Telefonmissbruk och passivt föräldraskap

Föräldrar som talar i telefon samtidigt som de går med barn i vagn. Föräldrar som sysslar med sin telefon, spelar spel kanske, när de sitter med sitt barn på bussen. Föräldrar som surfar på nätet via telefonen med barnet bredvid sig på bänken. Det ser man ofta.

Aric Sigman, känd engelsk forskare, talade om det här fenomenet nyligen på en stor årlig konferens för brittiska engelska barnläkare i Glasgow. Han menar att mobilupptagna föräldrar utövar ett passivt föräldraskap som innebär att barnen försummas. Förälderns upptagenhet av den smarta telefonen påverkar barnen till liknande beteende, vilket kan leda till att de utvecklar ett beroende av datorer och mobiler. Sigman uppskattar att när barn som föds i dag har fyllt sju, har de redan suttit ett helt år framför någon liten skärm och det kan, som alla andra missbruk, leda till förändringar i deras hjärna. Han pekar också på forskning som indikerar en relation mellan höga nivåer av skärmtittande och typtvå-diabetes samt kardiovaskulära sjukdomar.

Det låter inte alls bra. Sigman anser att barn under tre år inte bör sitta framför någon skärm alls och att tiden för barn under sju år begränsas till en timme per dag.

Föräldrar försummar barnet till förmån för telefonen. Det motsatta inträffar också. I förra veckan drack jag te på Svenskt Tenn i Stockholm. I salongen fanns bara jag och en ung kvinna med sin mamma (min gissning) och sitt sovande barn i vagn. Större delen av tiden satt den unga kvinnan upptagen av sin telefon medan mamman väntade på att kanske, så småningom, få tala något med sin dotter. Är det den nya generationens umgängesform? Sitta bredvid varandra medan man skickar sms och kollar på Facebook?

Den vackra allén går till Sparreholms slott i Sörmland.

Ge bort en Stradivarius

Har du presentproblem de här dagarna när unga människor tar studenten? Jag har ett råd, du kan köpa en Stradivarius. Sandvikens Stradivarius står det på sågen ovan. I rätta händer ger den ifrån sig de skönaste toner. En stråke, lite musikalisk talang och mottagaren kan spela vad som helst, till och med Euphoria. Jag önskar Loreen all fortsatt framgång.

Tidskriftsbibliotek med anor

För den som inte fick nog av kungligheter vid Estelles dop förra veckan finns Nordiska Muséet. I deras tidskriftsbibliotek en trappa ned kan alla slå sig ned och plocka Vecko-Journalen, Husmodern och annan gammal god illustrerad veckopress för att läsa om Hagasessorna, drottning Astrid av Belgien och andra kända människor från förr.

Högre upp i huset kan du se tavlor målade av August Strindberg samt mästarens egna fotografier av sig själv och barnen.

Ramslök och äppelblom

Äppelblomningen har varit fantastisk i år och det är bara Mantet -- vårt tidigaste äpple som började blomma sist av alla -- som fortfarande ser ut som en vitklädd brud. Bukettapelhäcken vill man sätta tänderna i, den liknar en mumsig gräddtårta just nu med sin slösande rika blomning.

I backen blommar ramslöken, växten med löksmakande, liljekonvaljlika blad och blommor. En mer lättodlad kryddväxt finns inte. Försök att få en planta av en vän. Nästa år har du flera plantor och kan själv ge bort av den.

Myror och getingar

Ute på tomten, som vetter mot en skogsbacke, finns en liten myrstack. Där råder febril aktivitet och det ser kaotiskt ut, men jag litar på att myrorna vet vart de ska och varför de har så bråttom.

Här på jorden finns 14 000 (fjortontusen) kända arter av myror och tillsammans utgör alla myror ungefär lika mycket biomassa som alla människor på klotet. Häpnadsväckande, men det står att läsa i The New Yorker (5 mars 2012) som brukar kontrollera fakta mycket noga. Där får jag också veta att hanarna har en morfar men ingen far, de kommer nämligen från obefruktade ägg (haploida ägg). Bara honorna -- drottningen och alla arbetarna -- kommer från befruktade ägg (diploida ägg). Myrorna är inte ensamma om den här knepiga ordningen som kallas haplodiploidi, så är det för till exempel bin och getingar också.

