Mjölkpigan på Rijksmuseum

Här heter Wislawa Szymborskas senaste diktsamling på svenska som kom förra året. Den näst sista dikten har titeln Vermeer och är sex rader lång. Dikten (översatt av Anders Bodegård) säger att så länge kvinnan på Rijksmuseum dag efter dag häller mjölk ur sin kanna ”förtjänar inte Världen världens undergång”.

Rijksmuseum ligger i Amsterdam och tavlan Mjölkpigan målade den holländske konstnären Johannes Vermeer när han var omkring 25 år. En kraftigt byggd, allvarlig kvinna i vit hätta, gul jacka och röd kjol häller mjölk i en lergryta. Jackan skyddas av gröna lösärmar och ett förkläde i uppseendeväckande vacker blå färg täcker kjolen. På bordet framför kvinnan finns en brödkorg och bitar av bröd. Kanske är det en brödpudding som kvinnan lagar. Vermeer målar en vardagsscen av den typ som holländska 1600-talskonstnärer tyckte om att visa.

Den fyrkantiga lådan på golvet sägs vara en fotvärmare. En rad dekorerade kakelplattor löper som en golvlist längs väggen. En av plattorna visar kärleksguden Amor. Detta, menar vissa konstexperter, är en nyckel till tavlans innehåll. Kökspigor, och i synnerhet mjölkpigor, hade ett rykte om att vara tillgängliga. Så kanske ville Vermeer leda betraktarens tankar till sex. Eller så ville han bara visa sin stora skicklighet i en studie av en ung kvinna upptagen i mjölkkammaren.