Varför så stora tidningar?

Har jag gjort ett bestående avtryck i svensk tidningshistoria? Jag är glad att kunna svara ett självsäkert ja på den frågan. Det var jag som krympte tidningen Vi. Som nytillträdd chefredaktör gick Allan Larsson runt och pratade med alla Vi-journalisterna. När turen kom till mig påpekade jag att tidningen var för stor och det blev otympligt om man ville rycka ut en särskilt intressant  sida att spara i en pärm. Tidningssidorna borde bli mindre.

Allan Larsson förstod sig inte varje gång på ett klokt förslag, men den där gången lyssnade han och såg raskt till att tidningen krymptes från 23 x 30 cm till det nättare formatet 22 x 27 som den fortfarande har.

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har också minskat också sina überstora format till ett mindre, mer läsarvänligt. Jag har väntat på att brittiska tidningar ska ta efter, men britter är nu en gång ett konservativt släkte och The Daily Telegraph är fortfarande stor som ett kafébord (37 x 58 cm).

Men vad händer nu? Dagens Nyheters lördagsbilaga växer och växer och visar nu måtten 26 x 36 cm.
Den går inte att få in i hyllan. Detsamma gäller tidningen Författaren som svällt till 24 x 34 cm. Jamen, vad är det här? Var vi inte överens om att spara på jordens resurser? På träd till exempel?  

Senaste numret av Författaren samt ett nummer från 1989.