Fri från migrän

Kristina Ahlström är jurist och har skrivit flera juridiska faktaböcker men hennes två senaste böcker är "Fri från migrän" och "Fri från migrän -- Handboken". 

Kristina Ahlström

Migrän är en svårt handikappande sjukdom och den drabbar främst kvinnor (25 procent av patienterna är män). Hur blir man fri från detta hemska plågsamma som kan hålla en människa borta från jobbet i flera dagar? Jo, säger Kristina Ahlström, man äter rätt, enligt blodsockermetoden. Det betyder att man äter ofta och aldrig så att det blir blodsockertoppar-  och dalar. Kristina har lärt sig att hålla jämn blodsockernivå -- även på resor, konferensdagar och andra dagar med olika utmaningar -- och hon har varit fri från migrän i drygt 20  år nu.

Om jag vore drabbad skulle jag absolut gå in för att testa blodsockermetoden: kostar inget extra, har inga biverkningar. Kristina ger massor av goda matråd i sina välskrivna böcker, matråd för alla slags tillfällen.

"Fri från migrän -- Handboken" av Kristina Ahlström

Jag frågar mig med Kristina Ahlström: varför  är det ingen som forskar på blodsockermetoden mot migrän? 

Att bota migrän

Kan man förebygga många sjukdomar genom att 1) äta rätt och 2) undvika övervikt?  Ja, det är ställt utom tvivel. Kan man påverka sjukdomar man drabbats av genom att äta vettigt? Ja, i flera fall.

För en tid sedan träffade jag Kristina Ahlström på en kurs uppe på författarförbundet. Kristina är jurist och har skrivit ett par böcker i juridik men hennes nya bok som just kommit ut  heter "Fri från migrän. Orsak och botemedel vid en av våra stora folksjukdomar".

De senaste 24 åren har Kristina varit fri från migrän genom att följa en metod utarbetad av professor Rodolfo Low som går ut på att äta som en diabetiker. Genom att hålla blodsockret stabilt slipper man migränanfall, säger Low. Kristina berättar om metoden i sin bok.

Om jag led av plågsam migrän skulle jag inte tveka en minut att pröva att lägga om maten.

Kuriösare och kuriösare

De olyckliga som lider av kronisk migrän har ett återkommande helvete. De har ont, de mår illa, de kräks. Och de underligaste saker kan hända. Som att hela kroppen, eller delar av kroppen, verkar krympa eller växa på ett oroande sätt. Ja, man kommer att tänka på Alice i underlandet och det är efter henne som de underliga kroppssensationerna vid migrän har fått sitt namn: Alice-i-underlandet-syndromet. Författaren Siri Hustvedt skriver om detta på New York Times migränblogg Perspectives on a Headache (Migraine.blogs.nytimes.com). De vetenskapliga namnen för känslan att kroppen blåser upp eller minskar i storlek är makroskopi och mikroskopi.

Lewis Carroll, som skrev boken om Alice, led av migrän liksom Siri Hustvedt. Hon kan uppleva en egendomlig känsla av eufori innan migränanfallet kommer och medan det pågår kan det kännas som om hon dras uppåt. Hennes synfält kan minska och ibland får hon det som kallas lilleputt-hallucinationer, det vill säga hon ser mycket små djur och människor.

Siri Hustvedt menar att det är högst troligt att Lewis Carroll själv hade varit med om många av de konstigheter som Alice får uppleva.Han led alltså av migrän. Men han kan också ha fått en stroke eller ett slag mot huvudet. Upplevelser av samma underliga karaktär -- till exempel att en näsa eller en leende mun eller finns kvar sedan resten av ansiktet är borta ut synfältet -- kan nämligen uppträda efter en hjärnskada.

Min egen gissning är att Lewis Carroll dessutom var prosopagnostiker. Han visste i alla fall vad det vill säga att vara ansiktsblind. När Alice säger adjö till Humpty Dumpty nämner han att han troligen inte kommer att känna igen henne om de skulle träffas igen:
”Du är så väldigt lik alla andra människor”.
”Man brukar känna igen människor på deras ansikte,” sa Alice.
”Det är just det som är problemet,” invände Humpty Dumpty. ”Ditt ansikte är precis som hos alla andra människor. Två ögon, en näsa i mitten och under den en mun. Det är alltid likadant.”

Alla ansiktsblinda går med samma önskan som Humpty Dumpty: Varför kan inte människor skilja sig åt lite mer? Så att de blir lättare att känna igen. Ett grönt och ett blått öga till exempel? Eller ett födelsemärke på nästippen? Men ansikten ser alltid likadana ut.

Alice i underlandet

Alice in Wonderland var den första bok på engelska språket som jag köpte, det måste ha varit på 60-talet. Jag har flyttat hit och dit sedan dess men den lilla pocketboken med sitt blå omslag, som visar Alice intill det träd på vars nedersta gren den brett leende Cheshirekatten med sina uppspärrade ögon vilar, har jag sett till att få med mig varje gång, det en kär bok för mig. En vuxenbok faktiskt mer än en barnbok.

Jag gillar Alice. Hon påminner mig om Grynet, huvudperson i en teveserie för några år sedan. Precis som Grynet tar Alice ingen skit. När de figurer hon träffar på i underlandet är oförskämda och svarar näbbigt, och det gör de ofta, försvarar sig Alice med bravur.

Nu läser jag om boken som en förberedelse inför att se den nya Alice-filmen. Jag hade glömt att det är så långa meningar i boken. Sidan 104 rymmer bara sju meningar men de är mellan 35 och 66 ord långa. Ändå blir det inte svårläst.

Jag hade också glömt att boken rymmer så mycket våld. Ta till exempel Hjärter Dam (Queen of Hearts) som ropar ”Hugg av huvudet!” så fort någon misshagar henne. Eller ta kokerskan som kastar tallrikar, stekpannor, kastruller och allt annat lösöre inom räckhåll på hertiginnan (inte heller någon mild och vänlig person) och hennes baby.

Har damerna svårartad PMS? Nej, de har troligen migrän, skriver man på New York Times migränblogg (migraine.blogs.nytimes.com). Före ett migränanfall kan man bli ursinnig. Att säga "Av med hennes huvud!" är typisk migränska.