Åkerö till Vita Frun

I morse låg det snö på marken. Kan man ta vara på fallfrukt som varit utsatt för snö och frysgrader? Jag besökte konferensgården Krusenbergs herrgård i eftermiddag, den ligger ett par mil bort. Gick runt i den stora härliga äppelträdgården och smakade på några fallfrukter. Varken Maglemer eller Åkerö hade tagit någon skada av en natts vinterväder. Noterade för övrigt att Maglemeräpplena var mycket vackra och märkvärdigt skorvfria. Den sorten får lätt skorv längre söderut.

Mats Gustafsson på Krusenberg visade mig höstens vackraste frukt, ett stort härligt rött Åkerö. Det hade han lagt vid Vita Fruns kuvert i Vita Fruns rum. Vita Frun är herrgårdens vänligt sinnade spöke, henne månar alla om. Klart att hon ska ha det tjusigaste äpplet.

Jag skriver här nästa gång den 1 november.

Sump till komposten

Besökte biografen Victoria på Götgatan i går. Drack en god cappuccino i biografens foajé och fick ett kilo äkta eko-kaffesump med mig hem. Jag tar redan vara på min dagliga sump. Nu fick jag ett extra tillskott av svart materia som jag ska strö på komposten.

Varje kväll tar caféets personal hand om dagens sump, packar den i ursprungspåsarna som märks Gratis växtnäring, lägger dem i en korg och ställer fram till gästerna. Strålande idé.

Krig, kvinnor och gud

Min granne Beata Arnborg har inte synts till mycket de senaste två åren. Det har varit lite tomt faktiskt. Men Beata har bott månader i Göteborg för att forska i Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet, hon har begravt sig i klipparkivet på Sigtunastiftelsen, hon har läst texter av alla slag och hon har gjort massor med intervjuer. För att sedan skriva den första biografin om Barbro Alving, Bang. Man förstår att det har varit ett mastodontarbete men nu ligger boken klar.

Jag kan uppfattas som jävig men den 462 sidor tjocka Krig, kvinnor och gud är en synnerligen välskriven bok. Tycker mig få ett heltäckande porträtt av en högt begåvad, ärelysten, framåt skribent som vann stor berömmelse men aldrig verkar ha varit lycklig och tillfreds. Man följer Bang i medgång och motgång. Läsaren får också en intressant bild av viktiga politiska skeenden under 1900-talet, i Sverige och utomlands.

Nu har Beata tid att gå promenader med Molly Bloom igen. Fångade paret på bild i går vid lunchtid.

För övrigt har Doris Lessing födelsedag. Hon föddes denna dag år 1919.

Omtalad vindsvåning

Dagens Nyheters vindsvåningsreportage den 8 oktober kommer att leva kvar länge i läsarnas medvetande. Du som inte sett det: Ett ungt par har inrett en vindsvåning på 165 kvm. Där finns två takterrasser, ett loft, två bastubad, gott om exklusiva inredningsdetaljer, sex meter i takhöjd. Det fanns en bastu men när paret hittade ett outnyttjat schakt inredde de en bastu till. Man kan ju tröttna på att svettas i den första efter några sittningar.

De två ungdomarna kan vara ensidigt porträtterade i reportaget. Kanske är de medlemmar i naturskyddsföreningen, sopsorterar, arbetar som volontärer för Stadsmissionen på söndagarna och har fadderbarn i Nepal. Så kan det vara, men reportaget ger ett annat intryck. På frågan hur de bor om 10 år svarar de: I en större våning på 300 kvm där kvinnan har en egen klädkammare -- walk-in-closet heter det i reportaget -- med plats för en divan.

Det finns fördelar med 300 kvm. Man kan ha varsin klädkammare med schäslong, man kan ha ett särskilt rum för att slå in paket i (jag tycker mig minnas att Elvis Presley hade ett sådant rum) och ett annat rum bara för att borsta skor i.

