="502" /></a></span></div><span style="font-size: medium;">När man skriver en biografi går man in för att lära känna bokens huvudperson. Samtidigt har man förmånen att möta en rad andra högintressanta människor. När jag skrev min bok om Virginia Woolf träffade jag en hoper av spännande släktingar, vänner och bekanta. Som Anne Thackeray, dotter till den engelska författaren William Thackeray och syster till Virginia Woolfs pappas första fru. Hon var en disträ, förtjusande och begåvad kvinna som gjorde sig ett namn som författare. Den vimsiga Mrs Hilbery i <i>Natt och dag</i> av Virginia Woolf är baserad på Anne Thackeray. <br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;">En av Anne Thackerays beundrare var den fem år äldre universitetsläraren Charles Dodgson, mannen bakom pseudonymen Lewis Carroll. Det blev inget av mellan dem; Dodgson var otivelaktigt mer begåvad och infallsrik än de flesta men verkar också ha varit något excentrisk och kanske lite svår att hantera. Han fick lätt vänner men miste också många vänner under åren. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;">I boken <i>Through the Looking-Glass</i>, på svenska <i>Spegellandet</i>, av Carroll, möter flickan Alice den svarta kungen och drottningen samt den vita kungen och drottningen. </span><span style="font-size: medium;">Susanna Johnston skriver övertygande i <i>Times Literary Supplement </i>(augusti 2023) att poeten Alfred Tennyson och hans maka Emily var förlaga till det vita kungaparet. På samma sätt använde Dodgson den kända fotografen Julia Margaret Cameron (moster till Virginia Woolfs mor Julia Stephen) och hennes man som förlagor till den svarta drottningen och kungen. Några av de här personernas små egenheter finns med i historien och vem kan ha avslöjat dem för Dodgson om inte Anne Thackeray som umgicks flitigt med båda paren. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Bilden ovan visar Alice och den svarta drottningen. Som Susanna Jonhston påpekar finns det en porträttlikhet mellan drottningen och Julia Margaret Cameron som sa om sig själv: mina systrar är vackra men jag är begåvad. </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-37856840673033204622023-09-22T10:08:00.005+02:002023-09-22T10:09:37.407+02:00Bildningsbyrån om Virginia Woolf<p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZZwCIW8gDKr-upwZUuqYZFHnDZfDhgN9MvIsZDECtM6eO88naa3EpMadMMRQYbjZZa3PPQoN8guBqgQb6Qitt0onInnDRZmvE6bFh_CS96xyZAksTLbiyJvDt9AmASeKUQGGybSjv6y-v32h7Bk97tOMoL3rB4cT3k6ohP3nLjInl6dq-UoRBrrNSuh4/s249/V%20W%20ma%CC%8Alad%20av%20Vanessa%20Bell.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="249" data-original-width="187" height="249" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZZwCIW8gDKr-upwZUuqYZFHnDZfDhgN9MvIsZDECtM6eO88naa3EpMadMMRQYbjZZa3PPQoN8guBqgQb6Qitt0onInnDRZmvE6bFh_CS96xyZAksTLbiyJvDt9AmASeKUQGGybSjv6y-v32h7Bk97tOMoL3rB4cT3k6ohP3nLjInl6dq-UoRBrrNSuh4/s1600/V%20W%20ma%CC%8Alad%20av%20Vanessa%20Bell.jpg" width="187" /></a></div><br />Bildningsbyrån, en programserie från Sveriges Radio, har nyss sänt ett intressant program om modernisten Virginia Woolf. <a class="" href="https://urplay.se/program/232699-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-virginia-woolf-modernistisk-forfattare" rel="noreferrer" target="_blank">https://urplay.se/program/232699-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-virginia-woolf-modernistisk-forfattare</a> <br /><p></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-5943758086732073692023-09-04T11:28:00.001+02:002023-10-02T11:08:53.185+02:00Skräpigt i Umeå<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ2k_nNBrYO_cwXgYxOPyvcDpUhIMzNrKxo9VyXQlAWXkf4ZwdN9ggwxRJNivf8C_ngnyIh2q1_eUPTAwwFTJOSFkvITn-Og86uJN8UwG0lrEGLilWMDKCD-j91Qlsz9eg4AiHIyUig2iHJ2V-FeGz1Pzzi4XurnErjxcv-6PajT6sRvrmZYlrQSKQ3Ic/s4032/IMG_5178.