Funderingar

Tänk om människan inte hade något att fundera över. Ingen gåta att lösa, inget problem att ta ställning till. Om inget vore förborgat eller svårförstått, så tråkigt det skulle bli.

Just nu funderar våra ministrar om de ska få sitta kvar vid makten i höst. Daniel undrar över hur livet som Kunglig Höghet ska bli. Jag funderar över varför jag alltid sparkar in vänster toffel under sängen när jag lägger mig så att jag måste böja mig ned och fiska fram den när jag går upp på morgonen. Jag vill sluta göra så, men har inte lyckats. Och varför hamnar aldrig bokstäverna rätt i just ordet skickat när jag skriver på datorn?

Jag har också funderat över detta att många hus och gamla kyrkor har dekorationer i form av ansikten. Det kan vara blida, vänliga, vackra eller monstruösa ansikten. På Skokloster slott finns det vapen och verktyg från 1600-talet med utsmyckningar i form av ansikten. Där kan man också hitta konstfullt dekorerade öppna spisar som visar grinande ansikten. Och i den stora paradmatsalen på Skokloster tittar guldförgyllda ansikten ned från taket och sträcker ut tungan åt oss.

Våra mynt och frimärken är försedda med ansikten. Kungens främsta uppgift är att vara ett ansikte på den svenska kronan.

Varför finns det ansikten överallt? Nu tror jag mig ha kommit lösningen på spåret. Nyss skrev Svenska Dagbladet (4 juni) om gargoyle. Ordet kan härledas till legenden om St Romanus som med Guds bistånd räddade trakten kring den franska staden Rouen från den eldsprutande besten Gargouille. När kroppen brändes på bål, blev huvudet och halsen av Gargouille kvar oskadda. Monstrets huvud spikades då upp på katedralens vägg som ett skydd mot onda andar.

Tanken med att använda ansikten som utsmyckning är kanske att de ska skydda. Mot onda andar, husets förfall och fall i ekonomin.

Den nyss tagna bilden visar Cox Orange i tidigt kartstadium. För övrigt presenterar Dagens Nyheter min pomologi Svenska äpplen i dag.