Allting kommer att ta längre tid. Att handla tar längre tid, att åka buss mellan två platser tar längre tid, att samtala med någon tar längre tid, varje måltid tar längre tid. Och allting är telefontölparnas fel....
Om det finns ett vedertaget svenskt ord för engelska phubbers (bildat genom en sammanslagning av av phone och snub) vet jag inte, men jag kallar dem telefontölpar, de där människorna som svarar i sin mobil när de står framme vid kassan istället för att göra vad kassören och vi i kön förväntar oss: hiva fram betalkortet och slå koden. Eller svarar i mobilen mitt framför chauffören när de går på bussen, mitt framför oss när vi trodde att vi satt i ett givande möte och mitt framför oss under vad vi hoppades skulle vara en gemensamhetsskapande middag.
Varför anser sig många tvungna att svara varje gång det ringer? De vet ju att det inte är nödvändigt, de kan kontakta den uppringande senare? Men vi människor är nu en gång obotliga optimister och tror, fast erfarenheten borde ha lärt oss annat, att varje telefonsignal är ett löfte om något underbart -- en miljon från Postkodlotteriet kanske -- och vill inte vänta med att höra vad det gäller.
I en engelsk tidning läser jag om hur man hanterar telefontölpar. Man tar fram en bok och försjunker i den så snart hen svarar i sin mobil. Det kommer att förnärma den andre mycket. Men leder kanske till en diskussion om vad man bör och inte bör göra när man är tillsammans med en vän?
måndag 30 september 2013
söndag 29 september 2013
Spaning 1 -- Papper som försvinner
Stod vid häcken och sög på ett rött, svullet idegransbär -- smakar som sött gelé -- när det slog mig: träden i skogarna kan andas ut. Det krävs allt mindre papper.
Vi skickar nästan inga pappersbrev längre utan kommunicerar per e-post.
Gammaldags papperstidningar som Dagens Nyheter och Göteborgsposten kommer om några år att vara ett minne blott, de ersätts av tidningar på nätet (och jag tycker det ska bli ledsamt).
Pappersböcker kommer också att försvinna. Visserligen har de många förtjänster -- man kan göra marginalanteckningar, man kan enkelt bläddra fram och tillbaka för att läsa om vissa stycken -- men de ersätts av e-boken, så lätt att ta med överallt. Min unge granne läser bara e-böcker i dag och till och med min vän bibliotekarien har övergått till digitala läsupplevelser.
Papperssedlar kommer att ersättas av plastkort. De finns redan i flera länder och är på väg i Great Britain (avgörande beslut ska tas i december). Är det ett steg i ekologisk riktning? Jag vet inte, men det påstås så. Dessutom överlever plasthundringen en maskintvätt om man skulle råka glömma den i jeansfickan. Men låt den inte ligga kvar i byxan vid strykning, då smälter den.
Vi skickar nästan inga pappersbrev längre utan kommunicerar per e-post.
Gammaldags papperstidningar som Dagens Nyheter och Göteborgsposten kommer om några år att vara ett minne blott, de ersätts av tidningar på nätet (och jag tycker det ska bli ledsamt).
Pappersböcker kommer också att försvinna. Visserligen har de många förtjänster -- man kan göra marginalanteckningar, man kan enkelt bläddra fram och tillbaka för att läsa om vissa stycken -- men de ersätts av e-boken, så lätt att ta med överallt. Min unge granne läser bara e-böcker i dag och till och med min vän bibliotekarien har övergått till digitala läsupplevelser.
Papperssedlar kommer att ersättas av plastkort. De finns redan i flera länder och är på väg i Great Britain (avgörande beslut ska tas i december). Är det ett steg i ekologisk riktning? Jag vet inte, men det påstås så. Dessutom överlever plasthundringen en maskintvätt om man skulle råka glömma den i jeansfickan. Men låt den inte ligga kvar i byxan vid strykning, då smälter den.
onsdag 25 september 2013
Finns det ansiktsblinda i Norge?
Norska TV2 tänker göra ett program om ansiktsblindhet och söker nu en ansiktsblind norska eller norrman som vill berätta om hur det påverkar dem att inte kunna minnas ansikten. De frågar mig (som författare till boken Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet) om jag känner någon gutt som har svårt att minnas ansikten. Nej, tyvärr, jag vet ingen, men låter frågan gå vidare till läsarna.