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ2k_nNBrYO_cwXgYxOPyvcDpUhIMzNrKxo9VyXQlAWXkf4ZwdN9ggwxRJNivf8C_ngnyIh2q1_eUPTAwwFTJOSFkvITn-Og86uJN8UwG0lrEGLilWMDKCD-j91Qlsz9eg4AiHIyUig2iHJ2V-FeGz1Pzzi4XurnErjxcv-6PajT6sRvrmZYlrQSKQ3Ic/w400-h300/IMG_5178.jpg" width="400" /></a></span></div><span style="font-size: medium;">Förra veckan gästade kungen och drottningen Umeå. Paret åkte hästkortege med avslut vid Rådhuset och jag är ängslig. Hade stadens ansvariga städat upp? </span>När jag promenerade på Rådhustorget några dagar tidigare var där ganska så osnyggt. Godispapper, tomma förpackningar, lastpallar, gamla betongplattor. Om kungaparet placerades i de tjusiga fåtöljerna framför Rådhuset hoppas jag att de inte tittade ned och såg fimparna, snuskuddarna och allt det andra skräpet. <p></p><p>Umeå är så bra på vackra parkmiljöer. Lindarna söder om Rådhuset är prydligt igloformade. Varför måste Rådhustorget vara ett sorgebarn år efter år? </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzAQaPL6iA65FCAgaq9x1SuAmK8UGwBEubeZAYqc8C8Y838Dpd3I_vMmUCiOF642EgNJqzwxX3xAfZ9Z4FoKp4SnVvjmPwWX66EG56okFw3f3VpO1u-Uvd6hPUMiToc_LJ7gm8qu72gvah_1kY1oVuhaYVoIi8UuBnc0NfTHZr3HyaHISB2adt7girweM/s4032/IMG_5177.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzAQaPL6iA65FCAgaq9x1SuAmK8UGwBEubeZAYqc8C8Y838Dpd3I_vMmUCiOF642EgNJqzwxX3xAfZ9Z4FoKp4SnVvjmPwWX66EG56okFw3f3VpO1u-Uvd6hPUMiToc_LJ7gm8qu72gvah_1kY1oVuhaYVoIi8UuBnc0NfTHZr3HyaHISB2adt7girweM/s320/IMG_5177.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-85780988782088221352023-08-31T08:28:00.001+02:002023-09-04T11:29:41.590+02:00Samtal med okänd<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBv4hd_PbEp6rtgZXO8lukPqxvGYp9cz74i3L-hY-MyZlPRwduUVh3ww-vykevokAJ9ZZ3gX2PtvxQAaATnXZEbL_Yet60qU1_LLBco98BG108XFfNJ3iEOl4YrHTQMrTpxxEEA_rhUDLYf5yWTtN954VSDzqir8uq46eDothENvgLUw2dgEahqMJi-vA/s4032/NK%204.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBv4hd_PbEp6rtgZXO8lukPqxvGYp9cz74i3L-hY-MyZlPRwduUVh3ww-vykevokAJ9ZZ3gX2PtvxQAaATnXZEbL_Yet60qU1_LLBco98BG108XFfNJ3iEOl4YrHTQMrTpxxEEA_rhUDLYf5yWTtN954VSDzqir8uq46eDothENvgLUw2dgEahqMJi-vA/w300-h400/NK%204.jpg" width="300" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br />Ska man akta sig för okända? Naturligtvis inte. Det är just möten med främlingar som kan ge dig dagens guldkant. Men hur kommer man i kontakt med främlingar? Jag vet: man frågar vad de läser. I takt med att telefontittandet tar över blir tyvärr möjligheterna till spontana samtal allt färre; det går inte att fråga vad en människa ser på skärmen, det är för privat. </span><p></p><p><span style="font-size: medium;">Häromdagen såg jag en ung kvinna som satt och läste </span><span style="font-size: medium;">ett illustrerat verk på Nya konditoriet i Umeå. När hon reste sig för att gå, frågade jag om boken. En bok om Elis Sandberg, THX-mannen, visade det sig. Jag fick sällskap vid bordet och det blev ett animerat samtal om studier, forskning, litteratur, brommabor, stockholmsföraktande västerbottningar, mansbebisar (män som tror att en förkylning ska döda dem) och mycket annat. Vi pratade på, med många skratt, tills min unga vän var tvungen rusa till ett möte. Tack S och fortsatt lycka till i livet!<br /></span></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-47040674755071316082023-08-29T09:07:00.001+02:002023-08-29T09:07:58.623+02:00Fika i Umeå<p><span style="font-size: medium;"> <br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1C6vkIxB0VN0nmkXJqSvZNgL-AY9X3pTcFHujJVpQmhqFlC5_U4hxjQofVcs5TVOUWqZYLJEGCtMkcFUB862MKUZgy_ND2POPyRdOfZTFgnowGoH8QMnmNBieGGevlzRgXJF8c4GZCs085LjrorELcO10KNBpecIXkKzgkJTN5BDrb7m7vGGGb4jMMsA/s4032/NK%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1C6vkIxB0VN0nmkXJqSvZNgL-AY9X3pTcFHujJVpQmhqFlC5_U4hxjQofVcs5TVOUWqZYLJEGCtMkcFUB862MKUZgy_ND2POPyRdOfZTFgnowGoH8QMnmNBieGGevlzRgXJF8c4GZCs085LjrorELcO10KNBpecIXkKzgkJTN5BDrb7m7vGGGb4jMMsA/w640-h480/NK%205.jpg" width="640" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br />Man kan förstås dricka kaffe lite överallt i Umeå men för mig finns bara Nya Konditoriet som inte är så nytt längre. Det var ett populärt kondis redan när jag gick i skola i staden och trappstegen av grön marmor är vågiga av nötning. NK invigdes 1927 och måste då, för snart 100 år sedan, ha representerat det senaste bland konditorier. Här finns bröddisk på bottenplanet och servering en trappa upp där man, med tur, kan få ett fönsterbord