Den senaste utgåvan av Nationalnyckeln, nyckeln till Sveriges flora och fauna, behandlar myror och getingar. Där står att i Sverige finns 81 kända arter av myror och att de gör stor nytta. Jag ser små myror vandra på diskbänken, där gör de ändå ingen nytta. Av boken får jag veta att inkräktarna är svarta slavmyror, Formica fusca.

Äta efter LMAA-metoden

Förstår inte att det ska vara strid mellan högfettare och lågfettare. Är det inte så att olika dieter passar olika människor? Själv skulle jag svälla upp om jag började äta mycket fett. Nej, jag försöker äta efter LMAA-metoden. Lagom mycket av allt.

Skämtteckning från The New Yorker visar ungt par i öppen bil. Kvinnan säger:" Jag vet inte heller vad gluten är men jag undviker det bara för att vara säker".

På sin hemsida skriver Uppsala universitet att Carl von Linné odlade både gula och röda gullvivor vid sin gård Hammarby och att det vore fint om de röda (Primula veris rubra) kunde finnas kvar i odling. Här på tomten finns gula, röda och orange vivor.

Första skörden

Vår vänliga granne gav oss nyss tjock vit färsk sparris hemförd från Tyskland, att ätas inom 24 timmar. Den var underbar och vi kände oss privilegierade. I går skördade jag de första gröna sparrisarna från min egen lilla tre år gamla odling och la dem direkt i grytan, också sagolikt gott. Färskare kan sparris inte bli.

De första potatisarna visar gröna blad. Snart har allt utom luktärterna kommit upp: spenat, mangold, persilja, rödbetor, sockerärter, sallad, basilika. Att lyckas med en sådd gör en varje gång lika nöjd.

För alla intresserade av fröer och sådd har trädgårdsjournalisten Ulla Hasselmark kommit med en nyutgåva av sin Fröbok från 2000. Kanske hörde du henne på nyss i Odla med P1. Boken är vacker med mycket information och fina bilder, Ulla är inte bara kunnig på odling utan också en duktig fotograf.

I min backe blommar pärlhyacinterna. De frösår sig själva.

Tulpaner och träd vid Långbro gård

Kristi Himmelsfärdsdag tog vi pendeln till Älvsjö och gick sedan till Långbro gård. Där blommade flera hundra gracila vildtulpaner (Tulipa silvestris) med spetsiga kronblad i parken vid herrgården som ägs av Stockholms stad. Till gården hör en nyrestaurerad äppelträdgård med grusgångar och välkomnande soffor där man kan vila och dricka sitt medhavda kaffe.

Jag har hjälpt till att identifiera äppelsorterna i trädgården men tyvärr inte lyckats namnge precis alla. De gamla äppelträden, som är skyltade, ser inte så robusta ut men ansvariga har planterat nya träd.

Den svåra konsten att bära kaffemugg

Min morgon börjar med att jag går in i köket och kramar G som ofta har stigit upp före mig och sitter där med tidning och frukost. Präktiga människor sitter vid köksbordet och äter frukost, absolut. Vi som ligger och äter är bortskämda lättingar men jag framhärdar. Jag gör kaffe och smörgåsar och bär det till sängen. Dit är det 24 steg och frågan är alltid om kaffet ska skvimpa över.

Hur man undgår att spilla kaffe under gång har studerats av forskaren Rousian Krechetnikov vid University of California. Han har som jag kommit fram till att man måste gå långsamt, fokusera på muggen och inte fylla den för mycket. För säkerhets skull lägger jag alltid en bit hushållspapper under muggen, det är ett råd jag vill ge Rousian.