Men 300 kvm har sina olägenheter också. Det blir mycket att vårda. Lycka har inte med stor våning eller överkonsumtion att göra. Det kommer också dessa två ungdomar att komma underfund om.

Public Service i radioprogrammet Godmorgon världen gjorde en kul sketch på vindsvåningen den 17 oktober. Men ännu roligare är den parodi som Svenska Dagbladet publicerade den 15 oktober (kulturdelen s 12). Upphovsmännen till serien Stockholmsnatt har tagit DN:s artikeltext närmast rakt av och lagt replikerna i munnen på ett ungt par i ett ventilationsrum under jord.

Mindre kött, mer hälsa

Om jag bodde i Australien skulle jag kanske vara kangatarian. Så kallas de som äter känguru men inget annat kött. Kängurun är ett vilt djur som måste leva fritt. Om den föds upp i hägn blir köttet illasmakande.

Hösten är min årstid, då kan man köpa fint lammkött och vilt samt nyskördade rotsaker och frukter. Jag, en lammviltarian, är övertygad om att det är bättre för jordens framtid och för människans hälsa om vi äter mindre kött.

Nu har forskare vid Oxford University funnit att en neddragning till tre köttmåltider i veckan kan varje år förebygga 45 000 fall av för tidig död i Storbritannien.

Vitamin B 12 kan förebygga Alzheimer, visar en sjuårig studie i Finland. Sambandet ser ut så här: 1) Aminosyran homocystein ökar risken för att drabbas av Alzheimer. 2) B 12 minskar halten av homocystein i kroppen. B 12finns i kött men även i fisk, ägg och mejeriprodukter.

Tre skämt

Några skämtteckningar ur The New Yorker 11 oktober 2010:

En ung flicka ser sin mamma fnissa när hon läser sin gamla dagbok. Dottern:
-- Vad var meningen med att skriva en blogg som ingen annan kunde läsa?

Två gräsmattor med staket emellan. Den vackra gräsmattan:
-- Ja, jag är grönare. Men är jag lyckligare?

Text på stor anslagstavla utanför en kyrka:
-- Följ Gud på Twitter

Fullkornstips 1

Gick till butiken för att titta på fullkornsprodukter. Fann nakenhavre som jag hört talas om men inte provat tidigare.

Kokade 1 1/2 dl nakenhavre i 4 dl vatten med en halv tesked salt i 30 minuter (2 portioner). Serverade havren med kokt färsk brysselkål, stekt skivad lök, tikka masala currypasta (från burk) samt strimlad mozzarella att strö över tallriken. En god grön middag.

Den skalfria nakna havren (Avena nuda) härstammar från bergsområden i Kina och Mongoliet men odlas nu också i Sverige, till exempel på Gotland och i Halland. Påstås vara mer näringsrik än vanlig havre.

Korta titlar

Jag kommer aldrig att skriva en roman, jag har inte den kompetensen. Men för den där boken som aldrig kommer att bli av har jag en väldigt bra titel -- ett enda, trestavigt ord. Skriver du kanske på en bok? Och grunnar på vad den ska heta? Varför inte välja en kort, slagkraftig titel.

Många författare har valt korta titlar, påpekar Abe Books i ett utskick och nämner till exempel A av Andy Warhol, C av Tom McCarthy, S av John Updike, V av Thomas Pynchon, W av Georges Perec och Z av Vassilis Vassilikos.

Andra korta titlar är N or M av Agatha Christie, Moo av Jane Smiley, We av Charles Lindbergh och It av Stephen King. Jag kommer inte på några svenska böcker med korta titlar men de finns säkert.

B, T och R verkar vara lediga, så passa på. Frågan är vilken boktitel man kommer ihåg bäst, R eller det 13 ord långa Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet (Anneli Jordahl).

Frukt för små fåglar

Min bukettapelhäck är tre år gammal. Gulnande blad faller ett efter ett men frukterna sitter kvar. Små, röda frukter som koltrastarna njuter av till vintern.