med utsikt över Kungsgatans vimmel. </span><p></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL52epVu5wfPsQv23F1Zl2WRPBjnkg8gQDP2ns-L7PxXxJ27Z4APeItASlluQ9aD7MPC_E6xY9-xvEH_3pw53Aqxs-LB78o2mDSnWtamzgFNP1DQln28VA2mYQwYSNkGJPEeRQWTIhjf5LCfpToBEKC0LN-BuLf9Yq77jQ4OPHhtAGp0MNil07hTrUu6U/s4032/NK%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL52epVu5wfPsQv23F1Zl2WRPBjnkg8gQDP2ns-L7PxXxJ27Z4APeItASlluQ9aD7MPC_E6xY9-xvEH_3pw53Aqxs-LB78o2mDSnWtamzgFNP1DQln28VA2mYQwYSNkGJPEeRQWTIhjf5LCfpToBEKC0LN-BuLf9Yq77jQ4OPHhtAGp0MNil07hTrUu6U/w400-h300/NK%202.jpg" width="400" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /> <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikGLQwOzZcUkXBH8s9avY67je8aDV0Rz8nSBnps4KNeed9f6lVmLS57JPlqfgPcNlrWR3FHFqMJf7Vf9YE9CyxHLAJtmqd7U4bN4ytHUc2E9ZzGRPN-kjXIUY6Ta5qN55Jx_2SRuEgFCpFdyN9RT96xBWFcPG145E93xaFbN7mppN0DzcCwXbk3Gq9Kco/s4032/NK%201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikGLQwOzZcUkXBH8s9avY67je8aDV0Rz8nSBnps4KNeed9f6lVmLS57JPlqfgPcNlrWR3FHFqMJf7Vf9YE9CyxHLAJtmqd7U4bN4ytHUc2E9ZzGRPN-kjXIUY6Ta5qN55Jx_2SRuEgFCpFdyN9RT96xBWFcPG145E93xaFbN7mppN0DzcCwXbk3Gq9Kco/s320/NK%201.jpg" width="240" /></a></div><br /></span><br /><p></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-18471674561018533992023-08-18T10:28:00.000+02:002023-08-18T10:28:12.892+02:00Virginia Woolf, semikolonets drottning<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoiKHY45CmeH9dSwKHmz-jCN8i80OGa2RkLc6vmhzhmkQ3bM0NgYCbLz5OqvGcIM-mClWR9WAtde2jfRWyPulTgdIhwDfjpnbTu0mKeZ_LAziWYFjRFnOgzGN7FanKeqZaNC93xRPbVoRpL0Ci_4IeZD67YmYhB4k9XI5zS7SUneptJZS4ZdjDINT/s4032/IMG_5005.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoiKHY45CmeH9dSwKHmz-jCN8i80OGa2RkLc6vmhzhmkQ3bM0NgYCbLz5OqvGcIM-mClWR9WAtde2jfRWyPulTgdIhwDfjpnbTu0mKeZ_LAziWYFjRFnOgzGN7FanKeqZaNC93xRPbVoRpL0Ci_4IeZD67YmYhB4k9XI5zS7SUneptJZS4ZdjDINT/w300-h400/IMG_5005.jpg" width="300" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br />Hur många semikolon hittar man i romanen <i>Mrs Dalloway</i> av Virginia Woolf? Drygt 1000, skrev jag i min biografi över Woolf; jag hade hämtat den uppgiften någonstans. Bernur, som lagt ut en recension av min bok på nätet, tog på sig att räkna alla semikolon i <i>Mrs Dalloway</i> och kom till drygt 1400. (En dag när det regnar och jag inte har något bättre för mig ska jag kontrollräkna). </span><p></p><p><span style="font-size: medium;">Bernur är ingen annan än Björn Kohlström, en kunnig och beläst gymnasielärare som själv skrivit om Virginia Woolf; en av hans 25 favoritromaner är <i>Vågorna</i> av Woolf, läser jag på nätet. Kohlström har några smärre invändningar mot min bok – och har tyvärr hittat förargliga tryckfel som jag skäms för – men det är en vänlig, uppskattande recension som slutar med en kraftfull uppmaning: läs den här boken! <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;">År 2019 kom boken <i>Semicolon. How a Misunderstodod Punctuation Mark Can Improve Your Writing, Enrich Your Life and even Change Your Life.</i> Den är skriven av Cecelia Watson som ger oss semikolonets historia. Detta underbara skiljetecken uppfanns i Venedig år 1494. Många uppskattade dess användbarhet och vid1800-talets slut åtnjöt semikolonet sin högsta popularitet någonsin. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;">I motsats till människor som tycker att semikolon är för snobbar och mest liknar en fästing på en hundmage, så älskar Watson, precis som Woolf, detta skiljetecken som förenar ett komma med en överliggande punkt. Så vackert! Så användbart! Jag kan bara instämma. Det är ett skiljetecken som ger oss en mikropaus i läsningen, som särar två meningar som visserligen kan stå för sig själva men hör ihop i så hög grad att man inte vill skilja dem åt med en kategorisk punkt. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Cecelia Watson ger ett råd i sin bok: om du vill skriva som en framgångsrik författare, skriv av hens texter för hand. Mening efter mening, stycke efter stycke. Kommer vi att skriva som Woolf om vi skriver av <i>Mrs Dalloway</i>? Det är inte säkert, men det kanske lär oss att skriva lite bättre. </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-61596541847360216892023-08-13T08:54:00.003+02:002023-08-13T08:54:49.278+02:00Fika i Norberg<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7gPG2l4w0YNt_kLWXc9AqYwL8uP7S53VK9u-sbvINYru8OuuyX40swUIicOPIGnPHz3WBxlaCrOhag2DLFSShcdbDPX6A-5o9V73BxZO23Op7F7xNsLmSeQnB470Xta-Wo_4gLz_FzU_7bMYk8HebH9mtfWI-nJdTvRKuFYpoIICieT5OIT3liIGL2u4/s4032/Elsa%20Andersson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7gPG2l4w0YNt_kLWXc9AqYwL8uP7S53VK9u-sbvINYru8OuuyX40swUIicOPIGnPHz3WBxlaCrOhag2DLFSShcdbDPX6A-5o9V73BxZO23Op7F7xNsLmSeQnB470Xta-Wo_4gLz_FzU_7bMYk8HebH9mtfWI-nJdTvRKuFYpoIICieT5OIT3liIGL2u4/w640-h480/Elsa%20Andersson.jpg" width="640" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;">Vi fikar för miljarder varje år i Sverige. Det är lätt att förstå. Det hemtrevliga konditoriet är ett mysigt ställe att träffa vänner på. Inte så dyrt som på restaurang, inte heller lika pretentiöst. Bara att slinka in och parkera sig vid ett ledigt bord.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Till den här sommarens upplevelser hör ett besök på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Där får man matiga sallader, smörgåsar och ett stort utbud av förnämliga kakor. Jag tog stiliga frimurare, ett bakverk som jag trodde endast existerade i <i>Stora kokboken</i> (sidan 94 i upplagan från 1958) i dag. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Frimurare består alltså av mandelsmet utbredd på trekantiga ark av oblat. I mitten görs en fördjupning med mjölat finger och där lägger du en klick hallonsylt. Strö så med flagad mandel och frimurarna är klara att gräddas. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Elsa Anderssons konditori är värd en omväg. Saknar du bil, ta tåget till Krylbo och sedan buss. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-863772787305905912023-08-12T09:22:00.000+02:002023-08-12T09:22:08.831+02:00Virginia Woolf augusti 1923<p><span style="font-size: medium;">Den här veckan för 100 år sedan gjorde inte Virginia Woolf många noteringar i dagboken. Den 6 augusti 1923 skrev hon att hon hade bakat bröd och bullar på förmiddagen vilket hade krävt flera vändor till köket och stulit arbetstid vid skrivbordet, <i>ruined my mornings work</i>. Sedan läser hon sina färdiga kapitel i <i>The Hours</i> (som var titeln innan Woolf ändrade till <i>Mrs Dalloway</i>) och tycker just då att det är svagt. Fast kanske inte alltför dåligt, trots allt. Dagen innan hade paret Woolf gjort ett besök hos folket på Charleston: Vanessa Bell, hennes man Clive Bell, hennes käraste Duncan Grant och hennes före detta käraste Roger Fry. The Woolves kände sig ovälkomna. Man anar att de störde målarna Vanessa Bell, Grant och Fry som satt och diskuterade uppställningen av ett <i>still life</i> med blomvas. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Ja, vad ska Woolf ta sig till med den nya romanen? <i>Now it is a strange thing that if I have no gift for novel writing, yet it should so absorb me – I cant diagnose my own case</i> – Men, som vi vet i dag, blev Mrs Dalloway Woolfs kanske mest uppskattade och omskrivna roman. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;">Först den 17 augusti gör Woolf nästa inlägg i dagboken. Då har hon kommit på en briljant idé: om hon skulle samla ihop sina bästa essäer och göra en bok av dem? Det skulle ge henne möjlighet att gå igenom alla texterna och komplettera dem. Woolfs första essäsamling kom ut 1925, under titeln <i>A Common Reader </i>och har funnits tillgänglig sedan dess (mitt eget exemplar är tryckt 2003). </span></p><p><span style="font-size: medium;">Virginia Woolfs texter är fantastisk läsning. När ska hon få fullt erkännande som högt begåvad essäist? År 1932 kom <i>The Common Reader Second Series.</i> Som jag skriver i min biografi över Virginia Woolf: Alla som är det minsta intresserade av Robinson Kruse, Lord Chesterfield, Beau Brummell, Dorothy Wordsworth, Aurora Leigh, Christina Rossetti och Thomas Hardy har stor glädje av att läsa boken. </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Hkk0rFIwluGDZlwGJG3H6m9YaTiUNd3bbiimRyVP5_rTr0nVGr3rJyjPxLC8kUlQDlMwTI0S0lo9c4WaVCfyeHUw15pmR173Ro06CsH-YlOOdSnX95ETdqkGArf0h1p0VQ3g9hM2PH8n72DNZXAdrRLuJeDuu2Jm1pryZhuLk87GmZzXEjPAfHm9mKg/s2531/omslag%20vW%20261.