En röst från förr

I Sigtuna, alldeles intill busstorget vid Stora Gatan, har under den senaste tiden pågått en utgrävning av en gravgård från tidigt 1000-tal. Man hittade flera kristna gravar (känns igen på att människor, ofta svepta, placerades utan gravgåvor i öst-västlig riktning i jorden). Ett fynd som fick arkeologerna att tappa skrapslevarna var ett bronsgjuteri, andra uppseendeväckande fynd var tre skelett av män med horisontellt slipade tänder; arkeologerna har inget svar på om de här männen var krigare, trälar eller representerade någon annan grupp. Tidigare har hittats ett åttiotal män med slipade framtänder i Sverige.

En arkeolog gräver efter gamla saker. En arkeofon (av engelskans archeophonist) lyssnar efter gamla ljud. Det äldsta ljud som kunnat avlyssnas är Édouard -Léon Scott de Martinvilles insjungning av en folkvisa i Paris i april 1860.

Édouard-Léon arbetade som en korrekturläsare av medicinska texter och han hade just läst en text om örats anatomi när han fick idén att bygga sig en "fonoautograf". Via denna snillrika maskin, med hjälp av svinborst som kopplades till en cylinder täckt med ett sotat papper, kunde den smarte fransmannen fånga tal och sång. Ett av hans efterlämnande "fonoautogram" på sotat papper har nyss spelats upp av Carl Haber som arbetar vid Lawrence Berkeley Laboratory i Kalifornien.

Édouard-Léon hörde aldrig sig själv sjunga. Det var inte heller hans avsikt att spela in ljud. Han var intresserad av att fånga de ljudvågor som tal och sång ger upphov till och utgör en "stenografi" som han trodde att man skulle kunna lära sig att läsa. Skriven text var dött språk, ansåg Édouard-Léon, det riktigt intressanta var att bevara människors "levande tal", det vill säga hur högt människor pratade, det tryck de la på orden och så vidare.

Om en människa talar fort eller långsamt, högt eller lågt, monotont eller inte -- nog tycker vi även i dag att det säger mycket en person.