Lyssnade på Kerstin Wickman, professor em., som talade om konsthantverkets historia i Märsta konsthall i förra veckan. Vad hände under 1900-talet? Framsynta kvinnor i Sverige startade Svensk Hemslöjd och det goda hantverket fick en skjuts. Karin Larsson, som skapade egna mönster och modeller, och Ottilita Adelborg har betytt mycket.
Duktiga formgivare som Viola Gråsten tog senare fram spännande modeller till kuddar, tyger, ryor med mera. Man började sätta ihop färger på ett nytt sätt -- före andra världskriget var rött och rosa en omöjlig kombination. Fick man kombinera rött och lila? Skulle inte tro det.
Kerstin Wickman sa inte det här, men det förefaller mig som om den nya lössläpptheten vad gäller färger och mönster går hand i hand med den sexuella frigörelsen, kvinnornas avsked till den modellerande korsetten, ett ökat resande ut i världen och en vaknande medvetenhet om andra kulturer än vår egen.
Omkring 1950 började konsthantverket betraktas som konst, sa professor Wickman. Konsthantverket kom in i finrummet och fick högre status. Den roliga handtuftade mattan ovan med titeln "Frukost" är gjord av Maja Michaelsdotter Eriksson och finns med på årets Vårsalong på Liljevalchs.
Långt ifrån alla, är nog villiga att hålla med om att konsthantverk betraktas som konst. Varhelst konstnärer och konsthantverkare träffas, så kommer frågan förr eller senare upp - och alla har olika uppfattningar. Detta gäller i alla länder jag varit, och folk från all världens hörn.
SvaraRaderaMargaretha
Kan de olika uppfattningarna ha att göra med att man kan se både vackert hantverk och slarvigt tillyxade saker?
SvaraRadera