Verandagäst

Den första besökaren blev en citronfjäril som flög in redan innan verandan var klar. Hona säger G, sedan han tittat efter i sin nya bok med alla Sveriges fjärilar.

Jag får fortfarande en kick när jag går ut på verandan. Den luktar nysågat trä och jag påminns om morbror Hjalmar. Han hade ett sågverk. Som barn tyckte jag att det var fantastiskt att stå där och se den stora, vassa, snabba sågklingan förvandla långa avbarkade furor till brädor. Medan högen av sågspån växte och växte.

Färskt sågspån luktar gott. Det är mjukt att gå på. Om man kastar upp en handfull sågspån i luften kan man se hur det faller ner igen, som gul snö. Man kan värma hus med sågspån men morbror Hjalmar använde ved. Så vart tog all sågspån vägen? Måste fråga kusinerna.

En annan spännande sak hos morbror Hjalmar i Kvarnfors var den höga forsen som skummade och brusade. Det var knappt att jag vågade titta ned på den. Hur den stora, stilla dammen någon stans under bron, som ledde till sågverket, kunde förvandlas till en rytande fors gick inte att förstå. Kanske hade forsen drivit en kvarn en gång i tiden. En gång före min tid, innan byn blev ansluten till det allmänna elnätet, hade min morbror försett grannarna med ström. I dag har kusinen byggt ett modernt litet kraftverk i forsen.

Jag var ofta några dagar i taget hos morbror Hjalmar och moster Lena. Då var jag del av en familj. Med en pappa, en mamma som fanns hemma hela tiden och två barn som var ett par, tre år äldre än jag. Det var en vinterdag i Kvarnfors som jag fastnade med tungan i trappräcket och moster Lena räddade mig genom att hälla på varmt vatten. Händer sådant även dagens barn? Troligen inte, nu är de mer upplysta och varnade för alla faror.

Jag antar att jag har kommit ihåg det jag velat minnas och många fåniga saker har jag lagt på minnet av ingen särskild anledning alls. Så skriver Agatha Christie i sin självbiografi. Jag kommer ihåg att morbror Hjalmar hade nattmössa, den såg ut som en lång vit strut. Varje människa vänder sig massor av gånger under sömnen. Kunde mössan verkligen sitta kvar under natten?

Jag släktas på morbror Hjalmar, jag fryser om huvudet på natten. Så snart det blir höst sover jag i en stor tunn tröja med huva. Jag söker en chic nattmössa eller pyjamas med huva men hittar aldrig någon. En entreprenör som börjar tillverka dessa nödvändigheter i en tid när vi alla försöker spara energi genom att vrida ner temperaturen på natten har guldläge.