Vad jag inte förstår

I går kväll i Aktuellt berättade ett barnbarn om hur hennes olyckliga 82-åriga farmor blev frånstulen de 250 000 kr hon hade på bankkontot. Hur kan de kriminella ligor som lever på att lura ifrån gamla människor allt de äger sova gott om natten? Och hur kan bankens chefer, som inte skapar total säkerhet för sina kunder, sova alls? Ville man, går det naturligtvis att skapa ett tryggt system som inte tillåter att ett konto blir kapat.

Fick ett tjockt brev med kallelse till föreningsmöte. Brevet, som vägde 29 gram, var frankerat med två frimärken fast det hade räckt med ett. Varför gör vi inte som på Island och skriver ut den tillåtna vikten, 50 gram, på frimärket?

På livsmedelsförpackningen står energinnehållet angivet i både joule och kalorier. Hur kan det vara att vi, efter  flera decennier med båda måttenheterna, inte har bestämt oss för att välja en av dem?

Om det går att uttrycka sig enkelt och begripligt, varför inte göra det? För vilken tid det måste ta att krångla till och göra varje fråga och påstående längre och omständligare. 
Karl Ove Knausgård blir intervjuad i den stora morgontidningen. Han får frågan:
- Finns det någon saknad kopplad till kontakten som inte längre finns där?
Som varje vettig, intelligent människa skulle ha gjort svarar Knausgård med att fråga:
- Vad menar du?
Reportern frågar då:
- Saknar du dem?

 Jag hör ärkebiskopen  i teve. Hon säger: "Vad skulle Luther ha sagt till oss idag? Vi ska bottna i nåden."
Är det fler än jag som inte förstår vad det betyder?

Mats Malm blev invald i Svenska Akademien och efterträdde Klas Östergren på stol nr 11. Förmodligen presenterar ledamöterna sig överallt som "Kristina Lugn stol nummer 5"och "Horace Engdahl stol nummer 8". Stol som stol. Varför har det nu blivit så oerhört viktigt med deras nummer?