Forskningen om kaffespill är en stark kandidat till årets Ig-pris (priset som först får folk att skratta och sedan att tänka efter). När jag sökte information på nätet om John Perry som förra året belönades med Ig-priset i litteratur för sin teori om strukturerad prokrastinering och jag hamnade på prisutdelningen där Perry tyvärr inte deltog -- kanske hade han prokrastinerat och kommit för sent till flyget -- fångades jag till den grad av den akademiska humorn att jag blev kvar under hela ceremonin. Se själva! Det börjar med en forskare som sväljer ett svärd.

Trevlig helg! Återkommer på måndag.

Lydia Davis på svenska

Ser att den briljanta författaren amerikanska författaren Lydia Davis noveller har kommit i svensk översättning för första gången. Det är obegripligt att något större förlag i Sverige inte har tagit sig an henne. Boken Samarbete med en fluga har istället kommit på Sekwa förlag, översättningen har gjorts av Malin Bylund Westfelt. Min egen översättning av det korta stycket Samarbete med en fluga finns i inlägget om Lydia Davis 28 maj 2010.

Läs den svenska översättningen eller läs Collected stories av Lydia Davis. Om det finns någon rättvisa i världen bör både Lydia Davis och Alice Munro tilldelas Nobelpris. Har jag uppfattat rätt, kommer Davis till Kulturhuset i Stockholm i höst. Inget ska hindra mig från att gå dit och lyssna på henne.

Min amaryllis ståtade nyss med 16 blommor.

Ur Ockulta dagboken maj 1900

Bara den som just kommit hem från ett år i bortre Mongoliet kan ha undgått att det är Strindbergs-år i år och att det just i dag är 100 år sedan han dog. Några rader skrivna av Strindberg i maj 1900 i Ockulta dagboken:

13 maj. Gick på Djurgården; trist; en grupp ungt folk; herrar och damer med matkorgar stämde upp en vårsång när de kommo fram till mig. Jag kände mig som gamle Faust. Axel hos Philips: oro, hjertklappning, hufvudvärk. På aftonen två telegram från Berlin att min premiére lyckats.

14 maj. Vid Karlaplan hängde en stor lagerkrans.

15 maj. Sysslat med kemi, särskildt metallernas sammansättning sista veckorna. Midt under kom bror Axel och gaf mig Berzelius "Lärobok i Kemi" del II som handlade om metallerna. Han egde endast denna del II som han köpt antikvariskt och utan att sjelf intressera sig för kemi.
Skulle gå till att möta G af G. På vägen mötte jag en hel hop enögda menniskor. Mötet ytterst osympatiskt.

24 maj. Kristi Himmelfärdsdag: Såg en blodröd sparf i Hummelgården han hade gråa vingar. Sysslat med Remé. Nils Andersson från Lund kom hit. Han berättade att sista månaden hade han upplevt mycket ockulta saker förföljts av kattor; hört trumpetsmattret (jfr: Inferno.)

26 maj. Mötte en enögd på morgonen. (Jfr den 15:e maj i år.) I förrgår hos fotografen utföll mitt porträtt med ett öga. Är det jag som är enögd?

28 maj. Kallt! Oroligt! Pendylen i mitt rum har stannat 2 minuter före 2!

31 maj. Besök av fröken Bosse 1:a gången.

Alltsedan 1998 läser man i asfalten på Drottninggatan citat ur Strindbergs verk. På bilden står: "Jag är endast teoretiskt kvinnohatare".

S:t Matteus församlingsbibliotek

Så snart man kommer inom dörren känner man den speciella doften av gammalt bibliotek, en doft som består av lika delar åldrat papper, gammal trycksvärta, bokryggslim och damm. S:t Matteus församlingsbibliotek på Västmannagatan 92 i Stockholm -- med intakt interiör från 1916, med kortlådor, travar av böcker överallt och gamla biblioteksband som består av röda ryggar med handskrivna titlar -- har varje biblioteksvän glädje av att gästa för den speciella atmosfärens skull.

