Ur Kafkas dagbok 23 juli 1914. Franz Kafka och hans fästmö Felice Bauer genomgår en kris (men den slutliga brytningen sker först 1917):
Tribunalen i hotellet. Resan i taxin. F:s ansikte. Hon strök handen genom håret, snöt sig och gäspade. Plötsligt samlade hon ihop sig och uttalade elakheter som hon hade samlat på sig sedan länge. Resan tillbaka med fröken Bl. Rummet i hotellet, hettan som reflekterades från väggen på andra sidan gatan. Eftermiddagssol därtill. Energisk servitör, liknar en östjude i sitt sätt. Innergården lika bullrig som en en fabrik. Dåliga lukter. Löss. Ett svårt beslut att döda dem. Hotellstäderskan är förvånad: det finns inga löss här, bara en gång har en gäst hittat en lus i korridoren.
Hos hennes föräldrar. Mammans tårar. Jag läste upp min läxa. Hennes pappa förstod saken från alla håll. Reste särskilt från Malmö för att träffa mig, reste hela natten, satt där i skjortärmarna. De kom överens om att jag hade rätt, det fanns ingenting att göra, eller i alla fall inte mycket som jag kunde anklagas för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar