Alla människor har en ask med gamla nycklar. Eftersom jag är i städa-upp-tagen tömde jag morfars gamla svepask (med bokstäverna NGB inbrända i locket, NGB för Nils Granberg) på alla nycklar som hade samlats där.
Små och stora nycklar. Några är ensamma nycklar, andra kommer i par. Det är omöjligt att veta var alla nycklarna kommer ifrån. De minsta nycklarna har gått till resväskor, de lite större till cyklar, tror jag. Sedan är det nycklar till lägenheter som jag har bott i och kanske till företag där jag har varit anställd.
Den gamla bruna nyckeln längst ned till höger måste komma från mitt barndomshem --- kanske har den gått till en förrådsdörr -- men varför har jag sparat den? Och den egendomliga nyckeln snett ovanför, vad har den tjänat till?
Om jag hade tillgång till nycklarnas historia, skulle jag ha en berättelse om mitt liv.
När jag ser nyckeln längst ner till höger, dyker urgamla minnen upp. Som små knattar, ca 6-10 år, letade vi efter sådana nycklar med ett hål i änden. Detta hål fyllde vi med tändsatserna från många tändstickor. Sen satte vi en lagom stor spik i hålet, fäste ett snöre i nyckel och spik, och svingade sen spiken(+nyckel) med kraft mot t ex en stor sten och bang... Typisk killgrej, eller?
SvaraRaderaJo, jag har också massor av nycklar av olika storlek.
Intressant. Nycklar kan man tydligen ha till mycket. Den där leken har jag aldrig hört om. Små flickor leker på stillsammare sätt.
SvaraRadera