NIX telefonförsäljning

När telefonen ringer och en överentusiastisk röst säger Görel i början av varannan mening blir jag på min vakt. Då har jag en säljare i andra änden; i säljskolan lär man ut att människor älskar att höra sitt eget namn (det ligger något i det).

I går var det en säljare från Månadens bok som när jag sa att jag gått med i NIX-registret hävdade att hon kunde ringa mig för jag hade tidigare varit kund hos Månadens bok (möjligt, kommer inte ihåg) och nu skulle jag få ta del av ett otroligt erbjudande. Jag skulle få en gratis bok som säljaren hade valt ut åt mig, en gratis lykta och en gratis månadstidning och jag skulle varje månad få köpa hur många böcker jag ville från bokklubbens sortiment.

Visst lät det fantastiskt. Men så hörde jag något om tre böcker. Fanns det en hake? Skulle jag med detta samtal bli bokklubbsmedlem, få en bok, en lykta, en månadstidning och sedan ha rätt att lämna bokklubben först efter att jag hade köpt tre böcker? Ja, så var det.

Jag sa ”Nej tack, Yvonne”. Behöver ingen lykta. Behöver plöja alla olästa böcker i min hylla.

Återkommer till bloggen vecka 41.

Frank Sinatra sjunger om kaffe

kaffekantat

Kaffe, en hälsodryck

Snart får vi kalla kaffe en hälsodryck. Det har på senare år kommit den ena rapporten efter den andra med indikationer om att kaffe motverkar till exempel bröstcancer, prostatacancer och slaganfall.

Kaffe har samband med depression hos kvinnor enligt nya forskningsresultat. Bland kvinnor som drack 4 koppar kaffe eller mer per dag var det betydligt färre som hade drabbats av depression under en tioårsperiod jämfört med kvinnor som inte alls drack kaffe eller drack bara en kopp i veckan; studien, som gjorts vid Harvard School of Public Health i Boston, omfattar 50 0000 kvinnor och redovisas i Archives of Internal Medicine från 26 september i år. Dock kan man inte från den här studien säga att kaffe motverkar depression.

Vi som älskar den bruna drycken vet att den gör oss stimulerade, fokuserade och muntra. Fokuserade på att njuta av en skön, glad höst.

Fiktionaliserade liv?

Bland bokälskare finns två läger. De som tycker att författare inte har rätt att fiktionalisera någon annans liv och hitta på vad som helst om en död eller levande människa, vad hon gjort, sagt eller tänkt. Och de som tycker att det är intressant och värdefullt att läsa hur en författare broderar ut en känd människas liv, så som till exempel Per-Olof Enquist gör.

Själv tillhör jag den första gruppen. Skönlitteratur, menar jag, ska vara en produkt helt och hållet sprungen ur författarens inre. Jag vill att han eller hon ska anstränga sig och skapa både platser, personer och intriger, är det inte det som bokköparen betalar för? Jag vill inte läsa påhittade levnadshistorier om verkliga människor. Tänk om någon efter vår död skulle skriva en skruvad fantasi om dig eller mig: hur vi kände och tänkte och handlade i livet. Inte kul.

Nu ser jag att författaren P D James, 91 år och främst bland världens levande deckarförfattare, lånat huvudpersonerna till sin nya bok Death Comes to Pemberley (släpps i november) från Jane Austens bok Pride and Prejudice. I den nya boken har Elizabeth and Mr Darcy varit gifta i sex år och fått två söner när Elizabeths yngre syster Lydia (hon som rymde med den mindre trevlige George Wickham) berättar att maken har dött.

Mrs James ber alla Austenälskare om ursäkt men säger i en tidningsintervju att det har varit oemotståndligt roligt att bygga en deckare på den gamla romanen.

Ensam om sandaler

Åkte in till Stockholm i går för att uträtta diverse ärenden. Plötsligt märkte jag att folk tittade på mina fötter. Jag hade sandaler. Jag var den enda i hela huvudstaden som hade sandaler. Det var strålande sommarväder -- ljumma medelhavsvindar tycktes svepa över gatorna -- men ingen annan hade tagit på dessa bekväma, luftiga, hälsosamma skodon. Kanske bär människor alltid upp sina sandaler på vinden den 15 augusti tillsammans med shortsen, sololjan och utflyktskorgen, suckar och tänker att sandalvädret är över?

