torsdag 28 november 2013
Allt händer i en liten stad
Det bästa med att bo i en mycket liten stad är att det händer så mycket där. En människa får inte en chans att ha sitta och ha tråkigt. För inte så längesedan hade Sigtunastiftelsen besök av tecknaren Jan Berglin som tillsammans med sin fru Maria Berglin gör humorstripparna med de stornästa människorna. Vi var en stor skara stadsbor plus några tillresta från satellitorter (Märsta, Uppsala, Knivsta) som lyssnade till vår älskade humorfavorit -- en gänglig, svartklädd 53-åring med norrländskt tonfall -- och undrade "Var får han allt ifrån?"
Jan svarade inte "från en butik i Köpenhamn" som jag tror att Hasse Alfredsson brukar säga, utan berättade om inspirationskällor. Det finns, sa han ett ställe där skämten vistas, det gäller bara att få tillträde dit. Tillträdet underlättas av att man som paret Berglin har ögonen och öronen öppna för tabbar, kollisioner, pinsamheter, missförstånd och helt vanliga dumheter som de själva och vi andra gör oss skyldiga till.
Till parets kreativa metoder hör att alltid ha trålen ute och lyssna.... och att bolla idéer, plötsligt studsar bollen på ett nytt sätt så att man måste skratta. Vad gör man när inget rinner till? Då går man ifrån och gör något annat som räfsar löv eller diskar. Det fysiska arbetet kan förlösa tankekraften, är Jan Berglins erfarenhet. Paret sparar allt -- idéer som inte var fullgoda när de föddes kan stöpas om och komma till användning senare.
Öppet slott
Sedan stod det inte på förrän det var "Öppet slott" när vänner till Wenngarns slott fick komma på besök en kväll, äta kantarellsoppa, titta runt i alla skrymslen av slottet och komma med förslag till hur den gedigna byggnaden ska användas i fortsättningen. Varför inte ett äldreboende för utlevade författare.........
Inga Landgré
I går var en annan förtrollad afton när vi kunde lyssna till Inga Landgré, vår mest välkända profil i Sigtuna. Hon intervjuades av författaren Carin Svensson Ardelius men även publiken fick ställa frågor till skådespelerskan som varit yrkesverksam sedan 40-talet och arbetat med alla de stora regissörerna och stjärnorna inom film och teater. Varför valde hon skådespelaryrket? Det har med barndomen att göra. När den ensamstående mamman gick till sitt servitrisjobb på söndag eftermiddag fick Inga, som ofta önskat sig ofödd, en slant att gå på matiné för och där hon satt i biografen började hon drömma om "att få vara någon annan, slippa vara jag".
Vad tycker en veteran om teaterkonsten i dag? Det är dålig scenografi numera, menar Inga Landgré, den är så enkel och nedskalad. Skådespelarna får ingen hjälp av scenografin och publiken får inte något att titta på. Jag kan bara hålla med. För några dagar sedan såg jag pjäsen "De oskyldiga" på Dramaten. Hela scenografin utgjordes av en träställning som skjutsades runt på scenen. Inget att titta på.
Julmarknad
Helgerna framöver kännetecknas Sigtuna av julmarknad längs hela Stora Gatan. Mycket folk och många stånd med godis, stickade luvor, enriskransar, julbockar och korvar. Kommer du när Café Lilla Fördärfvet på Sigtuna museum håller öppet nu på lördag och söndag (som är julmarknadsdag), ta tillfället! Lilla Fördärfvet är det bästa med julmarknaden.
Apropå Inga Landgré: minns att hon var min stora filmstjärnefavorit i början på 1950-talet, förmodligen tack vare Bom-filmerna, men även pga samlandet på filmstjärnekort, vilket var mycket vanligt på den tiden. Jag var visserligen bara drygt 10 år, men var trots det näst intill kär i henne. Men hon hade hård konkurrens av Ulla Jakobsson (Hon dansade en sommar). Dessa minnen...
SvaraRaderaInga Landgré är fortfarande vacker och det är lätt att förstå att hon har gjort många knäsvaga. Själv beskriver hon sig som romantisk och på frågan om en skådespelare någon gång blir förälskad i sin partner på scenen log hon och svarade ja. När hon och Sven Lindberg spelade ett kärlekspar en gång, blev Inga kär på riktigt. Något förhållande blev det dock inte, berättade hon.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera