Hur ska det gå?

Den här tiden syns många bilister med utstickande impregnerat virke i bakluckan på väg hem och jag tänker på alla gräsmatteodlare och gräsfröförsäljare som ser sitt näringsfång minska i takt med att träcken breder ut sig på en allt större del av tomten. Snart finns inte mycket gräs kvar. Impregnerat virke har många fördelar  -- behöver varken klippas, gödslas, luftas och utemöblerna står stadigt  -- men är det lika vackert och mjukt att gå på? Stickor i foten får man också av trädäcket.

Andra grupper som får det svårare framöver är tillverkare och försäljare av personvågar. Ingen behöver längre en våg som tar plats och försvårar städningen av badrummet. Det går lika bra att hålla koll på fetman med ett måttband.

Alla tog väl del av rapporten om den farliga bukfetman för en tid sedan? En man bör inte mäta mer än 90 cm kring midjan och en kvinna inte mer än 70 cm om man inte ska riskera att dö flera år för tidigt.  Bukfetma rubbar ämnesomsättningen och så uppstår det så kallade "metabola syndromet" som kan leda till diabetes, högt blodtryck och hjärtinfarkt. Det spelar ingen roll om kroppsvikten ligger inom det normala, den bukfeta bär på en allvarlig riskfaktor för tidig död.

Jag mäter mig runt midjan -- utan att fuska och dra åt hårt -- och måttbandet visar 79 cm. Jag är 9 cm för fet, det är den bistra sanningen. Därinne i buken har jag för mycket fast fett som kan ställa till det. Inte bra. Kräver en förändring. Det är nio månader till 2015. Kan jag kanske gå ned en centimeter i månaden? Jag tänker försöka och jag kommer att rapportera hur det går i slutet av varje månad.

Så här ser jag ut i dag. I skrattspegeln på utställningen med Maria Miesenbergers konst på  Märsta konstmuseum. Utställningen går under titeln Rörelse/ Reflektion och avser öppna upp för reflektion över tidens närvaro i nuet och livets olika skeden. Utställningen pågår  en vecka till, sedan tar Lovisa Burfitt plats här.