I detta bibliotek från omkring 1860 hittar du allt, vårens inköpslista är gedigen. Och man gallrar aldrig bort en bok. Även icke församlingsmedlemmar kan låna här, det är bara att skaffa ett lånekort. Regeln från 1900-talets början om att man måste låna två bildande böcker för att få ta hem en bok med nöjesläsning har slopats. Biblioteket har en stor deckarsamling grundad av den deckartokiga prästen Tor Irstam som donerade en stor samling detektivromaner till biblioteket på 1940-talet.

Ordningsreglerna på väggen måste förstås följas: "Besökare i läsesalen skola, vid risk att i motsatt fall från densamma afvisas, där iakttaga ordning och ett städadt uppförande, och må ej genom högljudt samtal eller på annat sätt inverka störande på öfriga i läsesalen närvarande. Till läsning på stället utlämnad bok, må ej, efter begagnandet, kvarlämnas i läsesalen utan återlämnas i biblioteket och får, i likhet med tidskrift och annan periodisk publikation ej ur lokalen medtagas".

Bokia och Akademibokhandeln går ihop

Svensk Bokhandel meddelar att det förs förhandlingar mellan Akademibokhandeln och Bokias huvudägare Natur och Kultur och Killbergs bokhhandel om en sammanslagning av de två bokhandelskedjorna. Nätbokhandeln Bokus ingår inte i sammanslagningen, men det gör Bokia.se.

Avsikten är att spara på administration, marknad och inköp men även personal. Däremot planerar man inte att lägga ner butiker. Det kapitalbehov som sammanslagningen medför i ett initialskede kommer KF Media att stå för.

Från min trädgård 1/12

Det bor en snok i min kompost. I alla fall gör jag det antagandet sedan vi två gånger sett en snok solbada uppe på komposten. Det vore roligt att så småningom få se snok med ungar. Hoppas att de alla äter duktigt med sniglar.

Just nu läser jag Quiet, The power of introverts in a world that can´t stop talking av Susan Cain, en bok som jag vill återkomma till. Det finns extroverta (pratsamma, utåtriktade, ständigt aktiva, sociala), introverta (tysta, tillbakadragna) och så finns det vi som tillhör den tredje gruppen, de ambiverta (lite extrovert, lite introvert).

Jag hade en gång en finsk kollega. Timo var trevlig men sa nästan ingenting. Susan Cain utnämner Finland till världens mest introverta land. Hon återger det här skämtet: "Hur vet du att en finne är förälskad i dig? Han tittar på dina fötter istället för på sina egna".

Panascher

I boken Grå själar av Philippe Claudel möter jag ordet panascher. Höga runda skorstenar skickade ut panascher av rök och sotdamm. Alla ni andra kan det ordet, men jag fick slå upp. Panascher betyder fjäderbuske eller fjädervippa. Nästa år sätter jag panascher i påskriset.

Grå själar har handlingen förlagd till en fransk småstad och tiden är 1917, mitt under första världskriget. Ett kriminaldrama. Mycket bra.

Bilden visar Vanadisplan i förra veckan. Till Vanadisplan når inte rådjuren.

Gunnborga den goda

Skånela kyrka är en av dessa vackra gamla kyrkor som inte används mycket längre men en lördag i månaden öppnas porten för musik och afternoon tea. I lördags gavs där ett trevligt Dan Andersson-program framfört av Göran Almlöf (sång) och Bertil Teodorsson (gitarr).

Vid teet efteråt kom samtalet in på runstenar som det finns många av i trakten. Jag, som nyss hört ett föredrag av professor em. Anne-Sofie Gräslund, styrde in på runstenar med namn på kvinnor. Hur många sådana kan det finnas på en mils omkrets runt Sigtuna? Av tre välutbildade män (alla em.) vid mitt bord svarade personalchefen en, rektorn noll och läraren i svenska tio. Men Ann-Sofie Gräslund har forskat på detta, och rätt svar är att av områdets 151 runstenar med namn på, finns kvinnliga namn på 39 procent av stenarna. Att runstenar handlar enbart om dådkraftiga vikingar är en myt.

