Därför skadas vi av skräpmat

Finns nog ingen som inte vet att skräpmat är fördärvligt för en människa. Långt mellan vitaminer och fibrer i varje chokladmuffin och lakritssnöre. Hög fettprocent i  pommfrittarna och glasstrutarna. Ändå äter vi så mycket skräpmat att Sverige är ett av de länder där fetman ökar snabbast nu, meddelar WHO. Om bara 15 år kommer var fjärde svensk man och var femte kvinna att vara fet. Det är förfärligt, när vi vet att fetma för med sig svår ohälsa.

En studie ledd av professor Spector vid King´s College i London visar på samband mellan skräpmat och ohälsosam tarmflora. Professors Spectors 22-årige, genetikstuderande son Tom åtog sig att leva på mat från McDonalds under 10 dagar. Före försöket hade han en normal tarmflora med cirka 3 500 olika slag av mikrober. De tio dagarna med snabbmat slog ut ungefär en tredjedel av dem.

Men tarmfloran blev inte bara fattigare. Från att ha varit dominerad av en mikrob kallad firmicutes -- goda mikrober som forskare menar skyddar mot fetma, diabetes, cancer, hjärtsjukdom med flera sjukdomar -- kom tarmen att domineras av bacteriodetes, mindre goda mikrober, istället. Skräpmaten hade alltså en dubbelt negativ verkan på tarmfloran.

Låt oss äta det som gynnar tarmfloran. Må de goda mikroberna föröka sig, dominera och skydda oss från ont.

I en trädgård vid Stora Gatan i Sigtuna blommar just nu fantastiska röda och vita buskpioner.

I Giverny

Sista dagen i september. Läser i tidningen att Stockholms läns landsting lagt 47 miljoner kronor under fyra år på att försöka minska fetman i befolkningen. Politikernas vision var att halvera antalet överviktiga. Nu visar en utvärdering att insatsen åstadkom ingenting, det blev inte färre feta och överviktiga personer. Ett misslyckande som kan bero på att de ansvariga valde fel metoder för att informera och påverka. Vill man vara positiv kan man säga att utan insatsen hade kanske fetman hos invånarna ökat ytterligare.

Lägger måttbandet runt magen och finner bukomfånget vara 76 cm. En besvikelse men inte en överraskning. Jag har nämligen just kommit hem från en fem dagars gruppresa med buss i Normandie där man med fördel äter ost och härliga äppelefterrätter. Normandie är som bekant de goda ostarnas och äpplenas landskap.

Vår resa började med ett besök i Giverny. Äntligen stod jag i målarens trädgård. Jag kunde beundra alla blommorna -- krassegången var lika vacker som jag hade föreställt mig den och där fanns prunkande dahlior, astrar, höstanemoner i rosa och vitt samt näckrosor förstås -- och se det stora rosa huset inuti och utanpå.

Man fick inte fotografera inne i huset men att stå på verandan och ta en bild av det vackra blåvita köket genom den öppna dörren måste ju vara tillåtet.

Många ogillar gult men Monet måste ha uppskattat färgen lika mycket som jag för familjens matsal går helt i gult -- väggarna, takbjälkarna och alla möblerna är målade i ljust citrongult och det är fantastiskt vackert och trivsamt. Där hade man gärna velat slå sig ned för en middag tillsammans med konstnären, hans fru och alla barnen. Dessutom kunde man vara säker på att det inte skulle bli en sen kväll för oavsett vilka berömda besökare från Paris som han hade vid bordet ville Monet alltid lägga sig senast kl 10 för att vara fräsch på morgonen och kunna fortsätta måla.

Var kommer all fetma ifrån?

Varför är människor i USA och Kanada så feta? Nu är var tredje vuxen amerikan överviktig. Och varför ökar även befolkningen i Sverige och andra länder i vikt? När vi vet att det ökar risken för diabetes, vissa cancerformer, högt blodtryck, hjärtsjukdomar, gikt och reumatism?

Sjukdomar orsakade av övervikt och fetma kostar USA 147 miljarder dollar varje år (motsvarande 1100 miljarder svenska kronor) vilket är 10 procent av sjukvårdsutgifterna i landet. På sjukhusen har man varit tvungen att skaffa bredare rullstolar, bredare operationsbord och bredare svängdörrar för att kunna ta hand om de feta. En firma har specialiserat sig på breda likkistor.

Det har kommit många böcker om hur man går ner i vikt. Det har inte hjälpt, folk blir bara fetare. Nu kommer flera böcker om fenomenet i USA. Elizabeth Colbert har läst dem och gör en genomgång i The New Yorker (20 juli).

När våra förfäder långt tillbaka fick en större hjärna så var de tvungna att äta mer energirik mat för att hålla den med bränsle. Enligt Expensive Tissue Hypothesis utvecklade det hos människan en kärlek till energität mat som var lätt att hantera för matsmältningsorganen. Det är naturligt för gorillor att tycka om blad och lika naturligt för människor att tycka om wienerbröd.

Urmänniskan hade inget sätt att spara mat så hon åt rejält när det fanns god tillgång. Var hon tjock? Nej. Det gavs inte möjlighet att kalasa så ofta. Och det var olämpligt att vara tjock när man skulle jaga vilda djur för att få sin försörjning. I dag är det lätt och billigt att äta energität mat i USA. Som ett par författare som citeras i tidningen säger: Vi utvecklades på savannen i Afrika, men nu lever vi i Karamell-landet.

Det var under 1980-talet som amerikanarna började bli riktigt tjocka. Då gick också priset på läsk, glass och annan fettbildande mat ned jämfört med andra produkter. Men priset är inte enda orsaken till fetmaexplosionen. Mattillverkarna har anställt skickliga konsulter med uppgiften att göra produkterna mer lockande, man vill kreera oemotståndliga varor som ger ”a lot of fun in the mouth”. Produkter som ger ”eatertainment” och som man vill ha igen och igen. Med sina beroendeframkallande produkter skapar företagen överviktiga konsumenter.

Man kan också styra konsumentens beteende på annat sätt. Idén att McDonald skulle börja sälja stora påsar pommes frites stötte först på motstånd hos grundaren Ray Kroc som påpekade att den som ville ha mer frites kunde köpa en påse till. Nej, fick han höra från en man med erfarenhet, folk vill inte köpa två påsar och framstå som frossare. Men att köpa en stor påse går bra.

Det är inte bara fritespåsarna och popcornbägarna som blivit större. Tänk på pizzorna och småkakorna och muffinsarna och lattemuggarna på våra kaffebarer, de är jättestora i dag. Glassarna är större än de var i min barndom samtidigt som barn rör sig mindre än förr. Och det ögat ser, det vill munnen äta upp.

Hur komma till rätta med fetmaproblemet? Jag tror att det behövs mer utbildning i skolorna. Om sambandet mellan mat och hälsa. Om hur fetma uppstår. Och om risken av att vara fet.