Är det brittsommar nu? Nej, brittsommar inträffar vid 7 oktober när Birgitta har namnsdag.

Mantet, en smakupplevelse

I min trädgård har jag Cox Orange, Eldrött Duväpple, Gul Richard, Gyllenkroks Astrakan, Härnevi, Langeland, Maglemer, Mantet, Rosenhill, Södermanlands kalvill. Plus strödda ympar som ännu inte gett frukt.

Vilket är mitt godaste äpple, hör jag läsaren undra. Rosenhill är en hittesort från Sollentuna, ser roligare ut än den smakar. Gyllenkroks Astrakan var en besvikelse i år, hade tråkig mjölig konsistens redan på trädet.

Jag träffade en gammal duktig trädgårdsmästare i Märsta när jag föreläste där på biblioteket i onsdags och han sa att vårt nu lite varmare klimat gjorde att sommaräpplena mognade fram för fort och fick en annorlunda konsistens jämfört med förr. Det stämmer. Även vinteräpplet Maglemer har mognat fortare ån vanligt i år; det har redan ganska lös konsistens och jag plockade ned äpplena i går för att de hade börjat falla från trädet.

Äpplet på bilden är Mantet, ett kanadensiskt äpple som jag har njutit sedan slutet av augusti. De som fått påsar av äpplet, och de som fick smaka det i onsdags kväll, håller med om att det är en fantastisk frukt. Kan beskrivas som ett rödskaligt äpple med rödtonat kött, luftig konsistens, hög saftighet och rik smak.

”Det är som att äta en sorbet”, sa Ingrid af Sandeberg om Mantet. Och G sa: ”Det är som att äta ett äpple med smakförstärkare”. Ja, naturens egna smakförstärkare har tillsatts den här frukten, bland annat en ton av jordgubbe. Har inte provat ännu, men Mantet borde ge en fantastisk rosa must.

Jag river äpplet på den grova sidan av rivjärnet och äter sakta med silversked. En suverän dessert. Om du inte hittar Mantet i din närmaste plantbutik, hör med Gränna plantskola.
Nu på onsdag kl 19 håller jag föredrag på biblioteket i Upplands-Väsby, Drabantvägen 7 C. Jag tar med Mantet. Välkomna!

Slummer

Har katter hur stort sömnbehov som helst? Den här rara kissen sov oavbrutet i fyra timmar på stolen intill mig när jag var på Brunnsvikens trädgård och bestämde äpplen i helgen. Den sov när jag kom och den sov när jag gick. Bilden togs av Sten Hellquist, en av besökarna.

Sigmund Freud, som tyckte mer om hundar än om katter, avled denna dag i London 1939.

Vitköttiga frukter

Senaste nytt är att vi ska äta vitköttiga frukter för att hålla oss friska och leva länge. Äpplen är vitköttiga och så är päron. Just nu frossar jag i egna päron från husets spaljéträd.

Äppelblom i september

Här är en bild av mitt Maglemerträd från den 20 september. Äppelträd gör så här ibland, de blommar om.

Knappologi

Någon gång varje år får jag lust att städa, sortera och bringa reda. Tänk en rörig verktygslåda, linneskåp eller syskrin -- efter bara en timmes insats känner man sig fullständigt nöjd med sig själv för att det blivit snyggt, rent och överskådligt. Tillfredsställelsen står i proportion till hur ofta man sanerar – ju större oreda från början, desto större lycka efteråt.

När jag såg dessa plåtburkar i butiken på Nordiska Museet häromdagen högg jag direkt. Nu ligger knapparna sorterade: vita, blå, svarta, bruna, små, knappar av metall, blandade knappar. Vad ska jag med alla knappar till? Det vet jag inte. Bra att ha.

En ny tid börjar

Varje dag lär jag mig något. I går var jag hos en specialisttandläkare som gjorde en supernoggrann undersökning av tänder, tandkött, tunga och kindernas insida. Brukar jag bita mig i tungan och i kinden? Nej, inte vad jag vet, men jag hade ändå valkar som tydde på det. Vad gör jag på natten?

Blödning, hörde jag tandläkaren säga flera gånger under undersökningen. Mitt tandkött blöder och det beror på dålig rengöring. Min vanliga tandläkare, som jag besökte för en rutinkontroll för en vecka sedan, berömde mig för att jag höll tänderna så rena. Där ser man, jag fick inte vara glad länge.