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2531" data-original-width="1843" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Hkk0rFIwluGDZlwGJG3H6m9YaTiUNd3bbiimRyVP5_rTr0nVGr3rJyjPxLC8kUlQDlMwTI0S0lo9c4WaVCfyeHUw15pmR173Ro06CsH-YlOOdSnX95ETdqkGArf0h1p0VQ3g9hM2PH8n72DNZXAdrRLuJeDuu2Jm1pryZhuLk87GmZzXEjPAfHm9mKg/w466-h640/omslag%20vW%20261.jpg" width="466" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /><i><br /></i></span><p></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-18038052704131520502023-07-31T09:30:00.001+02:002023-07-31T09:30:43.147+02:00Virginia Woolfs dagböcker <p><br /></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7189YWXgHK-SPg2DNUNWNpmKzN0wMVLvw8MF1DpUOdJ6BNuaSnU74iQdmUZFNTDMDKw5VeRMRSx3h5gbekHtO11kLTPf6RgtWZbG6uuXVSG5u7f5upv4tU9i-BD8Yla4Hnut73DQa26NnN2YFnsH4iIxah2kyRXnZWWSr6f4hWt7psi6lKQHdqZPAQ8A/s4032/V%20W%20dagbok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="2907" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7189YWXgHK-SPg2DNUNWNpmKzN0wMVLvw8MF1DpUOdJ6BNuaSnU74iQdmUZFNTDMDKw5VeRMRSx3h5gbekHtO11kLTPf6RgtWZbG6uuXVSG5u7f5upv4tU9i-BD8Yla4Hnut73DQa26NnN2YFnsH4iIxah2kyRXnZWWSr6f4hWt7psi6lKQHdqZPAQ8A/w462-h640/V%20W%20dagbok.jpg" width="462" /></a></span></div><span style="font-size: medium;">Äntligen! Bokförlaget Granta har gett ut Virginia Woolfs dagböcker i fem volymer på nytt. Nu handlar det om tjockare volymer än när dagböckerna gavs ut första gången i slutet av 1970-talet. Detta är oavkortade texter och vi får läsa de partier som tidigare utelämnades av hänsyn till personer som fortfarande levde och kunde känna sig förtalade av Woolf. The English Bookshop i Uppsala tog hem volymerna åt mig och det ska bli spännande att läsa dagböckerna igen, i sin nya skepnad. </span><p></p><p><span style="font-size: medium;">I Svenska Dagbladet kunde man i fredags (28 juli) läsa en mycket välskriven understreckare om Woolfs dagböcker skriven av Erika Vallin. Hon skriver: "Det fladdrar lite hit och dit. Författarens skiftande och ambivalenta inställning till skrivandet och livet. Meningarna bryts ofta av ett <i>still</i>, <i>yet</i> eller <i>however</i>. Virginia Woolf är lika kluven till sitt kön, sin klass och nationalitet som till James Joyce eller den blå klänningen som hon köpte på Bond Street". </span></p><p><span style="font-size: medium;">Ja, Virginia Woolf ville både vara en uppmärksammad del av Londons kulturliv och världen och hon ville vara ifred, få sitta ostörd med sitt viktiga arbete. Det arbete som höll henne uppe och skyddade henne från att slukas av mörk ångest och tankar på döden som en befriare. Tills det inte längre gick. Bara några dagar innan hon kastade sig i floden Ouse gjorde hon ett sista inlägg i dagboken. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Erika Vallin har ett torkat almblad från Woolfs sommarhus Monk's House i en glasburk på skrivbordet. Jag har mina bilder därifrån. Här är ett av de många äppelträden i trädgården vid Monk's House. <br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpsCGYmKLS-AzS-HGXWQYirMJ9pbObSE03y3GSz1IxDs3qH3ajx62zhRLf7PYKEmk1eIQ1PY3gybQILoRRpw3HZAKws-f5YwxJNBkdXmWep8OtPDeR4FNesq7APOkg9aUey0BFGd8aWTZEB4SIvO9Ku1Jb3iW4z8fMzY7Q06YIfXn-M_uBACPcq0eJjOE/s4320/9.%20Tra%CC%88d,%20Monks%20House..JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3240" data-original-width="4320" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpsCGYmKLS-AzS-HGXWQYirMJ9pbObSE03y3GSz1IxDs3qH3ajx62zhRLf7PYKEmk1eIQ1PY3gybQILoRRpw3HZAKws-f5YwxJNBkdXmWep8OtPDeR4FNesq7APOkg9aUey0BFGd8aWTZEB4SIvO9Ku1Jb3iW4z8fMzY7Q06YIfXn-M_uBACPcq0eJjOE/w400-h300/9.