Eftersom det är så otroligt vanligt med ansiktsblindhet i Sverige -- min erfarenhet är att i varje grupp om 5 svenskar är det alltid någon som är ansiktsblind -- så borde det också finnas många med samma handikapp i grannlandet. Känner du någon norsk man eller kvinna som har svårt att komma ihåg nyllen? Tipsa då den personen om att kontakta Ronny Oksvold på norska TV2 så att hans program kan bli av!
Eftersom det är så otroligt vanligt med ansiktsblindhet i Sverige -- min erfarenhet är att i varje grupp om 5 svenskar är det alltid någon som är ansiktsblind -- så borde det också finnas många med samma handikapp i grannlandet. Känner du någon norsk man eller kvinna som har svårt att komma ihåg nyllen? Tipsa då den personen om att kontakta Ronny Oksvold på norska TV2 så att hans program kan bli av!
söndag 22 september 2013
Ned med transfett nu!
För två år sedan röstade riksdagen för att Sverige skulle följa i Danmarks, Islands och Österrikes spår och införa ett förbud mot höga halter av transfett i mat. Inte mer än 2 procent av mängden fett i en produkt ska få lov att vara transfett.
Har då regeringen genomfört den ordningen nu? Nej. Istället vill Eskil Erlandsson avvakta EU:s kommande beslut i frågan.Trots att det kan ta många år innan EU blir klar med en översyn och yttrar sig i frågan!
Det är illa att regeringen inte följer vad våra folkvalda beslutar om. Många producenter har sänkt halten av transfett i sina varor eller helt tagit bort det men fortfarande, som en en dansk kartläggning av sortimentet i stora butikskedjor i Malmöområdet visar, finns det produkter med farliga halter av transfett på den svenska marknaden.
Transfett är kopplat till cancer och hjärtsjukdom och ett snabbt förbud är nödvändigt om vi vill värna folkhälsan och dra ned på sjukvårdskostnaderna.
Har då regeringen genomfört den ordningen nu? Nej. Istället vill Eskil Erlandsson avvakta EU:s kommande beslut i frågan.Trots att det kan ta många år innan EU blir klar med en översyn och yttrar sig i frågan!
Det är illa att regeringen inte följer vad våra folkvalda beslutar om. Många producenter har sänkt halten av transfett i sina varor eller helt tagit bort det men fortfarande, som en en dansk kartläggning av sortimentet i stora butikskedjor i Malmöområdet visar, finns det produkter med farliga halter av transfett på den svenska marknaden.
Transfett är kopplat till cancer och hjärtsjukdom och ett snabbt förbud är nödvändigt om vi vill värna folkhälsan och dra ned på sjukvårdskostnaderna.
fredag 13 september 2013
Uppror i skärt och svart
Konstakademins hörsal var fullsatt i går kväll när boken Uppror i skärt och svart presenterades, en biografi över Kerstin Thorvall skriven av Beata Arnborg, min kära granne som tidigare har skrivit om Vivi Täckholm och Bang.
Jag lovar att här är en bok som kommer att få en stor läsekrets och många berömmande ord. Beata har under ett par år lagt ned ett enormt arbete på att intervjua familjemedlemmar och människor i Kerstins närhet samt läst hennes böcker, brev m m. Nu längtar jag att få kasta mig över boken och lära känna den komplicerade personen Kerstin Thorvall -- begåvad illustratör, barnboksförfattare, krönikör och romanförfattare. Och mor till flera pojkar.
Susanne Ljung, känd från sina radioprogram om mode (Stil), samtalade med författaren Beata Arnborg (t h) om Kerstin Thorvall i Konstakademins hörsal.
Kerstin Thorvall var i flera år gift med den så småningom framgångsrike konstnären Lars Erik Falk, 91 år och fortfarande verksam (det blir snart en utställning i Uppsala). Han bor i Sigtuna och jag ser ofta den raske mannen ute på promenad. Jag träffade Lars Erik i minglet i går och han är mycket nöjd med Beatas bok. Jag har kommit fram till förförelsen, sa han. Det vill säga hans förförelse av Kerstin.
Jag har humor, alltså lever jag, skrev Kerstin en gång till Lars Erik. Humor hjälpte henne nog att stå ut med en ångestfylld tillvaro. En av Lars Eriks och Kerstins söner var med i går kväll, en son bor långt bort och kunde inte komma. Den tredje sonen tyckte att det skulle vara alltför tungt att vara med, sa Lars Erik. Det var inte lätt att vara barn till Kerstin Thorvall och det var inte lätt för henne att vara mamma.
