Marie Antoinette och von Fersen

Bio-romaner är på modet. Man bygger berättelsen på fakta om en känd person men diktar lite. Författare har ju rätt att skarva och dikta till, eller hur?

Nu jag läser en bokrecension av Marie Arana på Washington Post. Boken, skriven av den etablerade amerikanska författaren Francine du Plessix Gray, heter The Queen´s Lover  och handlar om Marie Antoinette och Axel von Fersen. Du Plessix, 81 år i år, föddes i Warsawa som dotter till en rysk kvinna (bland annat känd för att ha haft ett förhållande med poeten Majakovskij). Pappan var fransk adelsman och man kan förstå att den franska historien intresserar du Plessix.

Detta är en färgstark berättelse om en dödsdömd romans och författarens porträtt av Gustav III trollbinder läsaren, skriver Arana. Men vad har hon diktat ihop om vår svenske Axel von Fersen? Enligt du Plessix Gray levde han efter drottningens död i 17 år som en pooh-bah -- en man med uppblåst ego -- i Stockholm för att senare gå en våldsam död till mötes. En sexuellt omättlig vällusting, för prålig och skrytig för sitt eget bästa. Men stopp, inte var väl von Fersen sådan?

Vad kommer Christoffer O´Reagan att säga? Och Herman Lindkvist? Jag ser framför mig hur de  kommer att rycka ut till grevens försvar när/om boken når Sverige.

Återkommer den 18 juli.