Positivt tänkande kan gå för långt

Om den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich hade varit bosatt i Sverige, hade hon sagt att det var positivt tänkande som krossade HQ-banken och fick den att gå upp i rök. Det kan också stämma. De ansvariga i banken som sysslade med tradingaffärer -- banken har för egen räkning köpt och sålt värdepapper för att tjäna pengar -- hade ingen tanke på annat än att det skulle gå vägen och bortsåg från att den här egenhandeln är en farlig hantering av kundernas sparmedel.

Barbara Ehrenreich skyller gärna det mesta som går fel på positivt tänkande som man kan se i hennes bok Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (Bright-sided. How the relentless promotion of positive thinking has undermined Anerica).

Hon inleder boken med att berätta om sina erfarenheter från att ha fått bröstcancer. Det är en hysterisk och plågsam positivitetskultur som möter henne: cancerpatienten måste vara positiv till sin svåra sjukdom, närmast betrakta den som en gåva, måste tänka positivt 24 timmar om dygnet. Om hon inte övervinner sin cancer har hon inte varit tillräckligt glad. Författaren möter också en ohämmad kommersialism. Bröstcancermarknaden erbjuder till exempel rosa nallar, rosa bröstcancerljus, rosa underkläder, armband med rosa bergkristall och annan bröstcancergrannlåt). Måtte inte detta spridas till Sverige.

Positivt tänkande kan verkligen gå för långt. Man blir inte frisk från cancer och man blir inte rik genom att tänka positivt. Barbara Ehrenreich menar att människorna i USA påtvingas en positivitetskult som innebär att de med invändningar och kritiska röster mobbas.

Jag håller inte med om allt som Barbara Ehrenreich skriver -- lagom mycket positivt tänkande gagnar människan -- men hon har rätt i mycket.