Svåra villkor under uppväxten kan leda till sjukdomar. Det kan också ge beteendeproblem och problem med inlärning. Studier visar att många barn som utsatts för tidiga traumatiska situationer har svårare än andra att sitta stilla och följa lärarens undervisning; som tonåringar dras de ofta till riskfyllda beteenden och som vuxna utmärks de ofta av förhöjd aggressivitet, dålig impulskontroll, sämre kognitiv förmåga och svårigheter att skilja mellan verkliga och inbillade hot.
Att en svår barndom påverkar barnets förmåga att fokusera och lära in är nog lätt att förstå, men hur kan det ge kroppsliga sjukdomar? Sedan ACE-studien (se tidigare inlägg) publicerades har olika forskare arbetat på att utreda mekanismerna bakom sambandet svåra uppväxtvillkor och hälsa.
När en människa utsätts för hotfulla situationer blir hon rädd eller ångestfylld samtidigt som kroppen visar tydligt märkbara reaktioner som muntorrhet, fuktig hud, knäsvaghet eller skakningar. Dessutom sker biokemiska stressreaktioner inne i kroppen: bland annat stiger blodtrycket och det avsöndras kortisol och andra stresshormoner.
Alltsammans är reaktioner av stort värde i en enstaka svårt stressig situation. Men när stressreaktionerna startar gång efter gång hos ett barn kan det ge betydande och bestående förändringar i stresskänsliga system som hjärnan, immunsystemet och det endokrina systemet. Det är dessa förändringar i kroppen som bäddar för medicinska problem i vuxen ålder, menar forskarna.
Methylationsprocessen
Det har till exempel visats att tidiga trauma leder till methylation som betyder att små kemiska markörer fäster sig vid gener som styr stresshormonreceptorer i hjärnan; det leder till att generna blir defekta vilket i sin tur betyder att hjärnan inte längre kan svara på stress på ett normalt sätt. Försök på råttor har visat att methylationsprocessen kan dämpas med adekvat omhändertagande av barnet men utan goda föräldrar som tar hand om barnet efter ett trauma kan den negativa effekten bestå hela livet.
Stress och protein
I en ångestfylld stressituation avsöndras olika proteiner och andra kemiska ämnen i blodet med syftet att ett) minska risken för infektion och två) finnas tillgängliga om en vävnad behöver repareras. När den akuta situationen är förbi, ska mängden proteiner minska i blodet. Gör de inte det, kan det bli negativa effekter på hjärta och andra organ.
Forskare på Nya Zeeland har i en studie funnit att för vuxna med svår barndom bakom sig var det nära dubbelt så stor sannolikhet att de visade förhöjda nivåer av ett visst protein kallat C-reactive high-sensitivity protein. Andra studier har pekat ut detta protein som en markör för hjärtkärlsjukdom.
Grodfamiljen ovan är ett verk av Bo Olls från 1999, har titeln Naturligt möte. Jag hittade den vid en rastplats intill Svartån nära Mjölby.
Ditt intressanta inlägg i går fick mig att fundera, i alla möjliga riktningar, på det här med barndomens betydelse för återstoden av livet. Så spär du på med mer tankematerial i dag.
SvaraRaderaEn av många frågor som dyker upp är, hur det kommer sig att somliga som haft en förfärlig barndom, klarar sig bättre än andra. Är det bara skenbart, kommer livet ifatt dem på ålderns höst? När man blir dement och inte har förmåga att dölja sina känslor. Men i hur stor utsräckning kan man motarbeta fysiska åkommor - kan man mentalt motverka en fasansfull barndom om man medvetet går in för det?
Hjälp, så många frågor dina inlägg väcker!
Margaretha
Varför klarar sig vissa bättre än andra? Det finns säkert exempel på två syskon från samma familj: det ena barnet är skadat, det ena ganska friskt och sunt som vuxen. Men människor har inte samma genetiska utrustning. Ett syskon kan vara född med en robust kroppskonstitution och ett stabilt psyke medan systern eller brodern är en ömtåligare person med större sårbarhet.
SvaraRaderaJag föreställer mig att alla föräldrar gör sitt bästa. Det finns inga onda föräldrar men det finns okunniga, missbrukande, mentalsjuka och på annat sätt dysfunktionella föräldrar som inte förmår ge sitt barn en god barndom. Det finns föräldrar som själva är skadade av sin barndom och därför inte kan ge den trygghet som barnet behöver.
SvaraRaderaMed nyvunnen kunskap om barndomens betydelse för hälsa i vuxen ålder kan vi se till att göra mer för barn i dag. Man har till exempel gjort en studie på fosterbarn: En grupp fosterföräldrar fick utbildning och goda råd för hur de skulle ge sina fosterbarn från dysfunktionella familjer extra kärlek och ömhet. Dessa barn jämfördes sedan med en grupp barn vars fosterföräldrar inte hade fått samma utbildning och man fann efter en viss tid att den första barngruppen mådde betydligt bättre än den andra.
Kan man själv motverka effekterna av en fasansfull barndom? Kanske, i viss mån, och det är sådant jag tar upp i min bok ”Tankar om glädje och vardagslycka”. Man får ta hand om sig själv på bästa möjliga sätt och gå in för att skaffa sig glädje; det motverkar depression men det är osäkert om det lindrar svåra fysiska sjukdomar.