Anna Ternheim får beröm

Finanskrisen är över oss och det märks på många sätt. The New Yorker är till exempel en tunnare tidning numera. Man brukade komma med tjocka temanummer ibland men det är slut med det.

I numret från 22 juni läser jag om Anna Ternheim under rubriken Swede Deal. Vår svenska stjärna får stort beröm. Bland annat står det så här ”Ternheim is a perfect musician for 2009: born to play alive, allergic to sentiment, and a little darker than blue. The millions of fans who catapulted Norah Jones into orbit should return t0 do the same for Ternheim.”’

Tidningen är känd för sina skämtteckningar. I det här numret finns en teckning som visar ungdomar runt en lägereld. En kille som sitter och spelar gitarr en bit ifrån får en uppmaning från en kamrat:” Kom nu, vi ska allihop sitta runt brasan och lyssna på våra iPods.” 

Morgonbad

Den lilla badplatsen är populär men jag går dit tidigt på morgonen när där är alldeles tomt och tyst. Då kan jag simma fram och tillbaka medan jag, som i morse, hör trädgårdssångaren bubbla uppe i trädkronan.

Kommunen klipper gräset, i övrigt sköts badplatsen av en ideell grupp som klipper bort vass och näckrosor, kör dit sand med mera. Jag är inte formellt med i gruppen men jag drar mitt strå till stacken genom att varje morgon plocka upp skräp på området.

Hur skulle vårt land fungera utan människor som gör ideellt arbete för allas bästa? Samhällssystemet skulle braka ihop förstås. Men risken att vi människor skulle sluta med oavlönat arbete är inte stor. Att hjälpa andra med små eller stora gärningar aktiverar nämligen ett belöningscentrum i hjärnan, visar lyckoforskningen. Vi blir helt enkelt lite uppåt när vi har gjort något gott.

Så känner du dig lite missmodig fast det är sol och sommar, pröva att göra något för en annan människa. Ring den som sitter ensam eller besök den som brutit benet. Det slår två flugor i en smäll, den andre och du själv blir lite lyckligare.

Slottsrunda

Michael Jackson har dött och musikvärlden sörjer. Fruktansvärt att en så begåvad person inte fick ett längre och lyckligare liv.

Tränade moonwalk efter diagram i Svenska Dagbladet, planterade om några tomater  och gav oss ut på en bilresa till Grönsöö slott och Fånö slott. Båda är från 1600-talet, båda ligger vid Mälaren, båda kan besökas av allmänheten. 

Grönsöö är alltid värt ett besök. Där har man just nu en utställning om köket på Grönsöö slott genom tiderna. I det gamla bränneriet köpte vi en god lunch som vi satt ute och åt medan vi tittade på  snäckhuset vid stranden och Utöhus på andra sidan vattnet. Carin Svenssons nya fina bok Vinterbäcken inleds med en beskrivning av det märkliga snäckhuset på Grönsöö. www.gronsoo.se

Fånö slott är sedan två veckor tillbaka tillgängligt för allmänheten på lördagar och söndagar. Vi missade tyvärr den guidade vandringen i slottsområdet kl 14 (bara på lördagar) och gick en egen promenad. När man har gått förbi hästhagen stöter man på en lustig grind av svartmålade trädgrenar. Den, tog vi reda på av ägaren, är från 1800-talet och den långa, imponerande  allén av ekar som den öppnar sig mot planterades på 1600-talet!  Allén leder ingenstans, den är bara ett inslag i den ursprungliga barockparken. Litet kafé och butik i orangeriet.  www.fanoo.se

Den nya fysionomiken

Fysionomiken, som bygger på att ansiktsdragen säger något om människans och karaktärsdrag, har varit förpassad till utmarkerna under de senaste 50–60 åren och betraktats som nonsens. Hög panna visar hög intelligens, bred näsa tyder på enfald, smala ögonspringor visar lömskhet, tjocka läppar signalerar liderlighet  -- nej, det tror vi inte på.