Sanningen om apelsinjuice 4

Nypressad juice får bara den som pressar apelsinen själv. Är Arlas God Morgon Nypressad juice verkligen nypressad? Alls icke. Den är flera dagar gammal och har en pastöriseringsprocess att tacka för sin hållbarhet. ”Ytterst varsam värmebehandling” skriver Arla på kartongen. Hur ser då den processen ut, hur många grader, i hur lång tid?

Arlas konsumenttjänst visste inget om pastöriseringen men lovar att ta reda på fakta. Fyra dagar senare får jag ett brev:

Hej! Tack för att du hörde av dig till Arla Forum! Jag har kontaktat kvalitetsansvarig för God Morgon juice och det finns inga ytterligare uppgifter än att den pastöriseras vid lite lägre temperaturer än vanlig juice. Temperaturen lämnas inte ut eftersom att detta är en viktig del i processen för juicen.

Varför ska Arla hålla inne med det här? I motsats till Arla berättade Brämhults villigt för mig hur deras värmebehandling ser ut: juicen upphettas till 72 grader under minst 20 sekunder.

Brämhults skrev då också detta till mig: ”I stort sett alla andra juicer du kan köpa i Sverige är kraftigt pastöriserade, dvs upphettade till ca 90 grader ett antal gånger. Detta förlänger hållbarheten väsentligt men tar även bort en del av vitamininnehållet samt en del av smaken”.

Arlas brist på transparens får mig att misstänka att värmebehandlingen inte är så varsam trots allt.

Tesalong med engelskt stuk

Gick Rörstrandsgatan häromdagen och kom att passera Classic Tea Room som jag läst om i pressen. Det passade bra att hoppa in där och dricka te. Rosenmönstrade gardiner, engelskt porslin, riktiga scones, äkta clotted cream importerad från England, lemon curd och jordgubbssylt. Jag valde en kanna med Assamte och alltsammans smakade förträffligt.

Classic Tea Room passar alla utom hundallergiker. I tesalongen huserar en söt, liten, vit jycke. Det är oväntat, men ser hemtrevligt ut.

Rosor i äppelträd

Ännu har jag inte plockat ner mina Gul Richard (det lilla som blev) och mina Cox Orange. Rosen på bilden är Schneewittchen (klättervarianten) som fortfarande blommar.

Flyttbesvär

Flytta aldrig, det inte roligt att flytta. Det säger S som tillsammans med hustrun säljer det gamla huset för att installera sig i en bostadsrätt.

Inte roligt är att uttrycka det milt. Vad jag förstår, så har mina vänner ett litet helvete. En husförsäljning går nämligen inte längre till så som när jag sålde mitt hus för sju år sedan för att flytta till Sigtuna. Då kom mäklaren för att ta några bilder, det bestämdes datum för visning och så var det inte mer med det.

Nu ska huset stajlas. Och det handlar inte om att möblera om lite lätt, köpa fräscha kuddar till soffan och ställa in levande blommor. Nej, det mesta ska bort. Vännernas hus som var så vackert och trivsamt inrett ser i dag ut som ett kliniskt laboratorium: inga mattor, inga tavlor, inga gröna växter. Bara hälften av möblerna är kvar, resten står i ett möbelförråd några mil bort. Alternativet, sa mäklaren, är att ställa in möblerna i en pickup och åka runt medan visningen pågår.

Jag gissar att huset ser större ut när det är tommare. Men det ser också förfärande kalt ut. Vännerna otrivs i ett hus som de inte känner sig hemma i. Där ska de bo tre månader till.

Dessutom ska allt som inte är tiptop åtgärdas. Ett duschrum med fuktskador ska nu snabbt repareras, växter vid husgrunden grävas upp med mera. Det gagnar mäklaren som kan sätta ett högre pris. Förr berättade man för köparen om fuktskadan, som förstås drog ned priset på huset, men det är ju för att man inte längre orkar med husets underhåll som man säljer och överlämnar alla nödvändiga åtgärder till köparen som då har chans att välja det kakel som han eller hon vill ha.