Jag lovar att här är en bok som kommer att få en stor läsekrets och många berömmande ord. Beata har under ett par år lagt ned ett enormt arbete på att intervjua familjemedlemmar och människor i Kerstins närhet samt läst hennes böcker, brev m m. Nu längtar jag att få kasta mig över boken och lära känna den komplicerade personen Kerstin Thorvall -- begåvad illustratör, barnboksförfattare, krönikör och romanförfattare. Och mor till flera pojkar.
Beata Arnborg med barmbarnen Bella och Bianca. |
Kerstin Thorvall var i flera år gift med den så småningom framgångsrike konstnären Lars Erik Falk, 91 år och fortfarande verksam (det blir snart en utställning i Uppsala). Han bor i Sigtuna och jag ser ofta den raske mannen ute på promenad. Jag träffade Lars Erik i minglet i går och han är mycket nöjd med Beatas bok. Jag har kommit fram till förförelsen, sa han. Det vill säga hans förförelse av Kerstin.
Jag har humor, alltså lever jag, skrev Kerstin en gång till Lars Erik. Humor hjälpte henne nog att stå ut med en ångestfylld tillvaro. En av Lars Eriks och Kerstins söner var med i går kväll, en son bor långt bort och kunde inte komma. Den tredje sonen tyckte att det skulle vara alltför tungt att vara med, sa Lars Erik. Det var inte lätt att vara barn till Kerstin Thorvall och det var inte lätt för henne att vara mamma.
måndag 9 september 2013
Kan du hjälpa Anna Hoffstedt?
Jag har tidigare på denna blogg skrivit om Anna Hoffstedt -- läkare, musiker och äppelentusiast -- vars projekt är att smaka alla äpplen som ingår i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter. Det är ett stort företag men Anna har hunnit långt. Nu återstår att hitta knappt 40 sorter och Anna behöver hjälp från oss alla! Hennes adress är annah_53@hotmail.com
Här kommer Annas lista med äpplen
som återstår att provsmaka:
Baumanns renett
Billingeäpple
Björkvik
Björnegårdsäpple
Börringeäpple
Charles Ross
Close
Delicious
Fredriksdalsäpple
Fågelsta
Iglabo stött
Ivö
Jungfruäpple
Kvistrumsäpple
Lord Grosvenor
Lärjeholmsäpple
Lökäpple fr Huskvarna
Manningstons parmän
Mullsjö
Mölnbacka skogsäpple
Norrviken
Röd atlas
Salaholmsäpple
Sandbergs röda
Sjögestads pipping
Skälbyäpple
Snilsäpple
Spellinge favorit
Stensbergsäpple
Storebergsäpple
Svanetorp
Svärmorsäpple
Tegnersäpple
Thuleäpple
Tornpipping
Tryserums kransäpple
Uveredsäpple
Villands glasäpple
Värmlands sötäpple
Värnanäsäpple
Åbyäpple
Billingeäpple
Björkvik
Björnegårdsäpple
Börringeäpple
Charles Ross
Close
Delicious
Fredriksdalsäpple
Fågelsta
Iglabo stött
Ivö
Jungfruäpple
Kvistrumsäpple
Lord Grosvenor
Lärjeholmsäpple
Lökäpple fr Huskvarna
Manningstons parmän
Mullsjö
Mölnbacka skogsäpple
Norrviken
Röd atlas
Salaholmsäpple
Sandbergs röda
Sjögestads pipping
Skälbyäpple
Snilsäpple
Spellinge favorit
Stensbergsäpple
Storebergsäpple
Svanetorp
Svärmorsäpple
Tegnersäpple
Thuleäpple
Tornpipping
Tryserums kransäpple
Uveredsäpple
Villands glasäpple
Värmlands sötäpple
Värnanäsäpple
Åbyäpple
lördag 7 september 2013
Rättsvidrigt i USA
Det är den 7 september och jag har just tagit ett dopp i sjön. Varmt i luften, varmt i vattnet, bra fantastiskt. Jag har nog aldrig badat så här sent på året tidigare.
Obama har rest vidare och alla är vi lite smickrade av att han besökte Sverige på väg till G 20-mötet. Som många andra hade jag velat ha ett samtal med honom. Som många andra hade jag velat ta upp avlyssningen, drönarattackerna, Guantanamo och Syrien. Men jag hade också velat ta upp upp djurhållningen i USA. En av de artiklar i The New Yorker som gjort mig mest upprörd var den som handlade om uppfödningen av kycklingar, en brutal och gravt oetisk hantering som borde få alla att sluta äta kycklingkött efter att ha fått kännedom om hur det går till. Jag hoppas att Obama inte äter kyckling.
