Astrid Lindgren skulpterad av en konstnär som jag tyvärr inte har namnet på. Visades på Avesta Art för några år sedan. |
Jag talade också med Astrid Lindgren i telefon ett par gånger och då handlade det om Nestlé-bojkotten som jag hjälpte till att driva och som hon givetvis stödde. Av de samtalen, som måste ha ägt rum i början av 1980-talet, minns jag att hon hörde mycket dåligt och att hon var överlastad av arbete. Jag vet inte, kanske skrev hon på Ronja Rövardotter då.
Mitt tredje minne är från begravningen i Storkyrkan där jag var med som medlem i författarförbundets styrelse. Precis hela kyrkan var fylld av de vackraste blommor från alla håll i världen och det doftade underbart när Tommy Körberg sjöng "Fattig bonddräng".
Hur skrattar vildvittrorna? Det visste förstås Astrid Lindgren och nu vet jag det också. Jag hörde nämligen den elektroakustiska kompositionen Agnetes skratt i radioprogrammet Klassisk morgon den 23 januari (om du vågar, gå in på sr.se och sök upp programmets andra avdelning som börjar 7´32). År 2011 fick kompositören Birgitte Alsted danska statens kompositörpris på 75000 kr för detta ljudverk.
De fina programmen påminde mig om att jag borde leta fram hennes handskrivna nyårshälsning till mig. Sagt och gjort. Nu sitter den inramad på väggen!
SvaraRaderaHandskriven nyårshälsning från Astrid Lindgren, det var inte dåligt! Jag hoppas att du gav den guldram?
SvaraRaderaDet får bli min plan! Såklart den ska få en guldram framöver!
SvaraRadera