Prokrastinering på Island

Vattenfallet Gullfoss på Island

Luther var inte den som prokrastinerade. Han sa så här: ”Även om jorden går under i morgon, planterar jag ett äppelträd i dag”. Så kommer islänningarna aldrig att tänka, de är för mycket realister. Där tänker man ”Det kan bli jordbävning och vulkanutbrott i morgon, varför ska jag då plantera ett äppelträd i dag?” Tillvaron är obeständig och det präglar invånarnas sätt att tänka. 

Förra månaden var jag i Reykjavik under två veckor. Jag fann  att invånarna karaktäriseras av prokrastineringsförlamning. Där handlar det inte om att 20 % av befolkningen är prokrastinörer (som i andra länder) utan om 80 %, gissar jag. Då baserar jag mig på mina egna iakttagelser och på en artikel skriven av en isländsk journalist som handlade om det här särdraget hos hans landsmän. Alla gör allt i sista minuten....

Vem vet när Eyjafjallajökull, Katla, Hekla eller någon av de andra 300 vulkanerna på ön tänker slå till igen? Ingen idé att göra något i förväg när du och alla andra när som helst kan svepas iväg i en lavaström. Nu är det vulkanen Bardarbunga som samlar sig till en eruption, man vet bara inte när den kommer. Boka inte något flyg till Island just nu, du kan bli inaskad!

Under litteraturfestivalen i Sigtuna nyss var det stor middag för alla deltagare på Sigtunastiftelsen. Jag satt intill Lars Björklund, kaplan på stiftelsen. Lars berättade att en isländsk bekant till honom hade sagt att om en islänning bjuder dig till sitt bröllop dagen efter bröllopet är han ute i god tid.

Det är sista dagen i månaden, tid för eftertanke. Ve och fasa, mitt midjemått har gått upp till 78. Är det alla dessa oemotståndliga, nästan mogna vitköttiga frukter (Mantet och Clara Frijs) hetsigt nedplockade från egna träd som spänner ut magen? Och ger mig detta hemska magknip?