Första leendet

Här kommer ett råd som alla gör klokt i att följa. När du besöker två nyblivna föräldrar så hejda varje impuls att lyfta upp deras gulliga lilla knyte. Fråga först om barnet har börjat le. Bara om svaret blir jakande, kan du be att få hålla barnet en stund.

Annars kan det gå som för mig. Jag var hemma hos en grannfamilj för att se deras förstfödde och föräldrarna la gossen i mitt knä. Då tittar han på mig och ler! Sedan ler det lilla barnet en gång till! Han är bedårande söt. Men barnets moder blev inte glad. Jag, en besökare, har stulit hennes sons första leende! Det här hände för tio år sedan men Katarina har inte glömt.

Det finns en nackdel med att flytta. Man förlorar grannar som man gärna hade velat fortsätta att umgås med. Katarina blev besviken när vi flyttade till Sigtuna. Vi var ledsna över att tappa kontakten med henne och hennes familj. Hon sökte upp mig nyss på trädgårdsmässan och det var roligt att träffas igen. Men jag visste vad hon skulle påminna mig om. Hur hon dag efter dag hade försökt locka fram ett leende och så kommer jag.... Nu skrattar vi tillsammans åt det, men jag vet att hon sörjde den gången.

Jag vill inte göra fler människor missräknade. Det första leendet måste föräldrarna få. I dag förhör jag mig innan jag tar upp ett litet barn.