G och jag har bestämt oss. När vi säljer huset en dag, kommer vi att vägra stajling.

Blommande skönhet

Bilden som jag tog häromdagen visar en Lewisia som vi fick som present i somras. Den har blommat så här fint sedan dess. Har klippt av vissnade blomstjälkar och hoppas kunna sätta frö till våren. Har förstått att frön varje gång ger Lewisia med nya, spännande färger.

Årstafruns dagbok

Torsdag förra veckan var min turdag. På Sigtunastiftelsens bibliotek fanns till salu gamla böcker utrangerade från olika bibliotek i kommunen, bland dem något som jag länge önskat mig: Årstadagboken i tre band av Märta Helena Reenstierna. Hon, som kallades Årstafrun, skrev dagbok mellan 1793 och 1839. Märta Helena berättar om sin familj, om livet på gården, om tilldragelser i huvudstaden och i ute i världen.

De tre banden som gavs ut 1946 innehåller bara ett urval av dagboksanteckningarna men det är ändå värdefull läsning, särskilt som utgåvan är illustrerad och försedd med förklaringar till många för oss främmande begrepp.

Kristina Ekero Eriksson har nyss gett ut boken ”Årstafruns dolda dagböcker” med ambitionen att skriva ”Märta Helena Reenstiernas sanna historia”. Den boken ska jag önska mig i julklapp.

Här är några dagboksutdrag skrivna den 11 oktober:

11 October 1793
förmiddagen skref jag till mor och eftermiddagen for till stan samt kom hem klock.1/2 till 7. Uti stan betalte jag för Galonerne till Hans Abrams jacka 5 RDr 10 ß. Efven hemtog och betalte jag min stora nya Röda tafts Paraplui som för ställning och uppsättning kostade 12 plåtar. Jag hemtog ock en svart spänd taftshatt som i arbetslön kostade en plåt.

11 October 1798
Thorsdag. Solsken, blåst, rägn ombytte. Efter vanligheten var min första tour ned i träbyggningen till mina Påfogelungar och de 2ne turkiska kycklingarne, som jag där hade, men min bestörtning kan ej beskrifvas, när jag fann den vackraste Kycklingen ligga mördad af råttor, med hufvudet neddragit uti ett hål vid tröskeln och den vackra svartskinande kroppen innanföre. Denna Hönskycklinge hade en ganska stor snöviter tofs och var eljest svart. Han var kläckt den andra september, således endast 5 ½ vecka eller 39 dygn gammal och vägde utom hufvudet 22 lod.
Såväl min man, Son och jag som efven pigorna voro ganska ledsna hela dagen öfver denna olyckshändelse, emedan ingen af oss någonsin sett en så skön kyckling. Jag gjorde ej eller något gagn hela dagen. Om aftonen skref jag till min Bror.

11 October 1800
Lördag och Böndag. Väderleken ömsom rägn och upphålls. Ingenting mindre helgdagslikt i dag ty vi voro occuperade med hvarjehanda små sysslor. Jag intog och putsade ett Pomeransträd, spritade Sockerärtor och läste i Lundbergs trägårds Praxis, medan Herrrarne i trädgården och annorstädes hade eftermiddagen att syssla. Lyckligtvis kom ej eller någon främmande hit. För öfrigt var efven allt trist och nog oro

11 October 1814
Tisdag. Trädgårdsmästarens Hustru hemtog för 32 ß skorpor – jag kom ej att lägga bort dem genast, emedan jag stöpte, och då jag om aftonen räknade dem, saknades för 4 ß -- hvilka Huspigan Lovisa stulit, då hon bäddade min säng.

