Virginia Woolf – som jag ägnat flera år åt att skriva en biografi över och som jag fortsätter att läsa om och om igen med oförminskat nöje – är en av 1900-talets mest inflytelserika engelska författare. Doris Lessing och Iris Murdoch kommer att glömmas bort men inte Woolf. Från helt unga år medverkade hon med litteraturkritik i Times Literary Supplement , TLS. I den tidningen dyker Virginia Woolf fortfarande upp mycket ofta. Inte i varje nummer men nästan.
I TLS från 4 augusti hittar vi Virginia Woolf på två olika ställen. På sista sidan kan vi läsa om Virginia Woolfs presentation av den lärda 1600-talskvinnan Margaret Cavendish i Ett eget rum: "likt en jättegurka lade hon sig över alla rosorna och nejlikorna i trädgården". Cavendish skrev mycket på olika områden men hamnade senare i skugga. I sommar har i alla fall hennes pjäs Convent blivit uppförd på King's College London.
På sidan 6 i samma nummer av TLS finns ett brev från Margaret D Statz vid University of Delaware. Brevet handlar om Virginia Woolfs tankar under begravningen av författaren Thomas Hardy: hon tänkte, som vi alla gör under en begravning, inte bara på döden och evigheten utan på en rad olika saker; bland annat tänkte Woolf på hur glad hon var över att ha fått beröm från författaren Max Beerbohm.
Thomas Hardy begravdes i Westminster Abbey den 16 januari 1928. Dessförinnan hade man skurit ut den stora mannens hjärta. På samma dag och vid samma klockslag begravdes hjärtat i Hardys hemförsamling på den engelska landsbygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar