Att vara ansiktsblind

Ristade vikingarna  runor i is med sina flintspetsar? Klart att de gjorde. Men om deras verk blev så fina som detta ristade isblock från stranden av Sigtunafjärden vet vi inte. Lägg märke till drakhuvudet längst ned t v.

När man har en funktionsnedsättning blir man ledsen när någon hånar människor med den, eller en annan, funktionsnedsättning. I förra veckan var det Per Naroskin som i radioprogrammet Spanarna gjorde sig lustig över en ansiktsblind kvinna som han iakttagit på ett mingel. Hon hade sagt till en kvinna som kom fram och hälsade på henne: "Vi har säkert träffas, men jag känner tyvärr inte igen dig, för jag är ansiktsblind".  För att i nästa stund säga till en man:  "Hej, det var längesedan!" Hur ansiktsblind var den här kvinnan egentligen?

Per Naroskin, jag vill att du ska veta det här: Ansiktsblinda har svårt att minnas ansikten men det går om man får träffa en människa många, många gånger. Jag skulle säkert kunna börja känna igen dig, Per, om vi gick samma språkkurs och träffades varje vecka under en termin. Den ansiktsblinda kvinnan du stötte på kanske träffade en f d älskare eller en arbetskamrat från skrivbordet intill som hon inte sett på en månad för att han hade varit bortrest på uppdrag i Asien, det är klart att hon kände igen honom.

I går talade jag med Kerstin Matz, kollega från min tid på tidningen Expressen. Vi kom in på vår ansiktsblindhet. Kerstin berättade om när hon senast var i Paris och handlade i Mariage Frères, Europas äldsta tebutik grundad av ett par ryska bröder. Där är den omständliga proceduren den att man ska välja tesort hos ett biträde, betala hos en annan och sedan tillbaka till den första för att visa kvittot och hämta teet. Då gäller det att känna igen sitt biträde och det är inte lätt när samtliga är herrar klädda i samma stiliga uniform. En mardröm för en ansiktsblind, förstås.
Kerstin hade frågat det ena biträdet efter det andra men ingen ville kännas vid hennes inköp. Det visade sig att Kerstins expedit hade gått ut på lagret....

Jag vill till den här butiken nästa gång jag är i Paris, men jag tänker förklara mitt dilemma och be expediten att spana efter mig så att jag får lämna kvittot och hämta ut mitt te utan någon ångest.