Telefonmissbruk och passivt föräldraskap

Föräldrar som talar i telefon samtidigt som de går med barn i vagn. Föräldrar som sysslar med sin telefon, spelar spel kanske, när de sitter med sitt barn på bussen. Föräldrar som surfar på nätet via telefonen med barnet bredvid sig på bänken. Det ser man ofta.

Aric Sigman, känd engelsk forskare, talade om det här fenomenet nyligen på en stor årlig konferens för brittiska engelska barnläkare i Glasgow. Han menar att mobilupptagna föräldrar utövar ett passivt föräldraskap som innebär att barnen försummas. Förälderns upptagenhet av den smarta telefonen påverkar barnen till liknande beteende, vilket kan leda till att de utvecklar ett beroende av datorer och mobiler. Sigman uppskattar att när barn som föds i dag har fyllt sju, har de redan suttit ett helt år framför någon liten skärm och det kan, som alla andra missbruk, leda till förändringar i deras hjärna. Han pekar också på forskning som indikerar en relation mellan höga nivåer av skärmtittande och typtvå-diabetes samt kardiovaskulära sjukdomar.

Det låter inte alls bra. Sigman anser att barn under tre år inte bör sitta framför någon skärm alls och att tiden för barn under sju år begränsas till en timme per dag.

Föräldrar försummar barnet till förmån för telefonen. Det motsatta inträffar också. I förra veckan drack jag te på Svenskt Tenn i Stockholm. I salongen fanns bara jag och en ung kvinna med sin mamma (min gissning) och sitt sovande barn i vagn. Större delen av tiden satt den unga kvinnan upptagen av sin telefon medan mamman väntade på att kanske, så småningom, få tala något med sin dotter. Är det den nya generationens umgängesform? Sitta bredvid varandra medan man skickar sms och kollar på Facebook?

Den vackra allén går till Sparreholms slott i Sörmland.