11 October 1821
Thorsdag. Skönt väder. Pigorna tvättade och voro efven till sjön ned klädren. Efermiddagen drack jag Caffée på Liljeholmen och tog fru Rubenson med mig till Rosendal, hvarest nu byggdes en våning till på ett hus, hvilken Konungen önskar, om möjeligt är, få färdig vid denna månads slut, men hvilket för mig synes alldeles omöjeligt. Vi mötte vår Nådige Kung på Blaisieholmen, som lika mildt som alltid aftog sin hatt och hälsade -- Han hade 4 par hvita Hästar för Vagnen -- Hade klifvit öfver spånet, stenar och skräp i alla rum och under ställningar framträngt, så att Dess hatt fullit ned i skräpet. Hvarje gång han där ser på arbetet, får hvarje Arbetare en RD öfver den accorderade dagspenningen.

11 October 1827
Thorsdag. 7 Kungl: Portraiter af gips uppsattes i förmaket, de där i många år legat uti mina gömmor nästan förglömde.

11 October 1831
Tisdag. Grönberg var efter egit nådigt välbehag och sålde kålrötter, Äpplen, hvitkål, Pourio, blomkål och en melon, och jag fick därföre (för allt) 5 RD rgds.

11 October 1835
Söndag. Kl:9 for Mamsell med unga bruden till kyrkan i min Calleche och Brudgummen i Sällskap med för detta Jungfru Johanna i en Chajse – vid hemkomsten var hos ägta paret sällskap af brudens Syster och Svåger. Grosshandlaren Leufstedt var här medan Mamsell var till kyrkan. Han Gissade om denna dagens Hemkomst öh! gladeliga fest. Maja Greta satt och lagde en tröja -- Gud låte henne ej blifva så giftsjuk som dess döfva Syster Brita Stina och andra onämnde. Trädgårdsmästare Lindgren och jag samtalade om lyckliga ägtenskap och våra blomväxter ---. Till aftonen var här blott Kornsgryns Sötgröt och kall refbensstek ----

Äppelmarknad på Grönsöö

Idag klockan 13 kommer jag att hålla ett föredrag och tala om min nya pomologi Svenska äpplen på Grönsöö slott i samband med äppelmarknaden som pågår under helgen. Välkomna!

Till styvmoderns lov

Besökte Sigtunastiftelsens bibliotek på eftermiddagen igår -- hade fått för mig att jag måste låna och läsa Driver dagg, faller regn av Margit Söderholm – och där hade man redan fem minuter över ett lagt ut tio romaner av Mario Vargas Llosa på disken. Två hade gått iväg men jag la beslag på Till styvmoderns lov.

Jag läste boken (min första bekantskap med nobelpristagaren) på drygt två timmar och kan berätta att de cirka 160 sidorna är uppbyggda kring sex kända tavlor som återges i slutet av verket. Boken är också uppbyggd kring Don Roberto, hans tonårige son Alfonso och hans vackra hustru Lucrecia.

Don Roberto är chef för ett försäkringsbolag på dagarna men resten av tiden ägnar han sig åt sin kropp och åt älskog med Lucrecia. Hans största intresse, efter erotiskt måleri, är att hålla kroppen ren. ”Badrummet var hans helgedom, tvättstället var offeraltaret och han själv var prästen som varje natt firade mässan som renade och frälste honom till livet”. Läsaren får detaljerade beskrivningar av hur Don Roberto rengör sina fötter, sina öron och sin näsa. Hela fem sidor ägnas åt bajsande.

Lucrecias väninnor har varnat henne för att styvsonen kan bli ett hinder för lycka i äktenskapet men det står snart klart att Alfonso avgudar sin styvmor. De två inleder ett förhållande som han avslöjar för fadern varpå denne kör ut Lucrecia.