Nu kommer dock forskningsresultat som stöder Den Nya Fysionomiken. Man kan verkligen utläsa en hel del av att titta på ett ansikte. Så till exempel verkar det som om din ansiktsform visar hur aggressiv du är. Om du är man alltså, på kvinnor har man inte konstaterat ett liknande samband. 

Män har benägenhet att få bredare ansikte än kvinnor under puberteten och orsaken till detta antas vara männens högre halt av testosteron. Vi vet också att män tenderar att vara mer aggressiva än kvinnor. Kan det då vara så att män med bredare ansikte är mer aggressiva än andra män? Frågade sig forskaren Justin Carre (som själv har ett påfallande brett ansikte) och professor Cheryl McCormick vid Brock University, Ontario. 

Ishockey är inte känt som en gentlemannasport precis. När man slår ut motspelarens framtänder eller klappar till honom på benet straffas man med några minuter i båset. Forskarna Carre och McCormick började med att studera bilder på kanadensiska ishockeyspelare och mätte upp förhållandet mellan bredden och höjden på deras ansikten. De skaffade också fram spelarnas straffregister som visade hur länge var och en hade suttit i straffbåset under en säsong. Mycket riktigt: ju bredare ansikte, desto fler minuter i båset. Forskarna har också funnit  i en pilotstudie att saliven  hos män med breda ansikten har en högre testosteronhalt än hos andra män.  

När man mätte aggressiviteten hos studenter som spelade ishockeyspel såg man också då ett samband mellan ansiktsform och grad av aggressivitet hos männen, men inte hos kvinnorna.  

Slutsats: Kommer det emot oss en man med brett ansikte i en gränd i sommar gör vi bäst i att inte mucka gräl.

 

Inte längre plattfotad

Känn dig själv stod det inhugget på Apollotemplet i Delfi. Och det är förstås bra att känna sina styrkor och svagheter. Då behöver man inte bli överraskad hela tiden för man vet hur man brukar agera och kan handla efter det. Då kan man till exempel räkna långsamt till 10 för att stoppa sitt sedvanliga meningslösa utbrott när man möter en liten frustration.

Jag trodde att jag kände mig själv väl efter så lång tids umgänge. Men man kan alltid bli närmare bekant. Var hos sjukgymnasten nyss och berättade att jag som tonåring fick gå på särskilda gymnastiklektioner för plattfotingar. Sedan dess har jag haft hålfotsinlägg och tänkt på mig själv som plattfotad. Inget skamligt i det, men det är inget att skryta med heller.

Fel, du har höga fotvalv och hålfotsinläggen behöver du just därför, sa sjukgymnasten. Den speciella fotgymnastiken var bortkastad på mig och på de andra i gruppen. Plattfot kan man inte träna bort, sa sjukgymnasten.

Nytt på svemesterfronten

I Vagabond nr 5 i år läser jag en verkligt bra artikel.  Allt som finns utomlands finns också här, skrev man.  Och så gav tidningen en massa bra exempel på det. Vill du veta mer om svemestermålen, se vagabond.se

1. Byt  Transsibiriska järnvägen mot Lapplandståget

2. Byt Bangkok mot Ragunda

3. Byt Istanbul mot Möllevangstorget i Malmö

4. Byt Silicon Valley mot Kista Centrum

5. Byt lejonsafari i Kenya mot älgsafari i Västmanland

6. Byt Maldiverna mot Gotska Sandön

7. Byt vildmarksliv i Kanada mot Rapadalen i Sarek

8. Byt Agia Napa mot Visby vecka 29

9. Byt grekisk öluff mot öluff i Stockholms skärgård

10. Byt Normandie mot Österlen

Utrotningshotade halmtak

Ska du till England i sommar? Lägg gärna märke till de pittoreska thatched cottages som fortfarande är vanliga på landsbygden. I flera århundraden har man täckt sina tak med halm  i England men snart kan det vara slut med det. Den pågående klimatförändringen som innebär varmare, fuktigare vintrar med färre soltimmar är ett hot mot taken som drabbas av alger och mossa. 