När man kommit upp i åren måste man sluta med tandtråd och börja använda mellanrumsborstar för att få bort de bakterier som ger blödning. Femton tag i varje mellanrum och det blir rent och helt, sa tandläkaren. Går till apoteket och köper borstar i dag.

Hunden som visar tänderna hittade jag på Nordiska Muséet nyss.

Goda nyheter under kemiåret

2011 är det internationella kemiåret. Läste nyss i Vårdguiden att mängden farliga kemikalier som används i arbetet i Stockholms läns landsting från 2006 till 2010 har minskat från 1 ton till 60 kilo per år. Kanske kan man komma ned till noll kilo?

Jag önskar att kemisterna innan årets slut har kommit på ett billigt och ofarligt och ljuddämpande medel att stryka på asfalt. Det vore av stort värde om allt trafikbuller kunde minska rejält.

Den nytagna bilden visar mörknande kermesbär i min trädgård.

Svår barndom ger ohälsa

Svåra villkor under uppväxten kan leda till sjukdomar. Det kan också ge beteendeproblem och problem med inlärning. Studier visar att många barn som utsatts för tidiga traumatiska situationer har svårare än andra att sitta stilla och följa lärarens undervisning; som tonåringar dras de ofta till riskfyllda beteenden och som vuxna utmärks de ofta av förhöjd aggressivitet, dålig impulskontroll, sämre kognitiv förmåga och svårigheter att skilja mellan verkliga och inbillade hot.

Att en svår barndom påverkar barnets förmåga att fokusera och lära in är nog lätt att förstå, men hur kan det ge kroppsliga sjukdomar? Sedan ACE-studien (se tidigare inlägg) publicerades har olika forskare arbetat på att utreda mekanismerna bakom sambandet svåra uppväxtvillkor och hälsa.

När en människa utsätts för hotfulla situationer blir hon rädd eller ångestfylld samtidigt som kroppen visar tydligt märkbara reaktioner som muntorrhet, fuktig hud, knäsvaghet eller skakningar. Dessutom sker biokemiska stressreaktioner inne i kroppen: bland annat stiger blodtrycket och det avsöndras kortisol och andra stresshormoner.

Alltsammans är reaktioner av stort värde i en enstaka svårt stressig situation. Men när stressreaktionerna startar gång efter gång hos ett barn kan det ge betydande och bestående förändringar i stresskänsliga system som hjärnan, immunsystemet och det endokrina systemet. Det är dessa förändringar i kroppen som bäddar för medicinska problem i vuxen ålder, menar forskarna.

Methylationsprocessen
Det har till exempel visats att tidiga trauma leder till methylation som betyder att små kemiska markörer fäster sig vid gener som styr stresshormonreceptorer i hjärnan; det leder till att generna blir defekta vilket i sin tur betyder att hjärnan inte längre kan svara på stress på ett normalt sätt. Försök på råttor har visat att methylationsprocessen kan dämpas med adekvat omhändertagande av barnet men utan goda föräldrar som tar hand om barnet efter ett trauma kan den negativa effekten bestå hela livet.

Stress och protein
I en ångestfylld stressituation avsöndras olika proteiner och andra kemiska ämnen i blodet med syftet att ett) minska risken för infektion och två) finnas tillgängliga om en vävnad behöver repareras. När den akuta situationen är förbi, ska mängden proteiner minska i blodet. Gör de inte det, kan det bli negativa effekter på hjärta och andra organ.

Forskare på Nya Zeeland har i en studie funnit att för vuxna med svår barndom bakom sig var det nära dubbelt så stor sannolikhet att de visade förhöjda nivåer av ett visst protein kallat C-reactive high-sensitivity protein. Andra studier har pekat ut detta protein som en markör för hjärtkärlsjukdom.

Grodfamiljen ovan är ett verk av Bo Olls från 1999, har titeln Naturligt möte. Jag hittade den vid en rastplats intill Svartån nära Mjölby.

Tiden läker inte alla sår

Barn förtjänar en lycklig barndom. Utan aga, utan vanvård och utan övergrepp. Tiden läker nämligen inte alla sår. Inte heller flera decennier kan läka de sår som barndomen gett. Det är den slutsats som forskarna vid Kaiser Permanente Medical Care Program i San Diego, Kalifornien, var tvungna att dra sedan de blev klara med en undersökning av sambandet mellan svåra barndomsupplevelser och hälsa i vuxen ålder. Varje olycklig barndom lämnar spår hos den vuxna människan -- ju svårare upplevelser, desto fler och djupare spår.