%20Tra%CC%88d,%20Monks%20House..JPG" width="400" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br /> </span><p></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-47631555652886825262023-06-26T10:04:00.002+02:002023-08-18T10:29:08.846+02:00Brev från Sevres<p><span style="font-size: small;">I det senaste avsnittet av <i>Engelska antikrundan</i> på SVT visade man ett par vackra pjäser från Sevres. </span>Det kom mig att tänka på att jag en gång för längesedan hade en korrespondens med den berömda franska porslinstillverkaren. Jag var ung elev vid ett lärarseminarium och skulle producera en uppsats om Sevres. Jag skrev och bad att få veta något om fabriken, dess produktion och historia. La Manufacture de Sevres skickade mig snällt den begärda informationen som jag fortfarande har i behåll. </p><p>Det bruna kuvertet är adresserat till Mademoiselle Hustina Nastund Röbäcksby/Umeå (Suède). Svårt felstavat namn (min handstil kan ha varit lika dålig och lätt att feltolka då som nu) men brevet kom fram. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZroqCIpxQQRrLhJ4VmzAF18quA-9ncSSeeYrkzq342WWxvrdfEKuv0LKH7dFHq-dxsTQUOpSmCOwEpQQCsEqUIBgCojrMpiDl4oRjE_aEdYJtLFau8BInHAiEyCixYz2wHqwJ2O9fxog1_jesc29b_XwrwtqcYGCpY5E5tTntib78TwOKY04CUWUo5tI/s3258/IMG_5081.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2119" data-original-width="3258" height="416" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZroqCIpxQQRrLhJ4VmzAF18quA-9ncSSeeYrkzq342WWxvrdfEKuv0LKH7dFHq-dxsTQUOpSmCOwEpQQCsEqUIBgCojrMpiDl4oRjE_aEdYJtLFau8BInHAiEyCixYz2wHqwJ2O9fxog1_jesc29b_XwrwtqcYGCpY5E5tTntib78TwOKY04CUWUo5tI/w640-h416/IMG_5081.jpg" width="640" /></a></div><br /><p><br /></p><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-43067379502059517892023-06-22T08:25:00.001+02:002023-08-18T10:28:45.599+02:00Fler fjärilsarter i Sverige<p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9bNk2StRzGDgI3Xg_GATWB4fOAAixMraaZaCa6rQJdh94iXoAoDwE5IYADHjkNHT6Twurt0AzzivqL0qf54sDFC3wsIsrJ2y_XOLaBVFb6BzKing7P0T-SqWTL-0gIa1I2yziDqHSHbR_cybFHv3ao8u0ifwWBNt6y2SAGSjm8O5JGBN7ESa9SCeKqiU/s1024/Fjarilar_blommor-1024x576.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="1024" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9bNk2StRzGDgI3Xg_GATWB4fOAAixMraaZaCa6rQJdh94iXoAoDwE5IYADHjkNHT6Twurt0AzzivqL0qf54sDFC3wsIsrJ2y_XOLaBVFb6BzKing7P0T-SqWTL-0gIa1I2yziDqHSHbR_cybFHv3ao8u0ifwWBNt6y2SAGSjm8O5JGBN7ESa9SCeKqiU/w400-h225/Fjarilar_blommor-1024x576.jpg" width="400" /></a></div><br /> <p></p><p><span style="font-size: small;">Klimatförändringen för med sig olika saker. Nu har forskare konstaterat att den högre medeltemperaturen jämte förändrad markanvändning inneburit att vi fått fler fjärilsarter i Sverige. </span></p><p><span style="font-size: small;"><a href="Century-long butterfly range expansions in northern Europe depend on climate, land use and species traits, Communications Biology.">Century-long butterfly range expansions in northern Europe depend on climate, land use and species traits, Communications Biology.</a> <br /></span></p><p><span style="font-size: small;">Virginia Woolf tyckte mycket om fjärilar, som hon tillsammans med sina syskon brukade samla när hon var barn. Därför fick gröna fjärilsvingar omge bilden av den unga, vackra Virginia på omslaget till min biografi över henne. </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-55677852790304148502023-06-11T09:16:00.001+02:002023-08-12T09:22:37.668+02:00Personligt<p>När <i>New York Review of Books</i> utlyste en tävling om bästa kontaktannonsen blev den här en så kallad <i>runner-up (23 febr. 2023, s 42).<br /></i></p><p>Depressed female writer seeks female Passionate Apprentice to Voyage Out To The Lighthouse and spend The Years together Among The Waves editing my Writer's Diary. A Room of One's Own provided. Reply Orlando, Kew Gardens. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJmd0pQH9LZlN9enFsDbnUgxti4hG6tJRdSXNLUwJBeF8A_XpkN3bogAKJ1fucKuqDm710KdZdtI2KKsOx1O7XcSchykrqaWtfmxqIDpd7-nt9sjjEm9Nxsti5ISHb4UhvMx8Tt60DHn8EyuyZeCc0PmcGBlCqNOzcYPKEqBZE3iBLQkAe4CJuFJ74/s500/324586125_1544379176080472_8672888053458374401_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="261" data-original-width="500" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJmd0pQH9LZlN9enFsDbnUgxti4hG6tJRdSXNLUwJBeF8A_XpkN3bogAKJ1fucKuqDm710KdZdtI2KKsOx1O7XcSchykrqaWtfmxqIDpd7-nt9sjjEm9Nxsti5ISHb4UhvMx8Tt60DHn8EyuyZeCc0PmcGBlCqNOzcYPKEqBZE3iBLQkAe4CJuFJ74/s320/324586125_1544379176080472_8672888053458374401_n.