Säg som det är

Min småskolefröken talade om för oss barn att bibeln innehöll judiska folksagor.  Jag har därför aldrig trott på att världen skapades på några dagar.

Jultomten har jag heller aldrig trott på. När jag var barn i Västerbotten kom inte jultomten med julklappar och man pratade inte mycket om honom, vad jag kan minnas;  jultomten var en figur som vi såg bild på i jultidningar, en gestalt likt Lucia.

Att kapten George von Trapp och alla sju barnen 1938 flydde från Österrike efter Anschluss genom att gå till fots över bergen till Schweiz har jag däremot trott på. Jag har väl sett "Sound of Music". Nu läser jag att att familjen inte alls vandrade över bergen. Istället tog man tåget till Italien och reste sedan till London där familjen bodde hos en släkting tills man kunde ta båten till USA i september.
 
I USA går diskussionens vågor höga om vad som kallas "the Santa Lie". Ska man verkligen låta barnen tro på jultomten? Kan det inte ha konsekvenser när sanningen avslöjas för dem? Påverkar det inte deras tilltro till föräldrarna? Kommer barnen att ifrågasätta allt, undrar oroliga amerikanska föräldrar varje år.

Jag säger: Ljug inte. Berätta för Leonore och alla andra små barn som det är, att tomten är en påhittad figur. Det finns ingen rödklädd gammal man med outtömliga resurser att köpa julklappar för.