Studien omfattade drygt 17 000 vuxna (genomsnittsålder 57 år) ur typisk amerikansk medelklass som fick svara på frågor om i vilken mån de mött svåra uppväxtvillkor, adverse childhood experiences, ACE, indelade i åtta kategorier: återkommande fysisk misshandel, återkommande psykisk misshandel, sexuella övergrepp, upprepad misshandel av modern, en alkohol- eller narkotikamissbrukande familjemedlem, en kroniskt deprimerad, mentalsjuk eller suicidal familjemedlem, en förälder i fängelse och förlust av en förälder (oavsett orsak). Den som sluppit utsättas för något av detta fick noll ACE-poäng, den som varit drabbad av fyra slag av svårigheter fick 4 ACE-poäng etc.

Ett överraskande resultat från den så kallade ACE-studien var att så många av deltagarna hade utsatts för svåra uppväxtvillkor. Hela 22 procent av deltagarna hade varit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Lite fler än hälften av deltagarna hade varit utsatta för en eller fler svårigheter. Var fjärde deltagare hade 2 ACE-poäng, en av 16 hade fyra ACE-poäng. Poängen ställdes sedan i relation till den vuxnes hälsa.

Fanns det ett samband mellan svår barndom och den vuxnes hälsotillstånd? Resultatet var entydigt: de svåra barndomsupplevelserna var kraftigt knutna till den vuxnes hälsa och hälsovanor fem decennier senare.

Ju högre ACE-poäng, desto större var sannolikheten för att personen rökte liksom för lungsjukdomen KOL, gulsot, smittsamma könssjukdomar och intravenöst narkotikamissbruk.
När det gäller psykisk sjukdom hittade man lika kraftiga samband. En person med 4 ACE-poäng eller mer hade 460 procent högre sannolikhet för att lida av depression än någon med noll ACE-poäng. Antalet självmordsförsök var också långt mycket högre hos människor med högre ACE-poäng.

Dessutom visade olyckliga uppväxtvillkor ett linjärt samband med hjärtsjukdom, benbrott, diabetes, övervikt, oönskad graviditet och alkoholism: ju svårare uppväxt, desto fler av dessa problem visade deltagarna.

Bilden visar skulpturen Helén av Arvid Bryth.

Ny studie på agade barn

Jag önskar att kommunalpolitikern Giovanni Colasante och alla andra föräldrar som slår sina barn toge del av en studie som publicerades tidigare i år i den vetenskapliga tidskriften Social Development. Studien gjordes av kanadensiska forskare och omfattade 63 barn (fem och sex år gamla, från samma typ av bakgrund) vid två privatskolor i Västafrika.

Vid den ena skolan agade man barnen för stora och små förseelser, vid den andra skolan använde man enbart muntliga tillrättavisningar. De två barngrupperna fick utföra en rad tester som mätte deras verbala förmåga och andra kognitiva färdigheter.

De agade barnen gjorde sämre ifrån sig på testerna, de hade nedsatt förmåga att tänka snabbt och anpassa sig till situationen; forskarna menar att agan kan leda till att barnen får sämre impulskontroll och blir stökigare. Inte nog med att det är upprörande med vuxna som slår försvarslösa barn, föräldrarna gör på det här sättet livet på allt sätt svårare för barnen.

Pallen står i en liten park nära Karlbergs station i Stockholm.

Hyllning till kremlan

Det pågår en tävling om bästa svampdikten i Dagens Nyheter. Det påminner mig om att jag -- som inte har skrivit fler dikter än att man kan räkna dem på ena handen – en gång skrev en hyllning till kremlan som jag dock inte tänker skicka in, jag vill ju inte ta ifrån någon annan glädjen att vinna. Här är dikten som finns med i min barnbok Trollsmör och trattkantarell från 1984:

Sopp, taggsvamp och ticka!
Jag tror visst jag fått hicka.
En vacker brun och rundnätt semla
kan endast överträffas av en kremla.

Nya matvanor

Det skulle komma främmande på lunch och jag tänkte att svampsoppa passar bra. Hittade mandelkremla, grynsopp, karl johan och citrongul slemskivling i den närliggande skogen och gick hem nöjd. Hoppas att ingen av mina gäster läser det här men jag var mindre petig än vanligt när jag rensade svamparna. Jag hade nämligen just läst en artikel med titeln Grub, Eating bugs can save the planet av Dana Goodyear i The New Yorker (15 & 22 augusti 2011).

