Allting kommer att ta längre tid. Att handla tar längre tid, att åka buss mellan två platser tar längre tid, att samtala med någon tar längre tid, varje måltid tar längre tid. Och allting är telefontölparnas fel....
Om det finns ett vedertaget svenskt ord för engelska phubbers (bildat genom en sammanslagning av av phone och snub) vet jag inte, men jag kallar dem telefontölpar, de där människorna som svarar i sin mobil när de står framme vid kassan istället för att göra vad kassören och vi i kön förväntar oss: hiva fram betalkortet och slå koden. Eller svarar i mobilen mitt framför chauffören när de går på bussen, mitt framför oss när vi trodde att vi satt i ett givande möte och mitt framför oss under vad vi hoppades skulle vara en gemensamhetsskapande middag.
Varför anser sig många tvungna att svara varje gång det ringer? De vet ju att det inte är nödvändigt, de kan kontakta den uppringande senare? Men vi människor är nu en gång obotliga optimister och tror, fast erfarenheten borde ha lärt oss annat, att varje telefonsignal är ett löfte om något underbart -- en miljon från Postkodlotteriet kanske -- och vill inte vänta med att höra vad det gäller.
I en engelsk tidning läser jag om hur man hanterar telefontölpar. Man tar fram en bok och försjunker i den så snart hen svarar i sin mobil. Det kommer att förnärma den andre mycket. Men leder kanske till en diskussion om vad man bör och inte bör göra när man är tillsammans med en vän?
Håller med dig! Det är vidrigt med alla dessa telefoner, Ipadar m.m. överallt. Blir skrämd över den typ av samhälle dessa elektroniska tingestar för med sig. Barnen är inte ute och leker längre, sitter i varsitt hem vid en dator och umgås socialt över nätet med en kompis t.ex. Vore intressant att prova bokidén.
SvaraRaderaHa det gott!
Jag är också bekymrad över de stillasittande barnen. Tror att skolan snart måste införa mer sport och friluftsaktiviteter på schemat.
SvaraRadera