Alla kvinnor i min omgivning talade om sina bokcirklar, det var bara jag som inte hade någon. Men har man sett, plötsligt i våras blev jag invald i en grupp. I ett huj fick jag fyra nya vänner -- det kan inte bli bättre.
Nyss möttes vi och talade om den starka biografiska boken Kupongtjuven av Christina Kellberg. Boken handlar dels om hennes mormor som blev fast för att ha stulit ransoneringskuponger under kriget (när kaffe, te, kakao, socker, ägg, mjöl, bröd, kläder, skor och mycket mer ransonerades), dels om Christinas egen uppväxt på 40- och 50-talet. Samtliga var tagna av denna familjehistoria och imponerade av författarens sätt att berätta den utan självömkan. Alla borde läsa och lära av Kupongtjuven, sa vi. Hade kunnat sitta hela dagen och diskutera den boken.
Ja Kristina jag minns dem mycket väl. Var väl 6-8 år sådär. Hade just lärt mig att läsa. Mamma skickade mig att handla mat på Kooperativa. Det var ont om pengar och dedär ransoneringskorten var extra viktiga att vara rädd om. Förmaningarna att inte slarva bort dem var starka när jag cyklade iväg till Teg, ca 3km bort. Det hände ibland för en liten gosse att det var svårt att veta vilka kupongkort som skulle användas för olika varor, när man stog där framför disken, alla varor handlades över disk, och skulle betala.
SvaraRaderaDå fick expediten, motvilligt och ängsligt, låna min bunt av kuponger för att själv ta dem som behövdes. Man fick lita till den ärlighet som oftast präglade de som expedierade. Dock hände det att det fattades för många kuponger när jag kom hem med varorna och mamma räknade igenom det jag hade kvar. Någon har stulit, ropar hon i förtvivlan, eller har du tappat några Ola. Lilla barn du måste vara rädd om pengarna och kupongerna. Då fick man grina en stund, men sen fick man Honungskaka.
Dina föräldrar -- som jag minns som fina, vänliga människor -- hade stor familj och kanske inte så mycket pengar. Klart att varje slant och kupong var viktig. En liten grabb kunde få bannor men om han sedan fick en Honungskaka blev ju slutet bra.
SvaraRaderaI mellandagarna läste jag deckaren ”En sten för Anders F” av Åke Axelsson. Handlingen tilldrar sig delvis i Umeå och delvis i Sörmjöles sommarstugeområde där dina föräldrar också hade sommarstuga. Kanske skulle den boken roa dig, om du inte redan har läst den.