Turandot på Gröna Ladan

I lördags var jag på Metropolitan Opera. När den via satellit kom till Gröna Ladan i lilla Sigtuna. Den här biografen bjuder sköna breda röda sammetsfåtöljer och jag är viss om att operabesökarna i New York inte kan sitta bekvämare.

Det var Gröna Ladans tredje Met-föreställning och jag hade nåtts av oroande rapporter om att operapubliken i Sigtuna går in för att klä upp sig. Det hade förekommit långa klänningar. Och tiaror! Har trovärdiga människor berättat för mig. Jag klädde mig i chanelfärger: svart byxdräkt, vit jumper. Fick duga. Till min lättnad såg jag inga tiaror så det var kanske en skröna ändå.

Kvällens opera var Turandot av Puccini. Handlingen tilldrar sig i Kina och kan summeras så här: Calaf blir besatt av den iskalla, manshatande prinsessan Turandot. Han måste, som alla friare före honom, gissa Turandots tre gåtor och kommer, som tjogtals friare före honom, att halshuggas om han svarar fel. Den vetskapen -- och varningarna från ministrarna Ping, Pong och Pang -- dämpar inte hans besatthet.

Calaf är själv en grym människa. Han begär av den vackra tjänarinnan Liu, som älskar honom, att hon ska följa hans avsatte gamle far i hans eländiga exil medan han själv riskerar sitt liv för Turandot. När Calaf gissat rätt på gåtorna vägrar Turandot att ha med honom att göra. Fast det ordnar sig. Han behöver bara kyssa henne, så väcks kärleken. Liu tar livet av sig.

Fantastiska sångröster, underbar scenografi, otroligt tjusiga kinesiska sidendräkter. En lycka att ha fått vara med om den här föreställningen. Det är friskvård för själen att unna sig något utöver det vanliga ibland.