En dyr liten bok

 

Leonard Woolf,  Virginia Woolfs stöttande make, gav ut Stories of the East år 1921. Den lilla boken trycktes av makarna Woolf själva i en upplaga på 300 exemplar. Omslaget var ett träsnitt gjort av Dora Carrington, sambo med författaren Lytton Strachey. Ett exemplar av boken var  nyss till salu  i London för 3 450 pund (Times Literary Supplement  20 sept. 2024).

Leonard Woolfs bok fick bra recensioner. Men han fortsatte inte som författare. Det räcker med en författare i ett äktenskap, tyckte han.

Svårtillgänglig text

Man kan inte skriva på vatten. Men man kan skriva på nästan vad som helst annat: sand, snö, tårta, papper, tyg, hud. Ja, hud. Tatuerare skriver på hud. Och det gjorde författaren Shelley Jackson. Hon skrev sin novell Skin genom att låta tatuera ett ord på var och en av 2 095 frivilliga. Nicholas Royle i Manchester var en av dem och han berättar i Times Literary Supplement (23 & 30 aug. 2024) att hans ord är after. 

De frivilliga (som kallas WORDS) får avslöja sitt ord men inte Jacksons berättelse. För att få den måste vi be alla WORDS ställa sig i ordning och sedan gå runt och läsa. 

Oöverstigligt, tänker jag. Istället tar jag fram Snyggt jobbat av David Lodge. Romanen kom 1988 men är aktuell även i dag. Älskar David Lodge.

Två nya bokhandlar i Uppsala

 

Garner i alla färger och kvaliteter klär butiksväggen. Är detta en handarbetsaffär? På en annan vägg ser jag mjukdjur i mängd. Kanske står jag i en leksaksbutik? Men här finns också böcker. Mest böcker,  faktiskt. Detta är Adlibris nyöppnade butik i Uppsala. I dag måste en bokhandel vara diversifierad.

Diversifierad är också, som jag förstår, Uppsalas andra nyöppnade bokhandel Chimära. Jag tittar in genom den öppna dörren. Det är mörkt som i graven därinne. Nej, jag vågar mig inte in, trots att det står att butiken rymmer en tesalong. Kan bara önska båda butikerna lycka till.

Shakespeare i Bloomsbury

 

Bokens omslag har tydlig släktskap med  Vanessa Bells omslag för systern Virginia Woolfs romaner utgivna på det  förlaget Hogarth Press. 

SVT2  repriserar nu den brittiska serien om William Shakespeares liv och gärning (onsdagskvällar) och jag ser den på nytt, tar del av den osannolika historien om hur en ung handskmakarson från Stratford-on-Avon lämnar fru och två små barn för att resa till London, arbeta sig upp i teatervärlden och bli den störste och mest hyllade författaren någonsin.

Bloomsburygruppen, med Virginia Woolf i centrum, älskade verkligen Shakespeare.  Men de gick inte och såg hans pjäser framföras på olika scener i London. Bloomsburyfolket föredrog att läsa pjäserna.  Man träffades i playreading clubs på kvällarna, tog olika roller och läste Stormen, En vintersaga, En midsommarnattsdröm eller något annat. Eller man läste hans pjäser ensam hemma vid brasan. Det var författarens ord man ville få njuta av.

Marjorie Garber vid Harvard University i USA, kom förra året ut med boken Shakespeare in Bloomsbury. Har man läst Woolfs böcker, vet man att Shakespeare dyker upp lite överallt men i Garbers tredje kapitel, med rubriken The Shakespeares of Virginia Woolf, blir jag upplyst om till vilken grad Woolfs texter rymmer citat och referenser till bardens verk. Oerhört intressant information som kommer att berika mina omläsningar av Woolfs romaner.  

 

Cyklar i blom

Om jag skulle behöva en cykel, vet jag vart jag skulle vända mig: CykelAkuten i Uppsala, adress Vretgränd/Dragarbrunnsgatan. Här är ett i sanning blomstrande företag. Det drivs av Parviz Abdi som kom till Sverige som flykting från Iran 1984. Hans sätt att marknadsföra sig är oemotståndligt. Alla fyra gatuhörnen i korsningen har han prytt med blommor och passerande fotgängare stannar till, beundrar och ler.

 

Mer från Borås

Det märkvärdigaste i Borås är inte den flera meter höga statyn av Pinocchio. Nej, det är den imposanta rödeken i Stadsparken, ett träd som mäter över sex  meter i omkrets (efter min måttagning). Hur gammalt kan det vara? Trehundra år?  