På bokens baksida får man veta att Till styvmoderns lov är en sann njutning för alla historieberättandets narkomaner. En väldigt rolig bok, säger Per-Olof Enquist i DN i dag. Men jag blir beklämd av historien om den naiva, oförståndiga Lucrecia och den falske, förslagne styvsonen. Peter Englund har beskrivit Vargas Llosa som ”en pessimist som man blir upplyft av att läsa och som gör världen mer gripbar.” Det gäller inte för Till styvmoderns lov. Får lov att läsa något mer av Vargas Llosa som kan väga upp denna gubbsjuka bok.

Att inte känna igen röster

Den kände neurologen och författaren Oliver Sacks berättade i The New Yorker den 30 augusti i år om sin ansiktsblindhet och sitt usla lokalsinne. Han har aldrig tidigare skrivit om detta, men de som läst min bok Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet från 2006 känner till hans svårigheter. Oliver Sacks hade nämligen den stora vänligheten att låta mig intervjua honom. Jag skickade flera frågor per e-post till hans assistent ena dagen och nästa morgon hade jag ett långt brev på tre sidor i min fax! Den upptagne, världsberömde mannen hade skyndat sig att svara och vad jag älskar honom för det. Några dagar senare fick jag samma text i ett pappersbrev.

Vill du höra Oliver Sacks berätta om sitt neurologiska handikapp prosopagnosi eller ansiktsblindhet, gå till www.thenewyorker.com och sök på Oliver Sacks. Då kommer du till en 13 minuter lång intervju (audio) med dr Sacks.

Insändarspalten i The New Yorker från den 20 september har ett brev från en man i Ohio som påpekar med anledning av Sacks artikel att polisens ögonvittnen bör testas för ansiktsblindhet, hur ska man annars veta om de är tillförlitliga. Det får man hålla med om.

En insändare skriver att hon har ett annat handikapp, hon lider av phonoagnosi eller röstagnosi. Alltsedan hon födde barn har hon inte kunnat känna igen bekanta röster i telefon. När hon hör en röst kan hon avgöra om det är en man eller kvinna, en ung eller gammal person men hon hör inte vem det är. Hon känner inte igen rösten hos sin man, sin syster, sin svärmor eller någon annan. Den förklaring hon har fått är att en komplikation vid hennes graviditet måste ha lett till att hon fick ett litet slaganfall.

Sanningen om apelsinjuice 3

Brämhults apelsinjuice är en av de godaste. Läser på förpackningen att den består av ”Färsk frukt som tappas på flaska direkt efter pressning”. Låter bra. Men det är inte sanningen om Brämhults juice. Längre ner, i mycket liten stil som kanske få orkar läsa, står: ”Genom en ytterst varsam värmebehandling bevaras frukternas smak- och näringsämnen”.

Ringde Brämhults. Saften från pressade apelsinerna hettas upp till 72 grader. Därefter tappas juicen på flaska. Det vore hederligt av Brämhults att skriva som det är.

Inte heller Arla talar sanning på sina förpackningar. Arla säljer juicen Godmorgon Nypressad. På förpackningen kan man läsa att handplockade apelsiner skickas till Arlas presseri (presseri?) i Danmark. ”Där pressas de direkt ned i den här förpackningen som är förnyelsebar och skyddar juicens goda smak på bästa sätt.”

Det låter bra, eller hur? Man ser framför sig hur apelsinsaften har sprutat direkt från frukten ned i min juicekartong. Men så går det förstås inte till. Längre ned på kartongen står det, i liten stil, att juicen är värmebehandlad. Den är alltså pastöriserad och först därefter tappad på kartong. Att skriva som Arla och Brämhults gör är falsk konsumentupplysning.

Positivt tänkande kan gå för långt

Om den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich hade varit bosatt i Sverige, hade hon sagt att det var positivt tänkande som krossade HQ-banken och fick den att gå upp i rök. Det kan också stämma. De ansvariga i banken som sysslade med tradingaffärer -- banken har för egen räkning köpt och sålt värdepapper för att tjäna pengar -- hade ingen tanke på annat än att det skulle gå vägen och bortsåg från att den här egenhandeln är en farlig hantering av kundernas sparmedel.