De regnrikare somrarna innebär också att tillgången på halm blir mindre och priset går upp. Ett äkta engelskt halmtak måste läggas om vart femtonde år och det är en allt dyrare historia. 

Cirklar i sädesfälten

Under några år har det varit tyst om så kallade crop circles  -- det svenska ordet blir kanske åkercirklar -- i England. Två mästare på åkercirklar dog, en annan tog livet av sig och så var det några som tröttnade på att trampa ned säd, läser jag i The Guardians Weekly från 19-25 juni. En orsak kan också vara att de första cirkelmakarna har blivit etablerade och nu får höga arvoden för att under några nattliga timmar göra logotyper för stora företag som Pepsi, Nike och Mitsubishi i sädesfälten.

Nu har i alla fall cirklarna återuppstått med full kraft och kan ses överallt på den engelska landsbygden. Varje natt skapas nya mönster i sädesfälten, det ena större och mer intrikat än det andra. Och det engelska folket är delat i två läger: de troende som menar att cirklarna skapas av utomjordingar eller är övernaturliga fenomen och de andra som menar att åtminstone 80 procent skapas av människor och återstoden bara är svåra att förklara. Något med jorden eller med cellstrukturen i sädesstråna kanske.  

Blir inte jordbrukarna rasande? En del kanske. Medan andra säljer biljetter till nyfikna som vill titta eller promenera omkring i de cirklar som kanske, om du vill tro det, har gjorts av marsmänniskor.  

Bra bok

Beklagar att jag var ofullständig när jag skrev om det självfertila äpplet i Härnevi  nyligen. Listan på självfertila äppelsorter finns i Directory of Apple Cultivars av Martin Crawford. Jag köpte den när jag besökte Brogdale, England,  år 2002. Listan tar upp många engelska sorter som knappast förekommer i Sverige men man hittar också svenskodlade sorter som Bismarck, Cox Orange, Cortland, Egremont Russet, Ellison Orange, Gladstone, Gloster, James Grieve, Lanes Prins Albert, Laxtons Superb, Peasegood Nonesuch, Rev. Wilks, Spartan och Worcester Parmän upptagna som självfertila eller delvis självfertila sorter. 

Boken, som är en guldgruva av fakta om äpplen,  är utgiven av Agroforestry Research Trust, ISBN-numret är  1-874275-24-6. Boken finns fortfarande till salu och kan beställas från www.agroforestry.co.uk

Brogdale är en stor engelsk genbank  som rymmer omkring 2 600 äppelsorter.  Om du ändå är i London, ta ett tåg mot Faversham från Victoria Station. I Faversham tar man taxi till Brogdale. Se www.brogdale.org

Godaste jordgubbstårtan

Midsommarafton och min namnsdag på samma gång. Då överraskade G med en tjusig jordgubbstårta till förmiddagskaffet! Han hade rivit 3 hekto mandelmassa och blandat med 1 äggula och 2 vispade vitor. Mandelsmeten fick grädda i en rund, smord och bröad form till en ganska tunn tårtbotten. 

När kakan var gräddad och avsvalnad strök han lemon curd (finns färdig i butiken) över den. Så skar han jordgubbar i halvor och la halvorna (med den runda sidan ned) tätt, tätt i rader på kakan, med början längst ut.  Hela kakan var täckt av vackra jordgubbar, med en hel gubbe i mitten.  Såg fantastiskt ut, smakade underbart.

Glad midsommar!

På midsommarafton vill jag gärna gå ut och plocka en bukett vilda blommor, även om jag inte lägger dem under kudden längre. Det är också roligt att gå ut och titta efter blommor man känner sedan tidigare. Hej olvon, hej jordrök, hej rosendunört.