Jag skulle också ha tagit upp civil forfeiture som kan översättas med "beslagtagande av privat egendom". The New Yorker publicerade nyss en lång artikel i ämnet (12 & 19 augusti 2013). Civil forfeiture betyder att vem som helst kan stoppas på vägen av poliser som kanske påstår att man gjort sig skyldig till en mindre trafikförseelse men avsikten är att söka igenom bilen. Tidningen tar bland annat upp fallet Jennifer Boatright som med sina två barn och sin sambo åkte från Houston till Linden för att hälsa på svärfar och köpa en begagnad bil. Bilen stoppades av polisen och blev genomsökt utan att någon narkotika kunde hittas. Jennifer Boatright och hennes sambo fick två alternativ: antingen skulle de åtalas för penningtvätt och för att ha utsatt barnen för fara och då skulle de vuxna hamna i fängelse och barnen komma på barnhem. Eller så kunde de lämna sina hopsparade 6 037 dollar (som låg i handskfacket och skulle gå till bilköpet) till polisen och åka vidare. Jennifer Boatright lämnade över pengarna.
För så kallad criminal forfeiture krävs att en person är åtalad och dömd innan egendomen blir konfiskerad men vid civil forfeiture blir man av med det äger utan direkt, utan rättegång. Systemet skapades för att komma åt narkotikahandeln men missbrukas idag av polisen, berättar artikelförfattaren som lämnar flera upprörande exempel. Är det vita och välbärgade människor som blir utsatta för detta? Nej, det är i första hand fattiga människor med latinamerikanskt och afroamerikanskt ursprung som inte har råd med advokater.
Känner Obama till de hjärtskärande historierna om människor som utan grund blir berövade allt de har? I så fall, vad tänker han göra åt det? Det skulle jag ha frågat presidenten om.
Obama har rest vidare och alla är vi lite smickrade av att han besökte Sverige på väg till G 20-mötet. Som många andra hade jag velat ha ett samtal med honom. Som många andra hade jag velat ta upp avlyssningen, drönarattackerna, Guantanamo och Syrien. Men jag hade också velat ta upp upp djurhållningen i USA. En av de artiklar i The New Yorker som gjort mig mest upprörd var den som handlade om uppfödningen av kycklingar, en brutal och gravt oetisk hantering som borde få alla att sluta äta kycklingkött efter att ha fått kännedom om hur det går till. Jag hoppas att Obama inte äter kyckling.
Jag skulle också ha tagit upp civil forfeiture som kan översättas med "beslagtagande av privat egendom". The New Yorker publicerade nyss en lång artikel i ämnet (12 & 19 augusti 2013). Civil forfeiture betyder att vem som helst kan stoppas på vägen av poliser som kanske påstår att man gjort sig skyldig till en mindre trafikförseelse men avsikten är att söka igenom bilen. Tidningen tar bland annat upp fallet Jennifer Boatright som med sina två barn och sin sambo åkte från Houston till Linden för att hälsa på svärfar och köpa en begagnad bil. Bilen stoppades av polisen och blev genomsökt utan att någon narkotika kunde hittas. Jennifer Boatright och hennes sambo fick två alternativ: antingen skulle de åtalas för penningtvätt och för att ha utsatt barnen för fara och då skulle de vuxna hamna i fängelse och barnen komma på barnhem. Eller så kunde de lämna sina hopsparade 6 037 dollar (som låg i handskfacket och skulle gå till bilköpet) till polisen och åka vidare. Jennifer Boatright lämnade över pengarna.
För så kallad criminal forfeiture krävs att en person är åtalad och dömd innan egendomen blir konfiskerad men vid civil forfeiture blir man av med det äger utan direkt, utan rättegång. Systemet skapades för att komma åt narkotikahandeln men missbrukas idag av polisen, berättar artikelförfattaren som lämnar flera upprörande exempel. Är det vita och välbärgade människor som blir utsatta för detta? Nej, det är i första hand fattiga människor med latinamerikanskt och afroamerikanskt ursprung som inte har råd med advokater.
Känner Obama till de hjärtskärande historierna om människor som utan grund blir berövade allt de har? I så fall, vad tänker han göra åt det? Det skulle jag ha frågat presidenten om.