Det finns också kvinnliga runristare. "Gunnborga den goda ristade denna sten" står det på en runsten vid Jättendals kyrka i Hälsingland. Stenen på bilden står vid Runstigen i Sigtuna och bär texten "Ofeg lät resa denna sten efter sina två systrar Tora och Rodvi".

Vila vid Sigtunafjärden

Döden kan ha varit ögonblicklig. En stroke kanske. Sedan hittade någon kroppen och lade den tillrätta på en bädd av grenar vid foten av ett gammalt pilträd. Man omgärdade platsen med tegelpannor och en grön gammal sten vid huvudet. Att fågeln fick en halsprydnad i form av en rosa plastnål i samma form som näbben var rätt och riktigt. Kanske sjöng man något. Allt detta måste ha hänt minuterna innan jag kom förbi. Blommorna är nyplockade, fräscha.

Vad lär vi oss av detta? Kanske är det en påminnelse om att den respekt vi visar djur, ska vi också visa de människor vi har omkring oss.

Hur jag firade första maj

Första maj hann jag med mycket. Satte fem pallkragar potatis (Amandine, mycket god), en låda isbergssallad, en låda blandad plocksallad och en låda persilja. (Jag vet att vissa stavar sallat men jag skriver som jag tycker bäst).

Efter väl uträttat arbete åkte G och jag på utflykt till Nordians hög vid sjön Fysingen. På den mäktiga högen blommar varje år en matta av blålila backsippor, så även den här våren. (Om du vill se dem, skynda för snart är de utblommade). Så en färd genom den berömda Torsåkersallén av lindar planterade 1670 till Torsåkers slott som vi beundrade på avstånd. Det står tomt men tillhör familjen Axelsson-Johnson som nyss hade planterat ett trettiotal körsbärsträd vid slottet.

Tog så till Skånela slott där luften var mättad på det härligaste vis av doften från poppelknoppar och luktviol. Vandrade runt i den stora äppelträdgården medan vi gissade på vilka av de äldre träden som var av sorten Melon och vilka som var Åkerö. Inte så svårt, ett gammalt Åkeröträd brukar ha tjock, rak stam.

Pricken över i denna dag: ett fält med tranor och lite senare, på nära håll, en brun kärrhök som svepte genom luften på spaning efter åkersork.

Madame Bovary

Först nu, när det är alldeles för sent, vet jag vilket yrke jag borde ha valt. Jag borde ha blivit översättare. Det är väl känt inom författarförbundet att översättarna har de trevligaste festerna. Som översättare sitter man med intelligenta kolleger och diskuterar prepositioner och andra viktigheter hela natten. Har man svårigheter med namn på gamla engelska jordbruksredskap är det bara att fråga en kollega, det finns någon alltid som vet.

Översättare blir alltid positivt bemötta och översättarkollektivet är underbart, säger Kerstin Gustafsson som jag talade med häromdagen. Översättare är ovanligt prestigelösa, vi delar med oss av vår kunskap till kolleger, säger hon också.

Jag har också nyss talat med översättaren Anders Bodegård som jag träffade på Runmarö för ett par år sedan. Han berättade att Jan Stolpe kommer med en nyöversättning av Montaigne i höst och att hans egen nyöversättning av Madame Bovary närmar sig sitt slut. Den har dragit ut på tiden, Anders har haft mycket annat att göra. Han säger att madame Bovary gråter inte en enda gång i boken. "Hon gråter inte över mig heller men hon är förbannad".

Glömt handlingen i Madame Bovary? Här är den: Charles är läkare i landsorten och olyckligt gift med en äldre kvinna. Hon dör. Han gifter om sig med Emma som är ett romantiskt våp och drömmer om fester, tjusiga kläder och spännande män. Den rike Rodolphe blir hennes älskare men han tröttnar. Näste älskare som hon dränker i kyssar och kastar rosenblad över är Leon som också tröttnar. Emma tar arsenik och dör. Charles sörjer, allt har tagits ifrån honom. Han dör.

Det är flaggdag i dag. Flaggan hittade jag i Vaxholm.