Rödek i Borås. Viskan i bakgrunden.

 

Granne med det hus jag bebor i Uppsala växer också en mäktig rödek men den har långt ifrån samma dimensioner som trädet i Borås. 

Rödekens blad är skarpt flikiga.

 

Ny bok: Rural hours

 

Rural Hours med undertiteln The Country Lives of Virginia Woolf, Sylvia Townsend Warner and Rosamund Lehmann är skriven av den engelska författaren Harriet Baker. Bra bok. Läsaren får veta allt om Virginia och Leonard Woolfs liv på Asheham, sommarhuset i Sussex som var mycket vackert och romantiskt men skuggigt beläget och hemsökt av spöklika ljud. 

Sylvia Townsend Warner och Rosamund Lehman (syster till John Lehmann som köpte Virginia Woolfs andel av bokförlaget Hogarth Press) är två mindre kända författare. Båda kvinnorna hade intressanta liv som det är roligt att ta del av. 

Fika i Borås

Bodhy av Fredrik Wretman nedsänkt i Viskan

Har länge velat komma till Borås. Kanske för att Borås är Sveriges textilstad. Som dotter till en sömmerska dras jag till vackra textilier. I sommar blev  resan av och jag säger bara: åk till Borås, gott folk. En lagom liten stad, med en vacker å, Viskan, som rinner mitt igenom stadskärnan. Och så mycket fin konst överallt. Varje tillgänglig fasad har fått en tjusig målning. Varje torg hyser en eller två skulpturer. 

Borås textilmuseum var inte heller någon besvikelse. I bottenvåningen finns en tygaffär med mängder av stiliga tyger att fingra på .... 

Var fikar jag bäst, frågade jag en ortsbo och fick förslaget Divine. Valde cheesecake med björnbär som var mäktig men god. Om jag  bodde i Borås och  var med i en bokcirkel, skulle jag förorda att vi träffades på Divine, där man kan mysa tillsammans i små celler med pseudoturkisk känsla.

 

 

 

 

Fika i Öregrund

Öregrund är precis lika intressant och romantiskt som det låter. Där ser man ut över havet, där hittar man rabatter kantade med tropiska snäckor hemförda av sjökaptener och där kan man se ett vackert 1800-talshus i rött och grönt som skulle ha gjort Carl Larsson avundsjuk. 

I Öregrund kan man njuta sin java på Kafé Wilma mitt emot kyrkan. Stället är välbesökt och inne i lokalen blir det fort stimmigt. Men  det går bra att sitta på bakgården skuggad av en jättestor alm och en lika jättestor lönn. 

På Kafé Wilma kostar två bryggkaffe och två bakelser 176 kronor.

 

Wilmas kafé, Öregrund

 

 

Norbergs hus, Öregrund

 

 

Dalloway Day

 

 

Romanen Mrs Dalloway av Virginia Woolf tilldrar sig i London en onsdag i mitten av juni år 1923.  Därför firar vi The Dalloway Day på en onsdag i mitten av juni. Eller en annan valfri dag i juni. The  Virginia Woolf Society i Great Britain celebrerar The Dalloway Day i dag, den 22 juni.  Jag gör det också genom att gå ut i dag och plocka blommor (det är midsommardag och jag räknar med att  blomsterhandlarna har stängt) och genom att titta på filmen om Mrs Dalloway. 

I boken "Recollections of Virginia Woolf by Her Contemporaries" berättar Woolfs samtida sina minnen av den stora författaren. Rebecca West var ingen stor beundrare av Bloomsburygruppen –– "jag gillade inte dem och de gillade inte mig" —och hon skriver om Woolfs slarviga klädstil. "Virginia Woolf och Vanessa Bell såg alltid ut som om de hade blivit dragna baklänges genom en häck" får läsaren veta. 

Jag har trott att detta var Rebecka Wests eget kreativa bildspråk. Tills jag nyss råkade läsa Mord klockan fem? av Agatha Christie. Där ryser Hercule Poirot när han ser den unga kvinnan Patricia Lane: "Och hennes kläder! Vad ser de ut som? Som om hon har släpat dem baklänges genom en häck! Ma foi, det uttryckte det på pricken!" 

Jag letar på nätet där jag hittar den skotska författaren Catherine Sinclair (1800-1864). Hennes mest kända bok är barnboken Holiday House som handlar om tre moderlösa barn: Laura, Henry och Frank. Laura ser ständigt hopplöst ovårdad ut. Och den här dagen ska det komma fint folk på middag! "They  would suppose you had been drawn backwards through a hedge!"