Resa i Kazakstan

Har varit på resa i Kazakstan. Ingen har fått vykort, det fanns inga vykort att köpa. Mycket annat också skiljde sig från det vi är vana vid i Sverige -- Kazakstan har olja och bensinen var billig liksom taxiresorna -- medan vissa saker var precis detsamma. Rökning var härligt nog förbjuden på restauranger till exempel. På staden Almatys gator rullade många stora bilar och på kvällen blev det rejäla trafikstockningar. Det finns ett stort gap mellan fattiga människor och välbeställda.

Allt gick inte som planerat. Men är det inte alltid så i livet? Människan spår, något annat rår. Här står jag på omkring 500 meters höjd och ser ut över de mäktiga rundade bergen med de ännu mäktigare snöhöljda bergen i bakgrunden. Tystnaden är total. Jag känner mig fri och ett med universum. Men om bara en halvtimme kommer jag och mina kamrater från Sveriges Pomologiska Sällskap att vara arresterade.

Vi färdades över bergen i tre fyrhjulsdrivna jeepar när vi blev stoppade. Utan att veta det hade vi rört oss på militärt område och fick order om att åka till en militärstation. Vår chaufför Alexander tog genast på sig skulden, det var han som hade föreslagit den här vägen, och han togs in för förhör. Vi andra fick dröja på ett fält utanför vaktade av två beväpnade militärer som vi snällt bad om tillstånd ifall vi behövde sätta oss i några buskar en bit bort.

Dagen innan hade vi inte hunnit ut ur Almaty förrän vi blev stoppade av immigrationspolis som ville granska våra pass. Allt var i sin ordning, vi kunde åka vidare. Därefter blev vi stoppade av trafikpolis, vi hade ökat från 50 till 70 lite för tidigt. I Kazakstan är man övervakad.

Militärbasen med sitt höga vakttorn var omsluten av en grönmålad palissad. Rätt som det var störtade en häst med ryttare ut ur palissaden och sprängde iväg över stäppen. Ett larm? En motionsritt bara? När Alexander varit inne bra länge, och det började sägas att alla skulle tas in för förhör en och en, såg jag hur morgondagens flyg hem skulle lyfta utan oss. Men det slutade bättre än så, efter tre timmar släpptes vår chaufför som fick åka iväg till ett postkontor (i sällskap av militärer förstås) för att betala in ett bötesbelopp. Därefter kunde vi fortsätta. Mer i morgon. Bilden ovan togs av Hans Enflo.