Ett fint bestånd blommande brudbröd såg jag på min motionsrunda häromdagen. Brudbröd känner man igen på stänglarna med klasar av röda blomknoppar som slår ut till gräddvita blommor. Om man smular knopparna i handen luktar de Vick. Går inte att ta fel på.

Första recensionen

Tidningen Leva  är först med att recensera min nya bok Tankar om glädje och vardagslycka. Jag kunde inte önska mig bättre kritik! Här är utdrag ur texten:

"Görel Kristina Näslund har skrivit en underbar och lättlillgänglig bok om hur vi kan känna mer lycka och glädje i vardagen.  I Tankar om glädje och vardagslycka (Optimal förlag) får vi lära oss om hur allt från sömn och kost till relationer och positiv psykologi påverkar vår glädje. Och hur vi kan använda pratiska metoder inom ett tjugotal områden för att bli lyckligare i vår vardag.
Det här är en fantastisk bok för alla som känner sig oroliga i dessa kristider, och alla som jobbar med utveckling av sig själv och andra. Läs och bli gladare!" 

Uppmuntrande rapport

Ernst Pettersson i Härnevi berättade att för två somrar sedan såg man spanska skogssniglar överallt på plantskolan. Förra året var det lite mindre. Och i år, hör och häpna, ser man nästan inga alls!

Tänder inte detta en smula hopp? Kan det vara så att naturen slår tillbaka mot invasionen av sniglar? Förra året läste jag att koltrastar hade setts sticka hål på sniglarna. Kanske följer andra fåglar deras exempel och håller nere snigelpopulationen.

 

Sensation i Härnevi

Ernst Pettersson ringde mig i går. Ernst Pettersson är mannen som startade Härnevi plantskola (Härnevi ligger ett par mil norr om Enköping) och det är han som korsat fram det underbart goda äpplet Härnevi. Om ett par veckor fyller den pigge mannen 91 år.

Ernst berättade att ett 2-årigt träd av Härnevi, som han haft stående i ett växthus, blommade redan i början av april. Nu bar trädet stora kart. Hur hade det gått till? I början av april blommade ju inga andra äppelträd.

G och jag åkte till Härnevi, tittade på trädet med de små äpplena (tio gånger så stora som den kart jag har på mitt eget Härnevi-träd) och visade Ernst en lista på självfertila äppelsorter. Till den lägger vi nu äpplet Härnevi. En självfertil äppelsort kan få frukt utan pollen från en annan sort. Många andra sorter är delvis självfertila, vilket betyder att det blir större fruktsättning om det också finns pollen från andra äppelsorter att tillgå.

 

Regn att vara glad för

Blött kallt väder varje dag. Kallaste junimånaden på 50 år. Vad finns det att vara glad åt när det regnar dag efter dag? Tja, en hel del. Brunnarna på landet blir fyllda. Vi behöver inte vattna potatisen. Vi kan elda brasa och läsa goda böcker. Lägga pussel och spela spel. Och eftersom vi inte kan bada i sjön eller åka på utflykter har vi tid att laga mat och bjuda hem trevliga människor.

Fördelen med att bjuda hem författare är att de räcker över en bok från lagret där hemma till värdparet. Till slut har man den finaste boksamling. Nu senast förärades vi Piggor och suggor som är Lena Landströms nya roliga kapitelbok för barn. Och Åkrarna vi ärvde av Margareta Ekarv från 1985.

Margaretas bok är en fin beskrivning av jordbruksteknik för oss okunniga.  Jag lär mig att de där betonglocken ute på åkrarna som jag alltid har undrat över är lock till dagvattenbrunnar. De finns på täckdikade fält med svag lutning och deras uppgift är att leda ner ytvattnet till täckdiket. 

Ny bok i positiv psykologi

Nu är den här, min nya bok om positiv psykologi! Det har blivit en knubbig, inbunden bok på 270 sidor med titeln Tankar om glädje och vardagslycka. Alltid lika pirrigt att hålla sitt verk i handen första gången, kan bara önska att den ska få ett gott mottagande. 