Barbara Ehrenreich skyller gärna det mesta som går fel på positivt tänkande som man kan se i hennes bok Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (Bright-sided. How the relentless promotion of positive thinking has undermined Anerica).

Hon inleder boken med att berätta om sina erfarenheter från att ha fått bröstcancer. Det är en hysterisk och plågsam positivitetskultur som möter henne: cancerpatienten måste vara positiv till sin svåra sjukdom, närmast betrakta den som en gåva, måste tänka positivt 24 timmar om dygnet. Om hon inte övervinner sin cancer har hon inte varit tillräckligt glad. Författaren möter också en ohämmad kommersialism. Bröstcancermarknaden erbjuder till exempel rosa nallar, rosa bröstcancerljus, rosa underkläder, armband med rosa bergkristall och annan bröstcancergrannlåt). Måtte inte detta spridas till Sverige.

Positivt tänkande kan verkligen gå för långt. Man blir inte frisk från cancer och man blir inte rik genom att tänka positivt. Barbara Ehrenreich menar att människorna i USA påtvingas en positivitetskult som innebär att de med invändningar och kritiska röster mobbas.

Jag håller inte med om allt som Barbara Ehrenreich skriver -- lagom mycket positivt tänkande gagnar människan -- men hon har rätt i mycket.

Rosenmun, apelsinstump och russinsnöre

Såg i tidningen att chefen för Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna tvingas avgå. Nu söker man någon som kan öka farten på utgivningen av den planerade 100 banden som ska presentera alla Sveriges ca 50 000 växt- och djurarter. Detta är det största svenska bokverket någonsin.

Hittills har det kommit elva band på fem år. Den senaste handlar om slemmaskar och stjärnmaskar. Där hittar jag den vackra snäckstjärnmasken med en lång och rörlig snabel som kan gräva i sanden eller svepa genom vattnet i jakt på föda och jag hittar dubbelstrumpan, en beige stjärnmask med mörkare ton i båda ändar som lever i havsbotten på mellan 2 och 2000 meters djup. Jag hittar också långsnöret, lineus longimissimus, som är världens längsta djur (se bild) och helt utsträckt blir nära 5o meter långt.

Forskarna måste ha haft roligt när de namnsatte sina fynd. Rosenmun, rödvinsnemertin, långsnöre, spateltråd, apelsinstump, lerknut, svartögd julklappsmask och russinsnöre heter några av de små maritima maskarna.

I dag börjar Utrensning av Sofi Oksanen som radioföljetong. Jag läste boken i somras och den är ruskigt bra.

Rodda och skrodda

Nu går jag och roddar, sa fotografen från TV4 här om dagen när han bröt upp från kaffebordet strax före ett nytt inslag från min trädgård. Då visste vi vad han skulle göra: flytta kameran till en ny plats i trädgården, dra kabel, kolla inställningar med mera.

Rodda (rådda) är en jättebra term som kan innefatta mycket och betyder ”ställa i ordning”. Musiker använder också ordet rodda; ofta har man en särskild roddare som fixar allt på scen.

Skräddaren gör ett mönster, klipper till tyg, nålar, tråcklar ihop, syr, provar av, fållar, gör knapphål, syr i knappar, provar igen, pressar. Allt det jobbet går under skrädda. Städa är ett samlingsord för en rad sysslor: damma, sopa, suga, torka, svabba, plocka upp, plocka in, plocka av, plocka rent, plocka ihop.

Fler sysslor kan behöva en heltäckande term.

Skrodda = sitta vid skrivbordet och tänka, skriva, ringa folk, svara på brev, betala räkningar, skicka sms med mera. Halva dagen sitter jag och skroddar. Trädda = rensa rabatter, klippa gräs, sätta upp stöd, beskära träd och buskar, gräva om komposten eller göra något annat i trädgården.