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-44243602509678546182023-06-03T09:17:00.002+02:002023-08-12T09:23:10.865+02:00Snart firar vi Dalloway Day<p><span style="font-size: medium;">Det är redan 3 juni och alla vänner av Virginia Woolf frågar sig hur de ska fira Dalloway Day. Jag får ett meddelande från The Virginia Woolf Society i London att man där lägger firandet till lördagen den 17 juni. Det kommer att bli en guidad vandring i Bloomsbury, ett föredrag om Blomsburygruppens klädstil och ett föredrag om <i>Bloomsbury in Society: Parties and Hostesses</i>. Så gärna jag hade velat kvista iväg till London för att vara med om alltsammans. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Här i Uppsala ska vi fira onsdagen den 14 juni vilket passar mycket bra: romanen <i>Mrs Dalloway </i>tilldrar sig en onsdag i mitten av juni 1923. Det är precis 100 år sedan. Woolf-kännaren Daniel Ogden och jag kommer den kvällen att samtala om Virginia Woolf på The English Book Shop. Köp din biljett nu om du har möjlighet, för det kan fort bli fullbokat. </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwpNTU83N1dXTCKwCTJBM0FHZS34PcOTZYA8rCZ-dTGtHEvnk7UDnfouSoaU3jpEHPmJWnzU_8Hp72q3rs42cExSivaDWBR4GiPk5gBWz3dnCry-aE0hNudqvRZNkugYf0RnE1BArxdrjYSa0lCbjs-cvqP-jHl_7QHCGG2Id2ovNTYoYF2d6WOUv/s2531/omslag%20vW%20261.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2531" data-original-width="1843" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNwpNTU83N1dXTCKwCTJBM0FHZS34PcOTZYA8rCZ-dTGtHEvnk7UDnfouSoaU3jpEHPmJWnzU_8Hp72q3rs42cExSivaDWBR4GiPk5gBWz3dnCry-aE0hNudqvRZNkugYf0RnE1BArxdrjYSa0lCbjs-cvqP-jHl_7QHCGG2Id2ovNTYoYF2d6WOUv/w466-h640/omslag%20vW%20261.jpg" width="466" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr></tbody></table><span style="font-size: medium;"><br /> </span><p></p><p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"><br /></span></p><p><span style="font-size: medium;"> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-31556989134147295422023-05-28T10:15:00.000+02:002023-05-28T10:15:53.776+02:00Mot Fyrisåns källa<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_5bYDdH9x8H9bNvEUDPzkMwG80YCjUbFDQJEEYIn1awozg7bs5Jtvs7J3Ym9fKlH8rIlfNm98PeXueNJ_0s_LGg7hRJybU5HquIjljRQrvGPQPpVF-3Xj3U-WUBB8NWRnc8yP7xRJNVO0MdOA3STLZCU3llg5EhJ6-CSEs9qDUT8YHDalbAVxmg3q/s4032/Lillsjo%CC%88n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_5bYDdH9x8H9bNvEUDPzkMwG80YCjUbFDQJEEYIn1awozg7bs5Jtvs7J3Ym9fKlH8rIlfNm98PeXueNJ_0s_LGg7hRJybU5HquIjljRQrvGPQPpVF-3Xj3U-WUBB8NWRnc8yP7xRJNVO0MdOA3STLZCU3llg5EhJ6-CSEs9qDUT8YHDalbAVxmg3q/w480-h640/Lillsjo%CC%88n.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lillsjön, Österbybruk. Detta är Fyrisåns källa. <br /></td></tr></tbody></table><br />Var börjar Fyrisån? Varje uppsalabo måste ha funderat över det. Men lugn, jag har svar. Goda vänner i Österbybruk tog mig häromdagen med på en båttur som började i Stordammen och fortsatte in på Björnuddsfladen. Därefter smög vi oss in i Lillsjödiket som är flera hundra meter långt och så smalt att ett möte med en annan båt skulle ha tvingat oss att backa. Men detta är ostörd natur. I den här farleden, kantad med väldoftande porsbuskar och bugande starrstrån, glider sällan någon farkost. </span></p><p><span style="font-size: medium;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwHlp2VMhbGf9tZYmQ1Q-BsA1KcoHtRdWlgwDTXJnmPxqt5WXDuyg_aPXpV1UzdzxSESv5cYhfYJ5L4DY2E3VErmmm5kjWPuPQpJQ1VmUfIBmi1rswfS8CyOHoSmBk2sFhroDVfdWZdBDmQrlQFsPi5gC1TBNoJERgsjYdbFBRK596fa2Eew8usZK5/s4032/IMG_5099.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwHlp2VMhbGf9tZYmQ1Q-BsA1KcoHtRdWlgwDTXJnmPxqt5WXDuyg_aPXpV1UzdzxSESv5cYhfYJ5L4DY2E3VErmmm5kjWPuPQpJQ1VmUfIBmi1rswfS8CyOHoSmBk2sFhroDVfdWZdBDmQrlQFsPi5gC1TBNoJERgsjYdbFBRK596fa2Eew8usZK5/w300-h400/IMG_5099.jpg" width="300" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det smala Lillsjödiket doftar av pors. <br /></td></tr></tbody></table> </span></p><p><span style="font-size: medium;">Lillsjödiket slutar i Lillsjön. Därifrån, säger mina väl insatta vänner, går flöden som bildar Fyrisåns källa. </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-80842893090926679222023-05-27T11:23:00.000+02:002023-05-27T11:23:07.933+02:00Ny bok av Beata Arnborg<p><span style="font-size: medium;"> </span></p><p><span style="font-size: medium;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4uAJ6CDY11_rjoENmMt1dVsvKMYawmUGDrFNDviqO0E5CaS2KgwGU29Fx6xRHxCs9ombt_CF5jV8BF6oZxmxQDxv3GooTUBLuFoB1nMHQJapz85Ha1ISXBx6WoQvRldne3oi4vQjoT8rZU6zUKw33PUbdnQQORKHgMRe7UQzWq2HwMduyH7Ll0EkW/s3690/IMG_5085.