Den skakande kvinnan

Jag känner en kvinna som inte grät när hennes mor dog. Hon grät inte när hon satt vid dödsbädden, hon grät inte vid begravningen. Inte en tår. Istället skakade hon. Betraktaren såg det inte, men man kände det när man la handen på hennes arm. Hennes kalla, skakande arm. Kvinnans sinnesrörelser fick hennes kropp att vibrera.

Författaren Siri Hustvedt (gift med författaren Paul Auster) grät inte när hon fick veta att hennes far dött, då satte hon sig för att skriva en nekrolog. Hon grät inte heller vid begravningen utan höll ett minnestal med stadig röst. Men två år senare, när hon skulle hålla ett tal på St Olaf College i Minnesota i samband med att man planterade en tall med minnesplakett utanför den norska institution där fadern undervisat i nära 40 år, började hennes kropp att skaka. Fastän hela kroppen skakade på ett märkbart sätt var hennes röst fortsatt stadig och hon kunde genomföra sitt tal.

Efter att ha skakat på liknande sätt under senare föredrag har Siri Hustvedt gjort allt för att försöka förstå orsaken till sitt problem och det är det som hennes nya bok The Shaking Woman or A History of My Nerves handlar om. Författaren är sedan flera år mycket väl inläst på neurovetenskap och redovisar den kunskap som hon har hämtat in från olika böcker. Man får följa hennes sökande efter ett svar och den välskrivna boken, som är tyngd av fakta, rekommenderas till alla med ett starkt intresse för psykologi och neurovetenskap.