Frugalistatips 3

Gödsel till trädgårdens alla växter kan bli en dyr post. Vi kan göra som August Strindberg och vattna med vår egen flytande, gula näringsblandning. Jag använder en smal blå potta som jag köpte på Designtorget för några år sedan och blandar urinen med en kanna vatten.

Frugalistatips 2

Att ha tillgång till en jordplätt och inte odla något nöjsamt och nyttigt är snudd på snurrigt. Smartast är att odla sådant som betingar ett högt kilopris i butiken när hösten kommer. Det behöver inte vara för sent att sätta vaxbönor, gröna bönor, sockerärter med mera. Jorden ska vara varm. Sedan får den inte torka ut om bönorna och ärterna ska gro. Vattna och vattna igen.

Frugalistatips 1

En frugalista (ordet kommer från USA förstås) är en som klär sig snyggt och medvetet genom att köpa sina kläder i andrahandsbutiker. En frugalista kan också vara den som överhuvudtaget lever på lite mindre pengar i kristid.

 Ett spartips i kristider är att slita längre på varje plagg. Och när man vill ha något nytt kan man titta in på Myrorna. Mitt senaste fynd är en gul kavaj med svarta prickar. Jag tänker ha den i sommar till svarta långbyxor och svart t-tröja.

 

Skriv en lista varje kväll

Jag har blivit så negativ. Det är inte roligt för omgivningen. Vad tycker du att jag ska göra? Frågade M, en äldre man som inte är så frisk längre.

Pröva det här, sa jag: Skriv in i dagboken varje kväll fem bra saker som du glad för. Roliga saker som har hänt dig under dagen eller sådant som finns omkring dig och du behöver påminna dig om. Det kommer att göra dig tacksam för vad du har och du kommer att tänka mer positivt.

M tog mitt råd. Senast vi träffades hade han en ljusare sinnesstämning. Varje kväll skriver M ned olika bra saker i dagboken. Som underbar fru, framgångsrika döttrar, friska barnbarn, trivsamt radhus och en glad liten pudelkamrat. Eller som varmt solsken, en uppfriskande skur, en vacker regnbåge, en god middag hos vänner.

Kart att glädjas åt

Glad förväntan är en viktig del av lyckan. Just nu gläder jag mig åt alla små kart jag ser på träden: äpple, päron, körsbär och plommon. Många kommer att ramla av under veckorna framöver men det är som det ska,  ett träd orkar inte bära fram allt som mogen frukt. 

Att vara labyrintista

Lärde mig ett nytt ord i går när jag var borta på middag. En av vännerna berättade att han hade träffat en labyrintista. Sådana arbetar med att anlägga labyrinter. Sverige har kanske inte så många med denna yrkestitel men i trädgårdslabyrinternas hemland England finns de samlade i en stor förening.

I England kan man bygga labyrinter. Besökaren går in i en och kommer aldrig ut igen. I alla fall inte på egen hand. Det vet vi som har läst om labyrinten vid Hampton Court i  Tre män i en båt (för att inte tala om hunden) av Jerome K Jerome. Rekommenderad sommarläsning.

När bandbredden inte räcker till

När vår empatiska förmåga börjar svikta blir vi mindre nöjda med oss själva. För vem vill uppträda som en hård, känslokall människa. Hur ska man då lösa dilemmat med all information som sköljer över oss likt en tsunami och hotar att förvandla oss till jaha-människor som inte längre reagerar på nöd och lidande?

Problemet handlar om bandbredden i hjärnan, säger intervjuade forskare i The Times (2 juni). Hjärnan behöver installera bredband om nervbanorna ska arbeta snabbare. Det krävs inmonterade datachips om vi ska påverka nervbanorna och eftersom evolutionen inte kommer att hjälpa till med det måste modern teknologi göra det, menar Salim Ismail, en av ledarna för den nya institutionen Singularity University som grundats för att arbeta med sådan teknologi. Singularitet är ett begrepp som (bland annat) betecknar den punkt när maskinell intelligens överträffar mänsklig intelligens.