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3690" data-original-width="2674" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4uAJ6CDY11_rjoENmMt1dVsvKMYawmUGDrFNDviqO0E5CaS2KgwGU29Fx6xRHxCs9ombt_CF5jV8BF6oZxmxQDxv3GooTUBLuFoB1nMHQJapz85Ha1ISXBx6WoQvRldne3oi4vQjoT8rZU6zUKw33PUbdnQQORKHgMRe7UQzWq2HwMduyH7Ll0EkW/w464-h640/IMG_5085.jpg" width="464" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><br />Beata Arnborgs nya bok <i>Ha förtroende till solen</i> är berättelsen om kvinnorna på den värmländska herrgården Agnhammar i närheten av Grums. Författaren – vars mor föddes på Agnhammar – har kunnat använda sig av hundratals sparade brev som underlag och ger oss läsare en fascinerande inblick i dåtidens kvinnoliv när det inte var självklart att kvinnor från den välbeställda klassen skulle utbilda sig till ett yrke och när ett barn fött utanför äktenskapet måste smusslas undan och först så småningom kunde upptas i familjen. Jag rekommenderar den här boken till alla som är intresserade av kvinnohistoria. <br /></span><p></p><p><span style="font-size: medium;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0KICqO-Z43XFZ790-I7ahUStvOSJZQjqgr2_0CGri7V3vbpc-IxRoHgRsfZD6tJj2UZZ13QbARa_VaJ4v4UNo4JQFPOyjH9Cr8RTP5QvtD1jWEANyFdB0IvCDdUZKAsPoTa70DxoLDI58nmvzwMoSrfKhVSqshX-EQ-gZB9jk_J4qJb3W-NsfIMhm/s4032/Beata%20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0KICqO-Z43XFZ790-I7ahUStvOSJZQjqgr2_0CGri7V3vbpc-IxRoHgRsfZD6tJj2UZZ13QbARa_VaJ4v4UNo4JQFPOyjH9Cr8RTP5QvtD1jWEANyFdB0IvCDdUZKAsPoTa70DxoLDI58nmvzwMoSrfKhVSqshX-EQ-gZB9jk_J4qJb3W-NsfIMhm/w480-h640/Beata%20.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Beata Arnborg<br /></td></tr></tbody></table><br /> </span><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-899078709255628856.post-67104272663844609282023-05-19T11:34:00.001+02:002023-05-19T13:48:21.020+02:00Så lever de rika i New York<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxc8CCuaFa4lEuGS8s6a7Au87Tjjfbyd2PtE7wmPjo1wxjNuYP-CxUhfkdZxN9orc-ihs9DNWAnjaYAqcyuS2AS_7MuJaJLGiUk3uvoKo4BCXWjUFREUhZsIX_gctWjgGP7CK32STSBE-_bShyB834c0rK6JjBOFFZCCf0EOw6Qwzemoi4EJJhZYEC/s3946/Pineapple%20St.%20.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3946" data-original-width="2523" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxc8CCuaFa4lEuGS8s6a7Au87Tjjfbyd2PtE7wmPjo1wxjNuYP-CxUhfkdZxN9orc-ihs9DNWAnjaYAqcyuS2AS_7MuJaJLGiUk3uvoKo4BCXWjUFREUhZsIX_gctWjgGP7CK32STSBE-_bShyB834c0rK6JjBOFFZCCf0EOw6Qwzemoi4EJJhZYEC/w256-h400/Pineapple%20St.%20.jpg" width="256" /></a></div><br /><p></p><p>Lärde mig ett nytt engelskt ord i dag: <i>humongous</i>. Betyder: <i>oerhört mycket</i>. Används om saker. Ett hus kan vara mycket stort, <i>humongous</i>. Romanen <i>Pineaapple Street</i> skriven av Jenny Jackson, som kom tidigare i år, handlar om den amerikanska familjen Stockton, deras rikedom är <i>humongous</i>. <br /></p><p>Hur är det då att vara superrik? Ärva så mycket pengar att man inte behöver arbeta? Hur påverkar pengarna ens förhållande till barnen och deras inte så rika partners? Som kanske dessutom har en annan etnisk bakgrund? Det är vad den här boken handlar om. Rika är som vi, bara väldigt annorlunda. Berätta om din fattiga uppväxt, ber mrs Stcokton sin svärdotter som kommer från välbeställd medelklass. </p><p>Men boken har ett feel-good-slut. Yngsta dottern Georgiana Stockton tänker om. Hon, som äger 37 miljoner dollar, vaknar och inser att hon inte behöver så mycket. Hon bestämmer sig till föräldrarnas förskräckelse – har dottern blivit rubbad? – för att ge bort alltsammans. </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Görel Kristina Näslundhttp://www.blogger.com/profile/02733968866991728455noreply@blogger.com0