I Giverny

Sista dagen i september. Läser i tidningen att Stockholms läns landsting lagt 47 miljoner kronor under fyra år på att försöka minska fetman i befolkningen. Politikernas vision var att halvera antalet överviktiga. Nu visar en utvärdering att insatsen åstadkom ingenting, det blev inte färre feta och överviktiga personer. Ett misslyckande som kan bero på att de ansvariga valde fel metoder för att informera och påverka. Vill man vara positiv kan man säga att utan insatsen hade kanske fetman hos invånarna ökat ytterligare.

Lägger måttbandet runt magen och finner bukomfånget vara 76 cm. En besvikelse men inte en överraskning. Jag har nämligen just kommit hem från en fem dagars gruppresa med buss i Normandie där man med fördel äter ost och härliga äppelefterrätter. Normandie är som bekant de goda ostarnas och äpplenas landskap.

Vår resa började med ett besök i Giverny. Äntligen stod jag i målarens trädgård. Jag kunde beundra alla blommorna -- krassegången var lika vacker som jag hade föreställt mig den och där fanns prunkande dahlior, astrar, höstanemoner i rosa och vitt samt näckrosor förstås -- och se det stora rosa huset inuti och utanpå.

Man fick inte fotografera inne i huset men att stå på verandan och ta en bild av det vackra blåvita köket genom den öppna dörren måste ju vara tillåtet.

Många ogillar gult men Monet måste ha uppskattat färgen lika mycket som jag för familjens matsal går helt i gult -- väggarna, takbjälkarna och alla möblerna är målade i ljust citrongult och det är fantastiskt vackert och trivsamt. Där hade man gärna velat slå sig ned för en middag tillsammans med konstnären, hans fru och alla barnen. Dessutom kunde man vara säker på att det inte skulle bli en sen kväll för oavsett vilka berömda besökare från Paris som han hade vid bordet ville Monet alltid lägga sig senast kl 10 för att vara fräsch på morgonen och kunna fortsätta måla.