För flera år sedan var jag på studiebesök i trädgården hos paret Bonde på Hörningsholms slott. Caroline Bonde visade oss sin franska sparris som hon sa att man kan äta rå. Jag kände ett stygn av avund för hur skulle jag komma över en sådan extraordinär fransk sparris?
Sedan planterade jag ett eget land med fyra sparrisplantor, väntade några år och kunde börja skörda -- hade längtat efter den dagen alltsedan jag läste om hur Lord Peter Wimsey åker med sin maka direkt efter bröllopet till en stuga på landet där de hittar ett sparrisland. Djärvt bröt jag en grön stjälk och åt den rå. Så delikat! Lite av sockerärt i smaken!
Till Sofia och Carl Philip: om ni ännu inte har sparris i trädgården vid landstället, sätt några plantor nu, innan ni åker på bröllopsresa! Inte fyra utan fyrtiofyra! Ni kommer att ha så mycket glädje av detta. Ni kommer att kunna bjuda alla gäster i maj och juni på rå, grön sparris som tilltugg till drinkar och smoothies, som råkost till lunchen och som ingrediens i alla försommarsallader.
Jag har i år efter ett par års väntan börjat skatta mina 5 sparrisplantor. ÅH, så goda de är, helt ljuvliga. Men nu är det snart slut för i år så vi får vänta tills nästa år igen, men den som väntar på något gott...
SvaraRaderaHa en fin sommar! Kram
Roligt att du har fått njuta din egna stjälkar i år, Yvonne! Det är svårt att förstå varför inte alla människor med trädgård odlar sparris, eller hur? En perenn grönsak som är nyttig på alla sätt. Den gröna italienska sparris som livsmedelsbutiken säljer är märkt med sitt näringsinnehåll. Enligt den märkningen ger 100 gram sparris 18 mg C-vitamin, inte så illa. Det är lätt att gissa att vår hemodlade sparris, som vi tar pinfärsk direkt från landet, innehåller långt mer sköna vitaminer.
SvaraRadera