Åttio procent av alla människor i världen äter insekter med förtjusning. År 2050 kommer nio miljarder människor att trängas på jorden och något måste de livnära sig på. Alla kan bli entomofager, insektsätare, menar experter som forskar på området och varje år samlas till en bug banquet på Insectarium i Montreal, Kanada, med oemotståndliga läckerheter som sauterade skalbaggar, gräshoppsrisotto och larvchutney. Dock, människor som är allergiska mot skaldjur har också en benägenhet för att vara allergiska mot insekter, så nära släkt är de två grupperna.

Tar det tar emot att äta småkryp? Då påpekar forskarna att insekter som till exempel gräshoppor innehåller utomordentligt fint protein och inte så mycket fett. De påpekar också att vi redan äter insekter utan att veta om det. Djupfryst spenat tillåts innehålla femtio insektsrester per 100 gram och i choklad är det OK med 60 insektsrester per hekto (siffror från USA) utan att varan anses defekt.

Men kryper inte insekter omkring och äter otäckheter som vi inte vill komma i närheten av? Forskarnas svar är att vi skulle bara veta vad krabbor, räkor och hummer lever av. Medan många insekter lever av fräscha gröna blad och väldoftande blommor så kryper skaldjuren omkring på havsbotten och äter avfall. Och, tja, vad växer champinjoner i? Vi äter dem i alla fall och tycker det är gott.

Ett problem är insekternas ringa storlek. Man måste äta 1 000 gräshoppor för att komma upp i samma mängd protein som vi får i en stor biff. Om insekterna var mycket större, skulle vi antagligen redan ha dem i vår matsedel.

För att kunna lansera entomofagi måste lämpliga insekter odlas i stor skala men, säger man, insekter tycker om att leva trångt och kräver inte kaklade lokaler. Insekter släpper ut mindre växthusgas än boskap och behöver inte dyrt foder. Dessa kallblodiga djur är fyra gånger så effektiva när det gäller att omvandla foder till protein (kor använder mycket energi till att hålla sin kroppstemperatur).

Jag läser nu i SvD att EU-kommissionen erbjuder 25 miljoner till det forskningsinstitut som tar fram bästa förslaget till hur man ska främja insekter som ny proteinkälla i Europa. Blir spännande att se hur snart det finns pasta med het larvsås på matsedeln.

Bilden visar en kudde som min vän Ulla Ericsson i Falun har tryckt och skickat mig.

Alf Henriksson

Har nyss varit ett par dagar i Huskvarna, en fin liten stad i Vätterns närhet. Bodde på Huskvarna Hotell och Vandrarhem som jag kan rekommendera.

Eskilstuna är den store skribenten Alf Henrikssons hemstad och författaren står staty mitt i staden. Han är på väg in genom bokstaven A (A som i Alf) och till höger kan man läsa hans visdomsord: Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så. Önskar att jag alltid hade de orden i bakhuvudet.

Vägen genom A är en ungdomsroman av Alf Henriksson som kom 1949. Thomas Qvarsebo har gjort skulpturen.

Ansiktet

Men jag ser i alla fall flickor, som nog är vackra och uppvisa mängder av förtjusande muskler och små ben och spänd hud och massor av fint hår och dagligen uppenbara sig i denna enda naturliga maskeraddräkt, alltid lägga samma ansikte i samma handflata och låter det åter uppenbaras i sin spegel. Endast på kvällen när de kommer sent hem från någon fest, förefaller det dem många gånger nött och uppsvällt. Alla människor har redan sett det och det är knappast längre möjligt att ha det.

Ur Franz Kafka, En läkare på landet och andra berättelser övers Arne Hägglund och Teddy Brunius

Bilden visar en antik mask som kan ha burits av en skådespelare. Den hittades vid en gammal romersk bosättning nära Warrington i England och finns på British Museum i London. Jag fann den när jag gick in på www.bbc.uk.ahistoryoftheworld/

Man kan sitta hur länge som helst framför museets hemsida. Där presenterar man flera tusen objekt ur samlingarna i alfabetisk ordning, både en bild och en utförlig, förklarande text och man börjar fundera. Hur kom det sig att egypterna gav sina statyer och stayetter blå ögon? Med hjälp av lapis lazuli som de hämtade ända från Afghanistan?