Kommer nya generationer att operera in chips i hjärnan? Hemska tanke.

Jag har ett bättre förslag. Låt oss strypa informationsfloden. Vi kan välja att lyssna på nyheterna på radion en gång om dagen. Titta på e-posten en gång på morgonen och en gång på kvällen. Läsa en enda tidning. 

För mycket för oss alla

Informationssamhället har ett pris. Vi bombarderas ständigt med stimuli från alla håll – teve, radio, tidningar, dator, mobil -- och vi har inte tid att tänka igenom allt som vi hämtar in. Ju mer information vi tar emot, desto mer benägna blir vi att säga Jaha åt allt. Förfärlig flygolycka, jaha. Miserabel ekonomi i Lettland, jaha. Rånmord på öppen gata, jaha.

Forskare vid University of California i San Diego har kommit fram till att neuroner associerade med empati, altruism, tolerans och känslomässig stabilitet -- som är grunden till människans  klokhet -- ligger i frontalloben. När vi utan uppehåll tar emot ny information hinner inte frontalloben med att bearbeta fakta och vi blir känslokalla. The Times från 2 juni ägnar en stor artikel åt den här skrämmande utvecklingen.

År 2006 producerade världen 161 exabytes, enligt Columbia Journalism Review (en exabyte är en biljon biljon bytes, förklarar The Times).  Det är 3 miljoner mer information än vad som finns i alla böcker som någonsin skrivits! Och nästa år, gissar man, kommer siffran att vara 988 exabytes.

Vår hjärna lider av informationsbelastning, säger Felix Economakis, engelsk stresspsykolog. Informationsbelastningen leder oss att tro att vi är hotade och amygdala i hjärnan stänger då av det område i hjärnan som har med empati att göra. När allt och alla skriker till oss hela tiden drar vi oss tillbaka och normalt trevliga människor blir oempatiska, vi blir för stressade för att orka stödja någon. Alla hoppas på stöd, men alla är för stressade för att ge stöd. Det är ironiskt, säger Economakis, men i det moderna masskommunikationssamhället orkar inte längre någon kommunicera.

 

 

För mycket för Susan Boyle

I söndags blev pressen för stor för Susan Boyle, den 48-åriga otroligt röstbegåvade kvinnan som blev tvåa i en stor brittisk talangtävling. Hon vårdas nu på sjukhus och det är bara att hålla tummarna för att hon får tillbaka sin psykiska balans inom några veckor så att inte hela hennes sommar går förlorad.

Det är lätt att förstå att hon bröt samman. Hon har på kortare tid än någon annan gått från att vara totalt okänd till att vara världsberömd. I flera veckor har journalisterna stått utanför hennes bostad. Hon har blivit intervjuad gång på gång, i radio, i teve, i tidningar. För var gång har hon blivit mer sluten och spänd.

Vår egen framgångspojke Björn Gustafsson bröt också ihop (även om det inte var lika allvarligt) förra sommaren när berömmelsen hade drabbat honom. Han fick snabbt hjälp med alla inkommande telefonsamtal, presskontakter med mera så att vardagen blev lättare att möta. Man får hoppas att Susan Boyle får en klok agent som stöttar henne framöver. Jag vill kunna fortsätta höra hennes underbara sångröst.

Nytt ansikte

Nu kommer material om EU-valet var och varannan dag. Broschyren från Folkpartiet har Marit Paulsen på omslaget. Nog har hon ändrat utseende? Blivit lite slätare? Halsen är rynkig som halsar brukar vara hos äldre kvinnor men ansiktet är inte mycket fårat.   Kan det bulliga ansiktet verkligen vara ett resultat av botoxbehandling? Eller handlar det om retuschering?