Oro i Umeå

Sanna Lundell berättade i sitt sommarprogram att det varje år anmäls 6 000 våldtäkter i Sverige och  var tredje vecka dödas här en kvinna av sin partner. Det är förfärligt. 

När jag gick förbi en liten grupp unga vuxna vid strandpromenaden i Umeå kunde jag höra två  mansröster. Den ene sa: "Hur kan man släppa ut fanskapet?" Den andre sa: "Han klarar sig inte en dag i Umeå".

Det var inte svårt att förstå vad det handlade om. Det är bara några dagar nu tills Haga-mannen är fri och återvänder till Umeå. Många minns tiden när han fortfarande var på fri fot och spred skräck i staden. Mitt kusinbarn säger att hennes kompis bodde bara några kvarter bort. När de hälsade på hos varandra på kvällen, följes de sedan alltid åt halvvägs hem och så sprang båda det fortaste de kunde tillbaka till sig för att slutligen ringa den andre och försäkra sig. Mitt kusinbarn berättar också hur männen i stan berördes, alla män som rörde sig ute på kvällen kände sig misstänkta.

Alla bävar för vad som kan hända igen. Det blir svårt för Haga-mannens offer att veta att de riskerar möta honom på gatan. Är det rätt att han får återvända till sin hemstad? Å andra sidan, man kan inte hålla en människa inspärrad livet ut (om hen inte har fått livstids fängelse och borde inte  Haga-mannen ha fått det?). I Gislaved, Nora eller Söderhamn hade oron varit lika stor. I Umeå är Haga-mannen en välkänd person nu och man kommer att vara vaksam.