Längs floden

Olivia Laing är en engelsk skribent som fick den goda idén att vandra längs floden Ouse, från upprinnelsen hela vägen till havet, och berätta om vad som har tilldragit sig i trakten. Boken kom ut i år, 70 år efter att Virginia Woolf dränkte sig i Ouse; andra världskriget pågick, hon var på väg att ännu en gång förlora sin psykiska hälsa och fruktade att aldrig mer bli frisk igen. Laings bok handlar till stor del om Virginia och Leonard Woolf men tar även upp mycket annat.

Så till exempel berättas Kenneth Grahames historia. Han var banktjänstemannen som steg i graderna samtidigt som han skrev barnböcker av vilka Det susar i säven (The Wind in the Willows) har blivit en stor favorit. Jag har läst den flera gånger och det är alltid lika småtrevligt att stiga in i Vattenråttans vardagsrum och att följa med honom på äventyr tillsammans med Mullvaden och Grävlingen. Fast man oroar sig förstås hela tiden för hur det ska gå för den impulsive och svårkontrollerade Herr Padda, landsvägens skräck....

Kenneth Grahame, född 1859, hade ingen helt lycklig barndom. Hans mor dog tidigt i scharlakansfeber, hans pappa var alkoholist. Drickandet tilltog när pappan hade blivit änkling och de fyra barnen fick flytta till sin mormor. I två år bodde de med mormor i ett hus med underbar trädgård nära Thames, ett paradis för barn. Därefter blev det hårda bud: mormor sålde huset och Kenneth skickades till skolinternat. Han ville läsa vid Oxford men tvingades av en farbror som skötte hans ekonomi att 1879 börja arbeta vid Bank of England.

Om Kenneth Grahame sägs att han aldrig riktigt växte upp, han blev kvar i sin mormors fantastiska trädgård hela livet. Men han gifte sig och fick en son, Alistair. Sonen mötte olika svårigheter och tog 20 år gammal livet av sig genom att lägga sig framför ett tåg, ett hårt slag för föräldrarna. År 1932 dog Kenneth Grahame och hans kista sänktes ned i en grav vars botten hade strötts med tusentals blommande, doftande luktärter.

Fågeljakt i England

Har alltid haft stor respekt för det engelska folket men nu vet jag inte vad jag ska tro sedan jag har förstått att man jagar skator, kråkor, kanadagäss och andra fåglar på den engelska landsbygden. Sedan 1981 gäller en lag i England att man inte får ta livet av en kanadagås (det grillade bröstköttet uppges smaka som biff) i åsynen av andra kanadagäss men vid övrig fågeljakt behöver man inte vara finkänslig.

Det finns en särskild förklädnad kallad scrim att köpa i engelska jaktbutiker. Jägaren döljer sig med en scrim och sätter sig att skjuta skator. Eller använder en populär anordning kallad Larsenfälla (har sitt ursprung i Danmark) som gillras med en död kyckling; skatan lockas in i buren som smäller igen om den stackars fågeln. Skator är marodörer – de tar ägg och fågelungar -- men jägarna borde ändå inte utsätta dem för avancerat djurplågeri.

Jag läser om den upprörande engelska fågeljakten i Olivia Laings bok To the River som kom tidigare i år.

Ringduvan

Min tomt gränsar till skogen och jag hör ofta ringduvan där borta bland träden. Take two cows, Susan! Take two cows, Susan! Så säger ringduvan, menar engelsmännen. Stämmer bra det.

Myror och löss

Veckans ord är mutualist. Jag såg ordet i en artikel om kor. Bonden och hans ko är mutualister. Han ger kon foder och kon ger honom mjölk. Kantarellen och björken är också mutualister, de byter tjänster. Människor är födda att vara mutualister. Jag hjälper dig och du hjälper mig. Så skapar vi ett hållbart samhälle.

Myror mjölkar bladlöss på sockerlösning, i gengäld skyddar myrorna lössen från rovdjur. Jag har en myrstack på tomten. Det går en väg från stacken norrut upp till skogen och en väg söderut över gräsmattan mot spireabuskarna. Man undrar hur det gick till. Var det en myra med ledaregenskaper som sa: ”Kamrater, vi sneddar gräsmattan här. Följ mig och glöm inte att använda kemisk bekämpning. Spruta så mycket myrsyra ni har så vi får bort växtligheten och det blir en bred fin myrväg som är lätt att gå på”.