Skandal, Svenska Institutet i Paris! (Paris 2)

Hur många gånger har man inte hört att parisarna är arroganta och otrevliga?  Till och med Christian, som själv är parisare med sommarhus i Normandie, säger det här: en fransman är som en arg italienare, och argast är man i Paris.

Efter fem dagar i Paris kan jag konstatera att alla har fel. Parisarna är oändligt vänliga och hjälpsamma! Mina vänner och jag behövde bara stå lutade över kartan en halv minut så skyndade en vänlig människa fram och frågade om vi behövde hjälp. Sedan blev det ofta ett kort samtal och vi fick höra något intressant om den stadsdel där vi råkade befinna oss.

Man kan upptäcka Paris på egen hand och det var så hittade den idylliska gatan Rue Dieulafoy med sina vackra hus i olika pastelltoner och gammaldags gatlyktor. Vi hittade också på egen hand till Promenade Plantée, ett fyra kilometer långt järnvägsspår tre våningar upp som skulle rivas när någon fick den ljusa idén att istället göra ett vackert promenadstråk.  

Promenade Plantée är en flera kilometer lång promenadväg på ett gammalt järnvägsspår.

Bäst man vandrar på det gamla järnvägsspåret överraskas man av det här huset med jättelika skulpturer som skjuter ut ur fasaden.

Dock, har man bara några dagar på sig för att uppleva den franska huvudstaden är det klokt att ta hjälp av Paris Walks som ordnar engelskspråkiga stadsvandringar i skilda delar av staden. Garanterat lärorika och underhållande stadsvandringar i olika delar av staden! Om du är i Paris, titta om det inte ligger ett program från Paris Walks på hotellet. Vi gick en promenad i Hemingways fotspår en dag och en guidad tvåtimmars vandring i Marais-kvarteren en annan dag, kolossalt givande.

Vår guide pekade ut Svenska Institutet som ligger i Marais-området och mina vänner och jag avslutade promenaden med kaffe där. Kaféet -- som borde vara ett skyltfönster för god svensk design -- var trist som en tillfällig kantin för hemlösa. Påver miljö, skitiga dukar på borden. Den stora gården utanför institutet, som alla förbipasserande kan se, hyser gamla lastpallar i ett hörn, tomma fruktlådor i ett annat hörn och diverse skräp i ett tredje hörn. Mitt på gården såg vi trasiga vita säckar med utspilld jord som tydligen hade rymt en sommarutställning och sedan fått ligga kvar. Som besökande svenskar kunde vi bara skämmas och sucka över att våra skattemedel förslösas. Vem är chef för Svenska Institutet idag?