Om handskar och Lewis Carroll

Så mycket att oroa sig för  hela tiden, det tar aldrig slut. Nu är det handskmakarna. I England finns det fortfarande ett antal duktiga yrkesmänniskor som behärskar konsten att skära ut och sy ihop en handske för hand, ett arbete med 32 olika moment. Bara det att allt färre damer och herrar förstår att det är först med ett par vackra handsydda läderhandskar som en människa kan anse sig vara välklädd. Lägg därtill att det tar fem till sju år att utbilda sig till tillskärare av handsk-läder  eller handsksömmare.

Kommer handskmakaryrket att dö ut? Gör inget, säger djurvännerna. Man kan hålla sig varm om händerna med yllevantar. Jag använder bara vantar. Det blev för dyrt med alla borttappade handskar.

Har börjat läsa The Story of Alice, en tjock, nyutkommen biografi skriven av litteraturprofessorn Robert Douglas-Fairhurst som handlar om Lewis Carroll, en man som kännetecknades av många egenheter. Han var väldigt förtjust i nummer 42 och självklart fick han igenom att det skulle vara 42 illustrationer i boken om Alice i underlandet. Fingerborgar och handskar var han också mycket svag för. Carroll bar alltid grå och svarta handskar. Han älskade också ordet glove som rymmer ordet love.

Själv är jag mycket förtjust i regnbågar. Årets första regnbåge siktades i Sigtuna en kväll i förra veckan.