Kära vänner! Jag vet att det nyss har stått i tidningen att 1) fästingbett är mindre vanliga den här sommaren och 2) fast var fjärde fästing bär på borrelia är risken för att smittan överförs till människor försvinnande liten. Den som läser sådant kanske lutar sig tillbaka och tänker att det inte är så riskabelt trots allt att gå ut och plocka blåbär, fästingarna utgör ingen större fara.
Fel, fel, fel. Fästingarna finns därute och har vi otur blir vi borreliasmittade. Efter att ha läst en lång artikel om borrelia i The New Yorker (1 juli, 2013) har jag insett att fästingbett kan ge svåra, livslånga, fysiska och psykiska besvär som gör människan oförmögen till studier och arbete. Dagens forskare strider med varandra om borreliasmittans betydelse och hur den ska behandlas. Om infektionen inte behandlas korrekt, kan borrelia-bakterien sprida sig i kroppen och påverka musklerna, lederna, hjärtat och hjärnan.
Här är något att lägga på minnet:
A) Innan du går ut i naturen, stryk på myggmedel; det håller även fästingarna borta.
B) Efter en utflykt i naturen, kontrollera på kvällen om det sitter en fästing på kroppen. Ju snabbare vi tar bort fästingen, desto mindre risk för att bli smittad.
C) Borrelia visar sig inte alltid som en röd ring.
Efter minst 30 fästingbett har jag kanske haft tur som inte blivit smittad, eller också har jag smittats med diffusa symtom som resultat: trötthet, ont i muskler. Den värsta fästingspridaren var min numera avlidna katt som till slut tvingade mig att ha långkalsonger om sommaren.
SvaraRaderaJu mer som kommer fram om fästingar, desto räddare blir jag för dem. De bär på så mycket. Mina influensaliknande symtom i början av juni kan mycket väl ha varit ett resultat av ett fästingbett två veckor tidigare.
SvaraRaderaKatter drar otvivelaktigt in ett och annat. Men de är vassa sorkjägare!