Fyra fyndade kalendrar

Fyndar, fyndar, fyndar – det är vad vi gör på sommaren när alla loppisar på landsbygden slår upp sina lagårdsdörrar och besökarna har chans att hitta ännu en tvålkopp eller musmatta till sin samling (nog måste någon vid det här laget ha börjat samla musmattor?). Själv samlar jag inte på något men böcker intresserar alltid.

I söndags när jag såg skylten ”Bakluckeloppis på Venngarn” styrde jag dit. Hittade de fyra första utgåvorna av Gastronomisk KALENDER (1961-1964) med en mängd underbara bidrag från kulinariskt kunniga personer för några ynka kronor. Såg sedan att böckerna hade getts till en Ingrid Nicklasson och var försedda med dedikationen ”God jul tillönskar Tore Wretman.” Alla dagens stjärnkockar står i tacksamhetsskuld till denna matens mästare, ständig sekreterare i Gastronomiska Akademien, som höjde yrkets status många pinnhål.

Man blir nyfiken, vem var Ingrid? En anställd i Riche-koncernen? En hjälpsam granne på landet? Jag kan avslöja att Ingrid inte verkar ha läst hela kalendern från 1963, den ger ett oöppnat intryck. Men jag kastar mig över bokens avslutande kapitel ”Morgondagens matlagning” av H. Carlheim-Gyllensköld. Har hans spaningar slagit in? Nej, tyvärr.

Morgondagens matlagning
Carlheim-Gyllensköld, som skrev bland annat en storartad bok om konsten att laga fisk, spår att några år tiotal år framåt i tiden -- där är vi nu! – kommer vi att på de stora restaurangerna slippa lång väntan; matsedeln är mycket mer omväxlande och lammnjurar på spett, gratinerade musslor och bläckfisk är populära rätter; exklusiva matvarubutiker med betjäning förekommer överallt, även i förorter och små städer; alla försök att försämra varornas kvalitet är för längesedan omöjliggjorda av en allt mer kvalitetsmedveten kundkrets; så gott som varje familj har ett ordentligt rotisseri samt en stor och riktigt utförd grill och köken har blivit befriade från allt stekos. I familjerna gör alla en lika stor arbetsinsats och det har blivit en försynt tävlan om vem som lagar den bästa maten. Ja, all mat som lagas i hemmen är högst förträfflig och alla familjemedlemmarnas skicklighet ökas ständigt. Eftersom matredaktörerna höll på att bli tokiga under arbetet med att söka efter nya recept ägnar de sig stället åt att skriva spirituella artiklar om mat.

Jag är ledsen, herr Carlheim-Gyllensköld, men det har inte blivit så här. Bara en av dina spådomar har slagit in: ”Det för all kulinarisk kultur vidriga cigarettrökandet mellan rätterna” har försvunnit, tack och lov.

Skulpturen av den gamle mannen med katt i knä föreställer varken Wretman eller Carlheim-Gyllensköld. Den är utförd av Anne Wiberg och står nära Venngarns slott i Sigtuna.