I går var det en dödsannons över Kristina Näslund. Född på juldagen 1922, död 24 april. Inte utan att jag ryckte till och började fundera över min egen kommande död. Ska jag kanske bli en direktare? Så kallar begravningsbranschen människor som bestämt att de ska svepas och kremeras till aska att läggas i en minneslund eller spridas för vinden. Allt utan några ceremonier, utan närvaro av anhöriga.
Jag menar att det låter bra. De anhöriga slipper jordfästningsakten. Men en riktigt god minneslunch -- de anhöriga kommer att hitta menyn i mina efterlämnade papper -- när man berättar historier om mina egenheter och skrattar tillsammans, tycker jag att det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar